Äntligen på väg

- in Porträttet
@Lundagård

För ett år sedan lyssnade knappt någon när Lars Eriksson spelade på Kalmar nation. I dag har hundratusentals personer hört hans låtar.

Allt tack var Idol, ett program han själv tycker illa om.


Söndagen den 6 april tar Lars Eriksson sin gitarr på ryggen och går upp mot AF-borgen i Lund. Från korridorrummet på Miklagård till AF-orgen tar det knappt tio minuter att gå, det är en kort promenad men ändå tillräckligt för att han än en gång ska hinna fundera över vad han är på väg att ge sig in på. Kanske hinner han skratta till en extra gång åt sitt ironiska låtval. Lars har aldrig tittat på Idol, aldrig haft en tanke på att söka men ändå ska han snart sjunga ”It ain’t me you looking for…” för Idol-juryn.

Det sägs att om man tar bort all tid runtomkring och bara sparar de viktigaste händelserna i livet blir det inte så värst mycket kvar. För Lars var de få minuterna hos Idol-juryn början på något helt nytt och kanske ett av de tillfällen som blir kvar. Efter juryns hyllningar i Lund har allt gått snabbt under hösten: vidare som Idol-finalist, tv-produktion, mediebevakning och utröstad när sju deltagare var kvar. Eller som han själv säger:

– Jag vet inte, det kanske var mitt öde att jag skulle vara med. Det var bara som en stor jävla flod och jag kunde knappt säga nej kändes det som.

Det har snart gått åtta månader sedan den blåsiga söndagen på väg till AF-borgen när jag träffar Lars på Scandic Hotel vid Segevång utanför Malmö. Det är knappast sinnebilden av rockstjärnelivet som möter en vid hotellet långt ut i ingenstans. De sex Idol-deltagare som blivit utröstade är på turné och sitter och äter middag sent på lördagskvällen. Efter middagen frågar Lars när de ska äta frukost.

– Klockan halv tolv åker vi härifrån. Då ska ni ha ätit frukost och vara färdigkissade och färdigbajsade, säger turnéledaren Phrida.

Idoldeltagaren Yazmina Simic fnissar.

Lars Eriksson är 28 år och började, efter två år på Komvux, plugga isländska i Lund hösten 2005.

– Jag visste inte vad jag ville göra med mitt liv jag ville inte jobba och jag ville inte bo hos mina föräldrar. Så jag tänkte att jag kunde ta studielån och bidrag och skjuta upp mina livsplaner i tre, fyra år till. Jag måste erkänna att jag är en av dem som inte pluggar för att bli något utan bara för att få pengar.

Han har fortsatt att plugga i Lund fram tills i våras då han läste spanska. Men tanken på att kunna jobba med musik har hela tiden funnits. Han har spelat på öppna scenen på Café Athen, på Bodoni i Malmö och på Kalmar nation. Responsen har inte varit särskilt stor.

– Man sitter i ett hörn och spelar i sorlet på Kalmars. Typ ingen lyssnar, folk tar mikrofonen och sjunger studentsånger. Men det är alltid två, tre som blir lite tagna och kommer fram och pratar efteråt.

När Lars brors fru anmälde honom till Idol och de ringde och undrade om han ville vara med såg han en möjlighet.

– Jag har skrivit låtar i fyra år ungefär och spelat in dem hos en kompis. Sen har jag skickat runt dem till skivbolag och spelat ute men det har liksom inte hänt något. Fyra år är ganska lång tid när ingenting händer. När Idol drog igång så hände ändå något.

Att ställa upp i Idol var helt klart en kompromiss från Lars sida och det märks att han är tudelad till det som hänt de senaste månaderna. Han gillar inte konceptet Idol, gillar inte affärsidén Idol och vill inte bli förknippad med Idol. Ändå pratar han mycket om Idol och refererar ofta till händelser under programmet.

– Sista veckan, innan jag åkte ut, var det dubbeluppslag i Aftonbladet och Expressen varje dag i sju dagar. Det blir en stor grej och folk känner igen en.

Anledningen till den stora bevakningen på slutet var en pseudokonflikt i programmet efter att Lars valt att framföra en låt som inte var skriven av den låtskrivare som just då gästade programmet.

– Jag hade en baktanke med det hela, jag ville inte förknippas med varumärket Idol och ville tydliggöra vem jag är som artist. Det var så parodiskt hela grejen. Det känns jättebra att ha åkt ut.

Nu väntar några månader till med förpliktelser till Idol, bland annat turnén som innebär att han i morgon ska spela på Burlöv center. Att vara ute på turné som en av de utröstade deltagarna och spela på köpcenter är kanske inte någon artistdröm, men Lars vill inte klaga.

– Det är lite både och, på ett sätt känns det lite… äh skit samma. Det känns jättebra. I dag spelade jag gitarr i stället för playback och spelade en egen låt. Jag tappade bort mig i texten men folk sjöng med och kunde låten.

Förhoppningen är att kunna släppa en skiva med egna låtar till våren. Lund och studierna har han lämnat bakom sig.

– Det var en väldigt bra tid i Lund men jag tror inte jag kommer tillbaka för att plugga, jag hoppas att det tar fart med musiken och så.

Senast Lars var på väg ut i världen för att göra musikkarriär var för tio år sedan. Då åkte han och kompisarna i coverbandet The Jisreels i en folkabuss från Karlskoga. Målet var att komma till Tyskland och bli världsstjärnor. Drömmen tog dem efter 28 dagar till Halmstad. Idol har redan nu tagit honom längre än så och frågan är hur långt till det kan ta honom.

– Jag gick inte med i Idol för att det skulle ge mig något musikaliskt. Idol har aldrig varit viktigt utan det är vad det kan leda till som spelar roll.

Är du inte rädd för att bli igenkänd som Idol-Lars resten av livet?

– Det beror helt på vad som händer och vilken respons jag får. Om inget speciellt skulle hända nästa år så kommer jag att vara Idol-Lars för all evighet. Men om jag släpper en skiva med egen musik och den får bra respons, inte bara i Sverige, då börjar en ny historia och Idol-biten blir bara en parentes.

Text: Viktor Ström
Foto: Daniel Ekbladh