Amelia 2.0

I ett rum på Kämnärsrätten bor piraten Amelia Andersdotter, 21. Om en vecka är hon troligtvis den yngsta ledamoten någonsin i Europaparlamentet.

– Man ska kryssa mig för att jag kan mycket om Europasamarbetet, eller för att jag har hockeyfrilla, säger hon.

Amelia Andersdotter är andranamn på Piratpartiets lista till Europaparlamentet. De senaste opinionsundersökningarna pekar mot att hon snart är på väg till Bryssel. Från Kämnärs till Europaparlamentet.

Får man fråga hur det känns?

– Jag vill inte vara för säker på att jag kommer in för då kan det bli en sådan besvikelse om jag inte gör det. Men samtidigt vill jag inte tänka att jag förmodligen inte kommer in heller, för då kommer jag att få panik om det visar sig att jag ska till Bryssel.

Varför panik?

– Byggnaderna är jättestora. Jag skulle vara så ung också, yngst i parlamentet. Och så ska man anställa en stab som kan hjälpa en. Bara det att jag tar halva studielånet nu och får 3 500 kronor i månaden att leva på, och att 7 300 kronor är den högsta månadsinkomst jag någonsin har haft. Där skulle jag få 80 000.

Vad skulle du göra med alla pengarna?

– Antagligen skulle jag missa med bokföringen. Men jag vet inte riktigt, jag skulle förmodligen bjuda ner ganska mycket aktivister till Bryssel, man får bjuda ner 100 personer per år på parlamentets bekostnad. Sen är jag inspirerad av Eva-Britt Svensson som har jämkat sin lön med vad hon hade som sekreterare i Tranås. Hon tjänade 25 000 kronor där, så allt över det ger hon bort i donationer. Jag har ganska många saker jag skulle vilja donera till utöver Piratpartiet och Ung Pirat.

Som vadå?

– Attac tycker jag gör mycket bra. Ordfront och Amnesty, Unifem. Sen skulle jag vilja ha tidskrifter också men jag vet ju att det inte är någonting man behöver planera in i ekonomin då. Det är bara att teckna en prenumeration. Jag skulle nog betala av mina studielån också, på två månader.

Amelia har gjort sig känd som en mycket påläst och faktakunnig piratpartist. Samtidigt som hon kampanjar runt om i Sverige fortsätter hon att läsa Handelsrätt i Lund som vanligt. Men politiken är mer än faktakunskaper, det är trots allt lite av en tävling att bli vald.

Är det svårt att åka runt i en valrörelse och be folk att rösta på sig själv?

– Det svåraste är frågan varför folk ska kryssa mig. Varför ska de inte kryssa någon annan på listan? Det kan kännas lite självgott, och som att man klankar ner på andra. Det är ganska besvärligt för jag är god vän med trean på listan. Om man försöker framhäva sig själv på deras bekostnad så känner man sig lite taskig.

Hur löser du det dilemmat?

– Jag brukar tänka på hur fantastisk jag är som människa.

Vad brukar du säga till folk som undrar varför de ska kryssa dig?

– Jag brukar säga att de ska kryssa mig för att jag kan beslutsprocesserna i EU. Och för att jag vet hur EU interagerar med globala organisationer som WTO och även hur EU:s externa handelsrelationer ser ut. Och det är viktigt eftersom det är i de relationerna man kan påverka immaterialrätten. Framför allt är jag fascinerad av hur man kan påverka de externa handelsrelationerna när man sitter i parlamentet. Man ska kryssa mig för att jag kan mycket om Europasamarbetet, eller för att jag har hockeyfrilla.

Har du någon förebild till din frisyr?

– Per Gessle.

Gillar du Gessle?

– Nej. Men han hade en snygg hockeyfrilla. Hockeyfrillor är coola överlag, alla ser bra ut i hockeyfrilla. Jag har velat ha en hockeyfrilla sen jag var sex år. Många tycker att hockeyfrillan är ful men jag tror att det har att göra med en kulturell aversion mot det sena åttiotalet snarare än baserat på hur det faktiskt ser ut.

Har du någon politisk förebild?

– Jag tycker Christoffer Fjellner är väldigt skärpt, Erik Josefsson är väldigt engagerad. Eva-Marie Byberg har gjort väldigt mycket också. Och Obama.

Vill du bli politiker?

– Nej, egentligen inte. Jag står som andranamn på listan så man kan tro att jag har en stor ambition att komma in i parlamentet. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle bli aktuellt, det var mer att det var kul att stå där. Det har tagit ett tag att komma tillfreds med att det faktiskt kan bli så att jag kommer in. Jag vill helst bli akademiker, jag tror inte att jag vill ha politik som karriär.

Varför inte?

– Det är lite tacky. Lite tacky att gå runt och vara makthavare. Politiker är lite mer lismande än akademiker. Som akademiker är det mer okej att vara sig själv. Man kan komma till jobbet i tofflor och slafsig t-shirt och sätta sig där och bara vara smart. Som politiker måste man vara smart och så måste man se smart ut också. Det är mycket med hur man hanterar andra människor också, som akademiker är det okej att vara sur. Men som politiker måste du vara trevlig mot alla hela tiden. Det är en väldigt slimmad social roll. Det märker man på Christoffer Fjellner, han är otroligt rekorderlig. Stabilt intryck, kommer överens med alla och är alltid positiv. Han går runt och är jättetrevlig, jättesocial och jättekunnig.

Men Fjellner är rätt extrem.

– Ja, men han är perfekt i rollen som makthavare. Han är arketypen av en auktoritet, jag vill vara mer auktoritativ. Jag vill att folk när de lyssnar på mig, hellre än att tänka att jag är en fantastiskt trevlig person, ska tycka att jag har en fantastiskt stor kunskap.

Har du ändrat dig på något sätt för att vara mer som Fjellner?

– Jag försöker vara trevlig på flera sätt. Jag brukade inte krama folk tidigare, men det har jag börjat göra nu. Jag har förstått att folk annars ser en som distanstagande och konstig. Sen är det också så att när man börjar hänga i kretsar med makthavare så tänker man på ett annat sätt.

Hur då?

– Jag tror att jag har skaffat mig en större ambition att få inflytande. Det har blivit viktigt att mingla med rätt personer och jag tänker på det. Det är så klart medvetna val för Christoffer Fjellner också när han väljer vilka han ska prata med och om vad. Det är en sådan grej som jag har ändrat på litegrann.

Har du förändrats mer?

– Ja, det har jag gjort. Jag är bättre, mer kunnig, trevligare och kanske mer målinriktad. Det känns som att jag har en ambition om vart jag vill komma. Även om jag inte kommer till parlamentet så har jag andra projekt. Jag har flera målsättningar som jag jobbar mot, tidigare var det mest att jag kunde mycket och läste mycket.

Är det en person du är tillfreds med att bli?

– Det är skönt att ha mål. Skönt att veta att jag är på väg någonstans. Jag misstänker att jag kommer att förändra mig mycket i Europaparlamentet för då måste jag vara en person som gubbar lyssnar på. Det vet jag inte hur lätt det kommer att vara. Jag har ingen erfarenhet av sådana gubbar. De flesta gubbar jag känner är idealister, jag tror att gubbarna i parlamentet är mer suttna.

Vad ska du göra då?

– Jag vet inte vad jag ska göra. Lära mig prata med basstöd kanske, men det funkar inte heller, det känns fånigt att göra. Jag blir väl tvungen att lära mig någon strategi så att gubbarna lyssnar.

text: Viktor Ström
foto: Henrik Larsson
Share on Facebook19Tweet about this on Twitter2Share on Google+0Email this to someone

73 kommentarer

  1. @ Staffan

    ”Om du hade tittat på PPs hemsida så hade du kunnat hitta svaren på dessa frågor. Det korta svaret är i princip “där är vi till salu.”

    Att vara till salu är inget svar som jag väljare är helt och hållet nöjd med. Jag vill inte välja mellan frihet och sänkta skatter utan jag vill kunna välja båda, och det är inte att begära mkt. Om sedan PP tvingas samarbeta med block som inte stödjer deras ekonomiska politik är en kompromiss man kan leva med, men att påstå att man kan gå till val utan att ens ha ett ekonomiskt program känns inte helt ok. Jag har som sagt röstat på PP, och nåt som jag är stolt över men samtidigt blickar jag framåt mot riksdagsvalet där jag kräver lite mer svar från PP i ekonomiska frågor. Jag vill att PP blir ett EU-kritiskt liberalt parti som är för fri kunskap, emot upphovsrätt och patent, som arbetar aktivt med att få till ett samhälle där medborgarnas personliga och ekonomiska frihet sätts i första rum.

  2. Lysande intervju visar i ett nötskal varför proteströstning aldrig är en bra idé. Men det är klart hon har ju helt rätt om Fjellner. Kryssa honom istället för att få in en VETTIG integritetsvän i parlamentet

  3. @Freedom: Problemet med att rösta på ett parti som säger sig vara för både skattesänkningar och integritet är att allt för ofta så kommer de att ge upp det ena för att få det andra. Se bara på Centern.

    En annan aspekt av det hela är att genom att vara neutrala i alla andra frågor så kan folk som håller med om att integriteten är viktigast samlas i samma parti trots olikheter i ekonomiska frågor. Andersdotter ger t ex intrycket av att stå rätt långt till vänster, medan Engström och Falkvinge kommer från spektrumets högra sida.

  4. Vilken tur att man kan ändra sig när man förtidsröstat.

    Jag tänker knata ner imorgon till vallokalen och lägga min röst på någon som åtminstånde inte tänker skänka mina skattepengar till vänsterextrem organisation.

    Vilken tur att man kan ångra sin förtidsröst på valdagen.

  5. Jaha. Det borde man begripit. Då blir det ingen röst på PP i morgon. Inte en chans att en sådan stollig brud skall få en topplön som hon kan skänka till terrorister.

  6. Sådär ja, då var det över för min del. Pengar till Attac funkar inte!

  7. Jag respekterar samtliga nuvarande riksdagspartier mer eller mindre, dock med stor reservation för deras stundom återkommande klavertramp, exempelvis ipredfrågan. Röstar vanligtvis socialdemokratiskt. Till euparlamentet röstar jag nu emellertid på pp. Etablerade partierna måste få en skarp fingervisning om att medborgarna i det här landet inte accepterar skitlagar som ipred. Andersdotters (och även Falkvinges på svt-text) uttalanden om sina ideolgiska preferenser saknar all betydelse i sammanhanget. Ipred ska bort, det är allena den ståndpunkt som behövs för att rösta på pp. Andersdotter eller vem som helst på listan vet att det är detta deras uppdrag går ut på. De som håller med bör markera detta med sin röst på pp, eftersom en röst på andra påstådda ipredskeptiska partier inte kan tolkas entydigt av politiska etablissemanget.

  8. Tja jag har ju kryssat henne eftersom hon är PP vänsteralternativ. Turligt nog annars hade jag nog skitit i att rösta på dom

  9. @ Danneman, Jesper G & Nyman

    Ni säger att ni inte ska rösta på PP eftersom en mupp vill skänka pengar till Attac men vad har ni för val egentligen? Regeringen inklusive oppositionen är klart större hot mot vår frihet än vad Attac någonsin kommer att vara. Som ni har märkt i mina inlägg innan så tycker jag verkligen inte om Attac men samtidigt måste man inse att PP är det enda vettiga partiet man kan rösta på. Eller vill ni hellre rösta på de partier som driver dessa integritetskränkande lagar? Eller på sossarna som skapat ett bidragssamhälle men som skyller allt ifrån sig, precis som med Bodströmsssamhället? Jag hoppas ni reflekterar över dte ni gör och går o personkryssar nån annan PP-kandidat än Amelia bara. För som jag ser det så har ni inga andra alternativ om ni värdesätter vår frihet öht.

  10. Freedom, jag tycker själv att ipred är klumpigt utformad, men kan ju faktiskt kryssa kandidater inom ”sitt” parti också, eller bedriva opinionsbildningen genom media eller demonstrationer och dyl.

    Partier behöver inte vara så monolitiska som retoriken gör gällande och grundfrågan partierna sinsemellan gäller väl ändå immaterialrätten, inte om Bert Milton skall få skicka brev hem till dig och klaga på att du laddat ner hans porr gratis? =)

    Piratpartiets idéer om immaterialrätten är inte förenlig med en liberal syn på lagen och äganderätten, tekniska hinder åsido. Sen tycker jag personligen att deras blandning av karaktärer och åsikter, tillsammans med uttalandet om att de ”säljer” sin röst inte är direkt förtroendeingivande. Det är bra att de står som motpart i frågor såsom ipred men de är absolut fel parti att vända sig till för en annan bra lösning.

  11. @ Pelle2

    ”Piratpartiets idéer om immaterialrätten är inte förenlig med en liberal syn på lagen och äganderätten, tekniska hinder åsido.”

    Och vad menar du med en liberal syn? Det finns många liberaler som ifrågasätter upphovsrättens utformning i dagsläget men det betyder inte nödvändigtvis att man är emot upphovsrätt som sådan. Milton Friedman var tex emot att man förlängde upphovsrätten i USA, och massa andra liberala ekonomer ifrågasätter upphovsrättens längd. Och glöm inte att många libertarianer är helt emot upphovsrätten som sådan, av ideologiska skäl, ty man anser att det är ett statligt monopol som inskränker på äganderätten. Som klassisk liberal och som libertarian som anser att upphovsrätten bör reformeras är PP ett självklart val, så jag förstår inte riktigt vad du vill säga. De andra partierna verkar inte ens ha fattat hur viktig denna fråga om immateriell rätten är. Samtidigt som de flesta politiker inte vågar gå emot mediebolagens intressen.

    ”Det är bra att de står som motpart i frågor såsom ipred men de är absolut fel parti att vända sig till för en annan bra lösning.”

    Är PP fel parti att vända sig till? Varför då? Vem ska man annars rösta på? Alliansen som inför integritetskränkande lagar stup i kvarten? Eller populisterna i MP o V som lovar massor hit och dit men vars politik är helt orealistisk? Eller S vars hela Bodströmssamhället har sitt ursprung? Dags för dig att vakna upp kanske och inse att PP är det enda partiet i dagsläget som verkar genuint ärliga om integritet medan de andra partierna vänder kappan efter vinden och som har tappat väljarnas förtroende av uppenbara skäl.

  12. Varför blir folk så oroade över Attac? Attac är väl mer eller mindre harmlösa, det de är engagerade i är att få till stånd en minimal skatt på valutatransaktioner vilket väl knappast kan leda till någonting ont?

    Ni fanatiska marknadsfundamentalister kan väl kryssa Engström istället då, som är liberal. Piratpartiets ledare Rick Falkvinge kallar sig annars för ”ultrakapitalist” och anser att anser att Moderaterna är ”någon slags halvmjäkiga socialliberaler” och de är åsikter som garanterat framstår som bra mycket mer extrema än Attacs för sisådär 95% av Sveriges befolkning.

  13. Med sitt uttalande om Lissabonfördraget visar Amelia en förbluffande omdömeslöshet. ”Om jag står inför valet att följa partiporgrammet eller att sko mig själv, vad väljer jag då?”, är det sådana avvägningar vi ska vänta oss av PP:s ledamöter?

    http://sydsvenskan.se/sverige/article441258/Hon-hoppas-pa-stol-19-och-Lissabonfordraget.html

  14. Jag får väl ändra mig och be om ursäkt, om Amelia blev felciterad så är det ju naturligtvis inte särskilt upprörande. Hon dementerar i sin egen blogg att hon skulle ha sagt något liknande:
    http://stenskott.wordpress.com/2009/06/10/rattelser-till-artikel-i-sydsvenskan/

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att visas.De markerade fälten måste fyllas i. *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>