I ett rum på Kämnärsrätten bor piraten Amelia Andersdotter, 21. Om en vecka är hon troligtvis den yngsta ledamoten någonsin i Europaparlamentet.
– Man ska kryssa mig för att jag kan mycket om Europasamarbetet, eller för att jag har hockeyfrilla, säger hon.
Amelia Andersdotter är andranamn på Piratpartiets lista till Europaparlamentet. De senaste opinionsundersökningarna pekar mot att hon snart är på väg till Bryssel. Från Kämnärs till Europaparlamentet.
Får man fråga hur det känns?
– Jag vill inte vara för säker på att jag kommer in för då kan det bli en sådan besvikelse om jag inte gör det. Men samtidigt vill jag inte tänka att jag förmodligen inte kommer in heller, för då kommer jag att få panik om det visar sig att jag ska till Bryssel.
Varför panik?
– Byggnaderna är jättestora. Jag skulle vara så ung också, yngst i parlamentet. Och så ska man anställa en stab som kan hjälpa en. Bara det att jag tar halva studielånet nu och får 3Â 500 kronor i månaden att leva på, och att 7Â 300 kronor är den högsta månadsinkomst jag någonsin har haft. Där skulle jag få 80Â 000.
Vad skulle du göra med alla pengarna?
– Antagligen skulle jag missa med bokföringen. Men jag vet inte riktigt, jag skulle förmodligen bjuda ner ganska mycket aktivister till Bryssel, man får bjuda ner 100 personer per år på parlamentets bekostnad. Sen är jag inspirerad av Eva-Britt Svensson som har jämkat sin lön med vad hon hade som sekreterare i Tranås. Hon tjänade 25Â 000 kronor där, så allt över det ger hon bort i donationer. Jag har ganska många saker jag skulle vilja donera till utöver Piratpartiet och Ung Pirat.
Som vadå?
– Attac tycker jag gör mycket bra. Ordfront och Amnesty, Unifem. Sen skulle jag vilja ha tidskrifter också men jag vet ju att det inte är någonting man behöver planera in i ekonomin då. Det är bara att teckna en prenumeration. Jag skulle nog betala av mina studielån också, på två månader.
Amelia har gjort sig känd som en mycket påläst och faktakunnig piratpartist. Samtidigt som hon kampanjar runt om i Sverige fortsätter hon att läsa Handelsrätt i Lund som vanligt. Men politiken är mer än faktakunskaper, det är trots allt lite av en tävling att bli vald.
Är det svårt att åka runt i en valrörelse och be folk att rösta på sig själv?
– Det svåraste är frågan varför folk ska kryssa mig. Varför ska de inte kryssa någon annan på listan? Det kan kännas lite självgott, och som att man klankar ner på andra. Det är ganska besvärligt för jag är god vän med trean på listan. Om man försöker framhäva sig själv på deras bekostnad så känner man sig lite taskig.
Hur löser du det dilemmat?
– Jag brukar tänka på hur fantastisk jag är som människa.
Vad brukar du säga till folk som undrar varför de ska kryssa dig?
– Jag brukar säga att de ska kryssa mig för att jag kan beslutsprocesserna i EU. Och för att jag vet hur EU interagerar med globala organisationer som WTO och även hur EU:s externa handelsrelationer ser ut. Och det är viktigt eftersom det är i de relationerna man kan påverka immaterialrätten. Framför allt är jag fascinerad av hur man kan påverka de externa handelsrelationerna när man sitter i parlamentet. Man ska kryssa mig för att jag kan mycket om Europasamarbetet, eller för att jag har hockeyfrilla.
Har du någon förebild till din frisyr?
– Per Gessle.
Gillar du Gessle?
– Nej. Men han hade en snygg hockeyfrilla. Hockeyfrillor är coola överlag, alla ser bra ut i hockeyfrilla. Jag har velat ha en hockeyfrilla sen jag var sex år. Många tycker att hockeyfrillan är ful men jag tror att det har att göra med en kulturell aversion mot det sena åttiotalet snarare än baserat på hur det faktiskt ser ut.
Har du någon politisk förebild?
– Jag tycker Christoffer Fjellner är väldigt skärpt, Erik Josefsson är väldigt engagerad. Eva-Marie Byberg har gjort väldigt mycket också. Och Obama.
Vill du bli politiker?
– Nej, egentligen inte. Jag står som andranamn på listan så man kan tro att jag har en stor ambition att komma in i parlamentet. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle bli aktuellt, det var mer att det var kul att stå där. Det har tagit ett tag att komma tillfreds med att det faktiskt kan bli så att jag kommer in. Jag vill helst bli akademiker, jag tror inte att jag vill ha politik som karriär.
Varför inte?
– Det är lite tacky. Lite tacky att gå runt och vara makthavare. Politiker är lite mer lismande än akademiker. Som akademiker är det mer okej att vara sig själv. Man kan komma till jobbet i tofflor och slafsig t-shirt och sätta sig där och bara vara smart. Som politiker måste man vara smart och så måste man se smart ut också. Det är mycket med hur man hanterar andra människor också, som akademiker är det okej att vara sur. Men som politiker måste du vara trevlig mot alla hela tiden. Det är en väldigt slimmad social roll. Det märker man på Christoffer Fjellner, han är otroligt rekorderlig. Stabilt intryck, kommer överens med alla och är alltid positiv. Han går runt och är jättetrevlig, jättesocial och jättekunnig.
Men Fjellner är rätt extrem.
– Ja, men han är perfekt i rollen som makthavare. Han är arketypen av en auktoritet, jag vill vara mer auktoritativ. Jag vill att folk när de lyssnar på mig, hellre än att tänka att jag är en fantastiskt trevlig person, ska tycka att jag har en fantastiskt stor kunskap.
Har du ändrat dig på något sätt för att vara mer som Fjellner?
– Jag försöker vara trevlig på flera sätt. Jag brukade inte krama folk tidigare, men det har jag börjat göra nu. Jag har förstått att folk annars ser en som distanstagande och konstig. Sen är det också så att när man börjar hänga i kretsar med makthavare så tänker man på ett annat sätt.
Hur då?
– Jag tror att jag har skaffat mig en större ambition att få inflytande. Det har blivit viktigt att mingla med rätt personer och jag tänker på det. Det är så klart medvetna val för Christoffer Fjellner också när han väljer vilka han ska prata med och om vad. Det är en sådan grej som jag har ändrat på litegrann.
Har du förändrats mer?
– Ja, det har jag gjort. Jag är bättre, mer kunnig, trevligare och kanske mer målinriktad. Det känns som att jag har en ambition om vart jag vill komma. Även om jag inte kommer till parlamentet så har jag andra projekt. Jag har flera målsättningar som jag jobbar mot, tidigare var det mest att jag kunde mycket och läste mycket.
Är det en person du är tillfreds med att bli?
– Det är skönt att ha mål. Skönt att veta att jag är på väg någonstans. Jag misstänker att jag kommer att förändra mig mycket i Europaparlamentet för då måste jag vara en person som gubbar lyssnar på. Det vet jag inte hur lätt det kommer att vara. Jag har ingen erfarenhet av sådana gubbar. De flesta gubbar jag känner är idealister, jag tror att gubbarna i parlamentet är mer suttna.
Vad ska du göra då?
– Jag vet inte vad jag ska göra. Lära mig prata med basstöd kanske, men det funkar inte heller, det känns fånigt att göra. Jag blir väl tvungen att lära mig någon strategi så att gubbarna lyssnar.
foto: Henrik Larsson
