ESS-satsningens studentfokus är dåligt. Och när ny expertis ska tas fram riskerar både grundutbildning och annan forskning att bli lidande.
Bubblet glittrar i skenet från kristallkronorna. Jämte glasen på bordet som täcks av en slät vit duk finns flera fat med snittar.
Det är fest i Knutssalen på rådhusets andra våning i centrala Lund. Det som firas är att det är så gott som säkert att den världsunika forskningsanläggningen ESS kommer att placeras i staden.
Bland dem som skålar finns kommunalrådet Mats Helmfrid (M), regionrådet Pia Kinhult (M), ESS-konsortiets chef Colin Carlile, kommunala tjänstemän och flera skånska företagsledare.
Alla uttrycker de sin glädje över framgången. Avgående forsknings- och högskoleminister Lars Leijonborg har kallat ESS det största som hänt forskningssverige.
Men det är någonting som fattas bland bubblet och leendena. Universitetets toppskikt lyser med sin frånvaro. Varken rektor Per Eriksson eller prorektor Eva Åkesson är här.
Kanske betyder det ingenting. Kanske tillät inte universitetsledningens fulltecknade kalendrar ett besök i Knutssalen denna kväll. Eller kanske signalerar frånvaron att ESS inte egentligen är universitetets sak.
Tar pengar och kraft
Hjärtat i forsknings- och utbildningslund var inte med när beslutet fattades, och sannolikt kommer inte universitetet att direkt bidra med några pengar till jätteanläggningen. Ändå kommer ESS i allra högsta grad att påverka både universitetet, regionen och riket som helhet. Jubelkörerna sjunger om banbrytande forskning, ekonomisk tillväxt och tusentals nya jobb. Men det finns också de som menar att utbildningen och annan forskning vid universitetet kan bli lidande.
– ESS riskerar att bli en gökunge som blir så hungrig att Lunds universitet blir ett universitet som domineras av neutronforskning. Det är en fråga om prioriteringar och om vad man vill med universitetet. Det gäller att fundera över om man vill ha stor bredd eller ett världsledande spetsuniversitet, säger Olof Hallonsten, doktorand vid universitetets forskningspolitiska institut.
– Det finns en tydlig risk att grundutbildningen och allt annat som inte har med ESS att göra nedprioriteras. ESS ger universitetet status och projektet kan komma att dränera kraft och pengar från andra områden, säger Eva Frisendahl, tidigare vice ordförande för Lunds universitets studentkårer, Lus.
Oron för att den enorma satsningen kommer att stjäla resurser från universitetets övriga områden har till stor del sin grund i att den expertis som krävs för att få mesta möjliga nytta ur anläggningen inte finns i Lund i dag.
Expertisen måste alltså skapas. Det är i den processen som skeptikerna ser de största riskerna.
Skillnaderna mellan forskningsprojekt som startas på universitetet och satsningar som har sin grund utanför akademin blir tydliga om man studerar ESS i relation till byggandet av synkrotronljusanläggningen MAX IV, som kan komma att påbörjas redan i höst.
Både ESS och MAX IV är enorma forskningsprojekt. Men det finns en avgörande skillnad mellan dem. MAX IV har sitt ursprung i kunskap som finns vid Lunds universitet sedan lång tid tillbaka. Satsningen är en utbyggnad av laboratoriet Maxlab, som varit i drift sedan i slutet av 1980-talet. Svensk synkrotronljusforskning är i toppklass. Forskarna vid universiteten i Lund och Uppsala hör till de kunnigaste i världen på området.
Den neutronforskning som kommer att bedrivas vid ESS har ingen sådan förankring. Processen som resulterade i beslutet att lägga jätteanläggningen ESS i Lund initierades utanför de akademiska mötesrummen.
Studenterna förbisedda
ESS kan alltså komma att sluka resurser från universitetets övriga områden, men utvecklingen kan också bli en annan.
– ESS kommer att göra att världens bästa neutronforskare lockas till Lund, det kan mycket väl bli så att vi får världens bästa utbildning på området också, säger Olof Hallonsten.
Vilket håll ESS-projektet kommer att utvecklas åt styrs enligt Eva Frisendahl av hur mycket de inblandade anstränger sig för att få med studenterna.
– Man måste fundera över hur studenterna ska kunna involveras i projektet. Och det gäller studenter från samtliga discipliner. Det handlar inte bara om naturvetare och teknologer utan också om till exempel humanister och samhällsvetare, säger hon.
ESS-projektet ligger än så länge bara i startgroparna, men hittills menar Eva Frisendahl att studenterna blivit förbisedda.
Hon får medhåll av sin före detta parhäst, Petter Forkstam, som i juni lämnade sitt uppdrag som ordförande för Lus, men som sitter kvar som studentrepresentant i universitetsstyrelsen.
– Det är glädjande att ESS hamnade i Lund, men nu måste kraftfulla utbildningssatsningar genomföras. Ännu har vi inte sett några sådana signaler och det är oroväckande, säger han och pekar på en tjock lunta med mjuka pärmar på bordet framför honom.
– Egentligen finns alla dimensioner vi lyfter i den här. Det är rapporten ”ESS i Lund – effekter på regional utveckling” som konsultföretaget Öhrlings Pricewaterhouse Coopers tagit fram på uppdrag av bland andra Lunds kommun, Malmö stad och Region Skåne.
– Här analyseras de nya krav som ESS kommer att ställa på boende, infrastruktur och kollektivtrafik. Det konstateras bland annat att 500 nya gästforskare per år kommer verka vid ESS. Men det sägs ingenting om alla svenska och utländska studenter som kommer lockas till Lund på grund av ESS. Man tar inte upp någonting om nya studentbostäder eller kollektivtrafikrabatter. Det är mycket oroväckande. De som är mest utsatta ekonomiskt är inte gästforskarna, det är studenterna, säger Petter Forkstam.
Världsledande forskning
ESS-chefen Colin Carlile håller inte med om att studenterna blivit förbisedda.
– Vi pratade om studenternas roll i ESS för någon vecka sedan. Det är en mycket viktig fråga för mig.
Studenternas engagemang i ESS kan enligt Colin Carlile komma att handla om allt från att en del av utbildningen i exempelvis kemi- och fysikkurserna förläggs i den enorma forskningsanläggningen. På så vis kan studenterna få se världsledande forskning på riktigt nära håll och samtidigt lyssna till några av de ledande experterna på området. Men Carliles visioner stannar inte där.
– Jag vill få med studenter från universitetets alla discipliner. Det kan till exempel handla om att samhällsvetare följer forskningsprocesserna vid ESS för att studera hur forskningspolitiska beslut fattas. Jag är öppen för alla sorters projekt som involverar studenter och gör dem intresserade, säger han.
En stor del av ansvaret för att få igång sådana projekt vilar på Christian Stråhlmans axlar. Som ny ordförande för Lus är han den enda studentrepresentanten i ESS-konsortiets styrelse.
– Jag tror inte att ESS kommer att bli någon gökunge. Projektet kommer ge positiva synergieffekter och vara till gagn för hela universitetet, säger han.
illustration: Alfred Gunnarsson
