Vad är väl en bal på borgen…

Gustav II Adolf, en retorikprofessor som halkat in på ett bananskal och en hårt arbetande servitör med synpunkter på världsekonomin.

Följ med Lundagård på Göteborgs nations GA-bal. Alla var där.

”GA-bal, chalalala, GA-bal, chalalala, GA-bal, chalalala”. I stora salen i AF-borgen är middagen snart över. De tidigare samtalande gästerna går över till att låta ramsan ”GA-bal, chalalala” eka mellan marmorgolv och balkongens mörka träpaneler. Under middagens sista skälvande minuter tänds de elektriska ljuskronorna och guldglittrande konfetti sprids över rummet. Då har sista tuggan av den blodgrapessorbéyllda chokladparfaiten tagits och med den försvinner också de stenhårda etikettsreglerna. En av de frackklädda deltagarna hoppar upp på stolen, vidare till bordet och fortsätter den vingliga promenaden till ljudet av vältande vinglas och porslin på väg mot sin oundvikliga förstörelse.

En scen som vore otänkbar bara någon timme tidigare. Gästerna har då kommit till huvudrätten som sköljs ned med stora mängder öl, vin och inte minst snaps. Doften av alkohol och fräna kryddor sprider sig över rummet när de sammanlagt 1 800 snapsarna med beska droppar serveras. Besken har en smått legendarisk betydelse på GA-balen. Myten säger att nationsmedlemmarna själva ska plocka malörten till besken och sedan ska barmästaren blanda drycken för hand i ett stort kar. Enligt nationens kurator Carl Jönsson är dock myten bara myt. Det handlar om helt vanlig besk. Men även vanliga beska droppar sätter sina spår. Någon försöker stämma upp i en spontan snapsvisa. Inte tillåtet. Brott mot etikettsreglerna förhindras hårt och skoningslöst av kvällens 36 marskalkar. Försök till bordsskålar, snapsvisor och annat avvikande beteende stoppas med bryska metoder. Kim Kastensson, en av fyra festmästare och ansvarig för kvällen för en hård kamp. Han springer mellan borden, hyschar för högljudda självutnämnda sångare, trycker ned folk som ska skåla stående och kommer med skarpa tillsägelser.

ga2de.jpg

Vacker dukning.

Allt medan kvällens trerättersmeny serveras. En meny som provats fram av de fyra festmästarna och spikats redan i augusti. Kvällens förrätt är jordärtskockssoppa med bräckt pilgrimsmussla och stenbitsrom. Som huvudrätt serveras kryddpeppar- och nejlikabräserat hjortinnanlår, vinbärsglacerad palsternacka och smålök, viltsky samt potatis- och rotfruktsgratäng. För att sen avslutas med chokladparfait fylld med blodgrapessorbet.

För att ro middagen i hamn krävs inte bara festmästare och marskalker. Fyra barmästare håller ett vakande öga över både barer och dess innehåll. En serveringsstab på 28 personer arbetar för högtryck. Inte minst efter middagen. I köket, bland tomma fat, smutsiga kaffekoppar och många meter vinfläckad, tidigare vit bordsduk, pågår ett intensivt uppröjningsarbete.

– Jag vet inte hur många baler jag har jobbat på men i år är det grisigare än vanligt, säger servitören Douglas och låter ytterligare några meter duk försvinna ned i den gigantiska tvättkorgen.

– Det kanske är lågkonjunkturen som påverkar, säger en av hans kollegor med ett snett leende.

– Ja det är fan inte omöjligt, det är nog därför så många har gett sina bordsgrannar leksaker som present. Om några år när det är högkonjunktur så kanske hela trenden har vänt, då sitter alla här på balen i jeans och t-shirt, säger Douglas.

Men än så länge har inte den förutsägelsen slagit in. Däremot har det blivit dags för marskalkarna att göra kvällens första större ingripande. Tillsägelser har inte lugnat nef en mer än överförfriskad gäst – vi kan kalla honom Peter. Marskalkarna drar i väg honom från bordet och ut från salen.

– För fan, Kim är skitsur på dig. Om du sjunger en enda sång till åker du ut, säger en av marskalkarna med smått desperat stämma.

– Nej, men bara en vischa till, sluddrar Peter fram och tar stöd mot bardisken med ena armen medan en annan marskalk försöker hålla honom på fötter och tvinga i honom lite vatten.

– Här, Peter, drick det här, säger marskalen och ställer fram ett vattenglas.

Men vattnet har ingen större effekt. Peter plockar med sig något från baren och återvänder på vingliga ben till balen.

– Han snodde en bärs, suckar marskalken med uppgiven röst.

Kvällen igenom får dock Peter behålla sin plats vid bordet. Och efter det att konfetti och andra rester från middagen städas upp med nästan militär precision tar nästa punkt på programmet vid. Det har blivit dags för dans. I det dova ljuset står en orkester för vals och foxtrot – för vad är väl en bal på slottet utan dans.

Strobeljus. Någon timme har rullat i väg och den klassiska dansen har fått ge vika för dunkande bastoner, blixtrande discolampor och musik med inspiration från ett festande Ayia Napa. Det skålas i drinkar, öl och vin. Eftersläppet har börjat.

– Vi har varit på en sittning på VG:s innan. Jag har varit på balen tidigare år och jag pallar bara inte att sitta sju timmar på en långsam middag. Det är ju festen man vill åt, säger Emelie där hon står i den ringlande kön.

Någon som varje år kommer åt festen är Gustav II Adolf. Den svenske kungen satt på tronen mellan 1611 och 1632. Stupade en dimmig novemberdag vid Lützen men har trots det som tradition att varje år återuppstå lagom till GA-balen. Han gör alltid entré genom att marschera in i stora salen i AF-borgen omgiven av sabelförsedda drabanter.

Men vid det här laget är både entré och middag avklarad. ”Kungen” och en exklusiv skara balbesökare har intagit VIP-rummet. Det ekande sorlet av samtal studsar mellan tavelklädda väggar och blandas med tonerna från basviolinisten. Grupper av högtidsklädda människor har slagit sig ned i de svarta lädersofforna. Från silverkandelabrarna sprider stearinljusen en fladdrande belysning över lokalen. I baren går kvällen i festen tecken. Inte minst för kungen.

– Två glasch schampagne tack, säger Gustav II Adolf med dimmig blick och sluddrande röst.

– Det blir åttio kronor, säger tjejen i baren medan hon försöker hålla koll på tre andra beställningar.

– Va, jag har inga fickor, säger kungen och slår ut med händerna.

En annan balgäst blandar sig i samtalet och ger sitt stöd till den kontant- och ficklöse kungen.

– Han är ju kungen, han ska inte behöva betala, säger han.

– Det är inte jag som bestämt det. Han måste betala, säger tjejen i baren med något trött och irriterad röst.

Och plötsligt händer det – kungen får sin champagne.

Vad tycker kungen om kvällen?

– Fantaschtisk. Jag har återuppschtått från Lützen för att ta mig hit i kväll.

Imponerande. Men jag trodde kungen hade fri bar?

– Mmm, trodde jag också.

Annars då? Hur har middagen varit, har undersåtarna skött sig?

– Abscholut. Eller nae, det är klart att de inte har skött schig, det är ju bal i kväll.

Sköta sig eller ej. Totalt anmodas över 1 000 personer till middagens 544 platser, till exempel nationens tjänstemän och före detta tjänstemän. Biljetter som blir över säljs sen till allmänheten, i år handlade det om sexton biljetter. Biljetterna släpptes den 10 oktober och några valde att köa över ett dygn för att komma först. En biljett som inkluderar, middagen, eftersläpp, sexa och lunch kostar 880 kronor. Till eftersläppet säljs 806 biljetter för 150 kronor styck. Sammanlagt omsätter balen nästan 800 000 kronor.

ga4de.jpg

Konfetti efter middagens avslut.

Att köpa eftersläppsbiljetter är ett sätt att gå tillväga för att få delta i GA-balen. Men långt ifrån det enda. Det kan fungera precis lika bra att inte vara bjuden, hänga på sig en frack, för att sen mingla med den stora massan. I alla fall om man får tro retorikprofessor Anders Sigrell.

–  Jo jag satt hemma i min ensamhet, hade käkat lunch, det var inte något bra på tv och så hörde jag att det var något på G på borgen. Så jag tog på mig fracken och drog hit, berättar han när jag träffar honom på herrtoaletten.

Några som valt att betala för sina biljetter till GA-balen är Christian Tufvesson och Karin Hjelmfeldt. Båda två ser GA-balen som något av en gigantisk återträff.

– Det därför man går hit, man träffar massa folk som man inte sett på bra länge, säger Christian Tufvesson medan han hälsar på några bekanta ansikten i vimlet.

Karin Hjelmfeldt håller med.

– Visst, det här är en höjdpunkt som man sett fram mot väldigt länge. Vi har varit på förfest på Grand innan vi kom hit så nu hoppas jag på en riktig trevlig kväll, säger hon.

I Ga-balen finns vissa obligatoriska inslag – inte minst när det gäller vilka som alltid bjuds in till balen och därmed inte behöver betala för kalaset. Till exempel Lunds nations kuratel, kuratorerna för Göteborgs nation i Uppsala och Nylands nation i Åbo samt rektorerna för alla Sveriges universitet. Dessa placeras i mån av plats vid ett av tre honörsbord. Rekordet i att ha gått på flest GA-baler innehas av Thomas Axel Nilsson. Han har gått på 42 av de 44 baler som arrangerats.

Första GA-balen gick av stapeln 1964 och firas för att hedra Gustav II Adolf. Staden Göteborgs grundare. Sedan starten har arrangemanget hela tiden vuxit. Trots att det genomfördes flera protester mot balen under slutet av 1960-talet och början av 70-talet. En av traditionerna som omger balen är att kuratorn ska göra en festlig entré. 1988 kom kuratorn in i stora salen på en enorm, sprakande raket, i år hissades kuratorn och övriga kuratelet upp från ett utrymme under scenen omgiven av rökridåer.

– Jag väl sovit en timme eller så i natt. Man är inne i någon slags andra andning. Balen ska ju vara en finare och mer städad fest men så blir det ju aldrig. Det vet alla, säger marskalken Kristoffer Sandström där han står i en av barerna.

Det har blivit dagen efter och dags för den lunch som ingår i balbiljetten. Marskalkarna bär fram enorma fat med pyttipanna. I stora salen har gårdagens vita linneduk ersatt med en motsvarighet av papper. ”Kastar du mat åker du ut”, står det på ett anslag på väggen.

ga5de.jpg

Lunchen är den något mindre uppklädda delen av balen.

Och det är inte bara bland dukar och dekorationer som balen har satt sina spår. Besökarna droppar in i långsam takt, ansikten är bleka, många bär solglasögon och kvällens festkläder har lämnats kvar hemma. Av de flesta. En person som vill vara anonym har fortfarande fracken på sig.

–  Öhh, va, nej det mest bara blev så, varför vet jag inte riktigt, säger han och har vissa problem med att hålla blicken stadig.

När kom du hem i morse?

– Det är lite oklart, säger han och hasar i väg mot pyttipannan.

Samtalen är till en början lågmälda men i takt med att antalet besökare stiger ökar också ljudvolymen och snart hörs återigen ramsan: GA-bal, chalalala, GA-bal, chalalala, GA-bal, chalalala.

– Ölen smakar helt okej i dag också, men maten är väl lite så där, säger Sofie Malmström och tar en tveksam tugga av pyttipannan.

Vid ett bord bort är designstudenten Niklas inne på samma spår.

– Jag sov en timme i natt. Min mobil är paj så jag hade fått låna farsans och på den kan man se hur lång tid det är kvar innan alarmet ringer, det stod en timme och tio minuter på den när jag gick och la mig, säger han och suckar.

Vad ska du göra i morgon?

– Då har jag möte med min handledare klockan nio på morgonen. Jag har fått massa uppslag här i helgen, kolla den här högtalaren den är jävligt ful. Formen kan förbättras ordentligt, säger Niklas och ler.

Efter maten förvandlas åter stora salen till dansgolv. Volymen når nya höjder, festen fortsätter även om dansstilarna ser lite mer tveksamma ut nu än vad de gjorde tio timmar tidigare. Stämningen sammanfattas kanske bäst på herrtoaletten.

– Fy fan vad jag är sliten, helt sjukt, säger en trött balbesökare till sin granne vid pissoaren.

– Mmm, skoja inte. Man försöker se snygg ut men det är helt omöjligt.

Text: Martin Strandberg

Foto: Daniel Ekbladh

Share on Facebook3Tweet about this on Twitter1Share on Google+0Email this to someone

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas.De markerade fälten måste fyllas i. *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

/** Fixar rss-flödet */