Var glad spexarna: Fransisco Pizarro. Akademiska föreningens stora sal.
Två förödande lika tvillingar, en förkrympt spansk kung, en sympatisk bödel och
två Inkadöttrar är bara några av de otaliga karaktärer som finns i Var
GladSpexarnas föreställning Fransisco Pizarro. Karaktärerna tycks aldrig ta slut
och stundtals känns det något förvirrande med alla intriger. Men kul är det och
förvirringen till trots så faller alla trådar på plats i slutet. Historien är en
klassisk maktintrig om självaste Inkariket med både kärleksdrycker och dueller.
Allting börjar på ett skepp mellan Europa och Sydamerika. Stämningen jobbas upp
och när alla karaktärer hamnar i den sydamerikanska djungeln så förstår man vart
det var på väg. Det är nu publiken skrattar för att det är riktigt roligt och
inte bara för att det förväntas vara det. Situationerna som uppstår blir alltmer
absurda men till slut knyts ändå allting ihop till den stora finalen.
Var GladSpexarna har en och annan falsk ton och en och annan missad replik. Men
– det är spex, det svänger och det är kul.
