När magasinjournalistiken har det som jobbigast gör Bingo Rimér en tidning som
ljuger. Tack för det.
Nu fick det vara nog. Kjell Häglund satte ned foten i facktidningen
Journalisten, och en högt uppsatt DN-gubbe hakade på. Kultursidornas negativa
inställning till magasinjournalistik är slentrianmässig och baserad på okunskap
hävdade dom – och dom har rätt.
En litteraturkritiker kan inte recensera Bon utan att excellera i omdömen
om hur ultraglassig tidningen är (och det är alltid underförstått en negativ
egenskap). Som att något glassigt inte skulle kunna innehålla något kvalitativt.
De glömmer eller väljer att ignorera att några av efterkrigstidens största
författare och journalister publicerats och publicerar sig i glassiga magasin.
Johan Hakelius, Fredrik Strage och Christer Berglund hör inte till dem –
men de är bland de skickligaste och roligaste svensk journalistik äger. Och de
har alla tre nyligen skrivit i det glassiga magasinet Café. Café-reportage av
Christer Berglund har funnits med i både förra årets och årets Goda Nyheter –
antologin som samlar det bästa ur svensk press.
Men inget av detta ursäktar förstås fotografen Bingo Rimérs och bratsveriges
koreograf Svante Tegnérs magasin Moore. Jag såg nyligen Bingo Rimér på en gata.
Det var utförsäljning och kön in till skobutiken ringlade sig långt ut på
trottoaren. När Bingo fattade att det inte skulle bli aktuellt att smita förbi
sket han i skorna och gick till en kinakrog.
Samma slöhet kännetecknar Moore. Den är lika okoncentrerad, lika ovillig att se
eller säga något överhuvudtaget. Jag läser i en intervju att Bingo Rimér hatar
mode (SvD 16/8 ). Ändå gör han en tidning med en modeavdelning och det är för
han tror att ”utåtriktade män mellan 18-35” vill läsa om det. Själv skiter han
förstås i vilket, han går till en kinakrog – och minst ett par gympaskor på
skosidan i Moore har fått felaktig undertext (Nike Dunks ser inte ut så).
Jag köper hellre Slitz. Slitz är också full av faktafel, Slitz har också
världens obehagligaste tilltal. Men den känns i alla fall uppriktig,
Slitzredaktionen är nog precis lika korkad som den framställer sig. Moore ljuger
däremot, Moore är populistisk. Moore kommer – likt Bingo Rimérs förra
tidningsprojekt, svenska Playboy – att dö innan sjunde numret når kiosken.
