Du har helt rätt. Enligt Centrum för Rättvisa diskriminerades mer än 1200 bara under 2009. De flesta av dessa kommer garanterat inte att ersättas.
Diskrimineringsindustrin och genuslobbyn går förmodligen opåverkade ur den här striden. Men jag tycker ändå att det här är en viktig seger för rättvisan, inte minst i form av rättslig och moralisk upprättelse för Annie Wadenhorn och tjejerna som aldrig gavs chansen att gå sin drömutbildning.

Det är ju snygg propaganda men efter lite grodor av rektorn här i Lundagård är det nog ingen som riktigt köper att de ångrar sig på riktigt, skulle de göra det skulle de lotta istället för att gynna underrepresenterat kön och inte påstå att de inte ”kommit på en långsiktig lösning”.

Men, på samma tid tycker jag att särbehandling är också lite begränsad: det handlar ju bara om kvinnor och män, iallafall det som jag hört. Försöker universitetet också att göra flera studenter med en ikke-svensk etnisk bakgrund att plugga i Lund? Eller/och från en arbetarklassebakgrund? Lund och lundensiska traditioner är ju ofta ganska elitära…

Till exempel, jag har en inte-så-motiverad bekannt, en kille som pluggar juridik, som har rika föräldrar, och ibland säger saker som ”det är så konstigt nu i Sverige: kvinnor börjar ta över allt. I juridik finns det så många, att de började att positivt särbehandla männ”. Han är snäll, säkert. Men jag undrar om männ som han är verkligen de se behöver att få extra stöd för att plugga ett elitärt ämne som juridik?

Någon här skriver att det är ointressant att fokusera på det medfödda, vilket ju är oerhört märkligt. Det är väl bättre att vi får reda på sanningen om verkligheten så att vi utefter verkligheten kan försöka anpassa politiken så att samhället blir så jämställt som möjligt. Naturligtvis är forskning på detta område viktigt. Som det är nu applicerar vi ju en könssociologisk teori som det inte finns fog för på små barn och forcerar pojkar att leka med dockor och flickor med bilar. Jag tror det är bättre att låta barn vara barn, låta dem välja hur de vill leka, och inte utsätta dem för diverse genusexperiment. Många pojkar vill säkert självmant leka med dockor – låt dem göra det, men inte på grundval av någon unken gammal genusteori. Däremot tror jag aldrig att vi kommer få lika många kvinnor som män att spontant välja att jobba som byggnadsarbetare, och jag tror inte att vi spontant kommer att få lika många män som kvinnor som vill jobba på dagis – därtill är biologin alltför stark. Oavsett hur länge genussociologer som Eva framhärdar i sina märkliga unkna teorier så kommer biologin att överbevisa dem. Man kan inte programmera om människor hur brutalt som helst, vilket socialismens fiasko under förra seklet tydligt visade.

Ni har båda lyft fram viktiga infallsvinklar och delat med er av insikter som annars är lätta att glömma bort i debattens hetta. I diskussionen om vad som är biologiskt kontra socialt betingat håller jag med er båda: Att förneka det faktum att mycket av det som skiljer oss åt är biologiskt, tror jag inte gynnar någon. Men om vi lyckas kartlägga de invanda mönster som faktiskt inte har sin förklaring i biologin, så har vi bättre utsikter att skapa en miljö där alla känner sig rättvist behandlade och bemötta.
Det som Eva skriver – “Män får ofta stå modell för det allmängiltiga och definiera vad som gäller som viktigt…” – tror jag stämmer. Inte alltid. Men ofta. Jag är inte alls hemmastadd i den feministiska begreppsapparaten, men jag tror att det är detta som feminister och genusvetare ibland refererar till som “manligt tolkningsföreträde.” Men jag kan som sagt ha fel.
Frågan ifall homosexuella och romer bör omfattas av kvotering var riktad till Anders. Men jag tog med den i mitt svar på Evas inlägg eftersom jag tycker det är viktigt att belysa och betona vikten av att vara konsekvent. Med konsekvent avses, i det här fallet, att man inte rangordnar olika diskrimineringsgrunder. Mitt intryck av Eva är att hon verkar ha reflekterat över de här frågorna mycket och noggrant, så när hon skriver att positiv särbehandling endast är “ett sätt att försöka neutralisera behandlingen till att faktiskt bli könlös”, så tvivlar jag inte en sekund på att hon även vill att behandlingen ska vara klasslös, raslös osv.. I grund och botten handlar ju den problematik som Eva tar upp om normer och normativitet. Och normativitet omfattar definitivt mer än bara kön.

Jag skulle dessutom säga att det skulle te sig väldigt konstigt att utgå från medfödda attribut och hävda att män har en högre medfödd böjelse för att räkna på balkar och att kvinnor har en högre dito för att studera lagböcker.
Som jag ser det har ingen påstått att olikheterna bara beror på samhället. Men det är just samhället vi har chansen att ändra på. Därför kan det kanske vara klokt att fokusera på att försöka skapa en så öppen miljö som möjligt, istället för att fokusera på det medfödda. Vi kan ändå inte modifiera folks gener efter embryonalstadiet.

Bortsett från detta tycker jag att både Eva F och Victor Z gör intressanta observationer. Det vore intressant att se Evas ståndpunkt i frågan om kvotering av homosexuella och romer till domstolarna. (Har hon reflekterat över konsekvenserna av att ha kvoterandet som ett självändamål?)