Ambassadörer arbetar för mångfald

Ambassadörer arbetar för mångfald

- in Föreningen, Högerspalten
0
@Lundagård
Det finns planer på att konkret mäta vilken skillnad fakultetsambassadörerna gör, men för Jakob Bianca spelar statistiken mindre roll. Foto: Jonas Damsgård

Trots höga ambitioner och medvetna satsningar hamnar Lunds universitet fortfarande i botten när det gäller rekrytering av studenter som kommer från studieovana hem eller har utländsk bakgrund. Långt bortom policys och handlingsplaner ger sig fakultetsambassadörerna ut i klassrummen för att slå hål på myterna om universitetsstudier.


”Hur många här funderar på att läsa vidare?” Frågan kommer från fakultetsambassadören Jakob Banica. Nästan alla av de tio eleverna i klass NV2C räcker upp handen.

”Vad roligt” replikerar Jakob Banica och fortsätter med föreläsningen.

Han, Erik Åkesson och Nils Gustafsson läser industriell ekonomi på LTH. I dag har de för en timme tagit över matteklassen på Pauli gymnasium i Malmö för att slå hål på de vanligaste myterna om Lunds universitet.
– Många tror till exempel att man måste ha 20.0 för att komma in på de flesta utbildningar. Vi vill ge en mer rättvis bild, säger Jakob Banica.

Han sökte sig till fakultetsambassadörerna förra våren efter att ha funderat över varför bara vissa väljer att plugga vidare.
– Ofta handlar det ju om människor i ens egen närvaro, vänner och familj, och om de pluggar vidare eller inte.

Erik Åkesson håller med, men lyfter fram att besöket i klassrummet är ett bra sätt att informera även de elever som tänkt läsa vidare om vilka olika alternativ som finns.
– När jag själv gick i gymnasiet tyckte jag att den informationen saknades, säger han.

Lunds universitet i botten
Sedan 2003 har Lunds universitet arbetat aktivt med breddad rekrytering. Men enligt 2008 års rapport från Högskoleverket hamnar universitetet fortfarande i botten när det gäller antalet studerande från studieovana hem eller med utländsk bakgrund.

– Vi vet inte varför. Men det är en del av en större samhällelig tendens som kan ha att göra med familjesituationen och vilka förebilder man har, säger Bodil Malmström, kommunikatör på Lunds universitet, och fortsätter:

– Vi försöker på alla möjliga sätt att visa att vi är ett universitet för alla och varför det inte slår igenom vet vi inte. Kanske beror det på att vissa studenter har förutfattade meningar om att universitetet är för stort eller svårt.

Bodil Malmström tycker ändå inte att satsningarna som gjorts är misslyckade.
– Siffrorna hade kanske varit ännu värre om vi inte gjort något.

En ny satsning är att ta fram alternativa urval för att utöka möjligheten att söka till universitetet på andra grunder än betyg och högskoleprov.

Tanken är att bredda profilerna på de som vanligtvis söker och att ge långt fler grupper chansen att påbörja en utbildning som passar dem trots att de inte har tillräckliga betyg. Betyg säger inte allt om lämplighet, menar Bodil Malmström.

Spex och nationer = kul
”Vad vet ni om Lunds universitet?” Nu svarar ingen av eleverna i klassrummet. Slutsatsen blir att förklara, från början. Hur ansökningsprocessen går till, vilka program som finns, olika sätt att bo på. Erik Åkesson flikar in ”Men vet ni vad som är roligast?” Tystnad igen. ”Studentlivet såklart!”.
– Vi vill inte bara ge en bild av skolan, utan av hela studentlivet, hur roligt det är att läsa på universitet och hur mycket som finns att göra, säger Erik Åkesson.

Eleverna lyssnar uppmärksamt, men drar sig till en början för att ställa egna frågor. Trion från LTH berättar vidare. Nu handlar det om spex och nationer.
– Vi berättar om frihet under ansvar och att man exempelvis inte måste gå på alla föreläsningar, säger Erik Åkesson.

”Hur lång tid tar en tenta?”, frågar en kille. ”Det beror på vad man läser”, svarar Nils Gustafsson, och förklarar hur det går till när man skriver en salstenta. Han avslutar med en uppmaning till eleverna att inte oroa sig. ”Oftast får man ut gamla tentor innan och kan skapa sig en uppfattning om vad som kommer på tentan”.

Eleverna på Pauliskolan börjar bli varma i kläderna. ”Kan man bli för gammal för att plugga?”. ”Absolut inte”, svarar Jakob Banica, och lägger till: ”Fem år till kanske verkar som en evighet, men så är det inte. Det är fullt upp varje dag med roliga och nyttiga saker som händer”.

Nor A-Bagdadi, 17, överväger att söka civilingenjörsprogrammet. Foto: Jonas Damsgård
Nor A-Bagdadi, 17, överväger att söka civilingenjörsprogrammet. Foto: Jonas Damsgård

Breddade vyer
För Nor Al-Bagdadi, 17, i klass NV2C är vidareutbildning självklart och något hennes föräldrar förväntar sig. Hon har varit inne på olika universitets hemsidor och ett tag har det lutat åt civilingenjör. Fakultetsambassadörernas besök har breddat hennes vyer.
– De berättade om en massa saker som var intressant. Jag trodde att jag var tvungen att läsa något med natur eftersom jag läser det nu, men det finns ju en massa annat spännande att välja.
Varför vill du läsa vidare?
– Jag vill ha ett bra jobb. För att få det måste man ha läst vidare.

För Nor Al-Bagdadi är vidareutbildning självklart men samtalet med kompisarna i klassen handlar sällan om vem som ska läsa vad.
– Vi pratar inte så mycket om universitet och så. Vi pratar mest om nuet.

Ett mentorskap
Fakultetsambassadörernas första besök i klassen är slut. Fler besök ska planeras in längre fram när tvåan har blivit en trea. Killarna tackar för sig och skriver upp sina mejladresser på vita tavlan.
– Det blir lite som ett mentorskap, säger Jacob Banica.
– Ju närmare ansökningsperioden vi kommer, desto fler frågor hoppas vi att vi får och att vi kan berätta om vägen till drömyrket, säger Erik Åkesson.

Men vilken effekt besöken har är svårt att mäta.
– Jag har inte fått något personligt gensvar av någon klass vi träffat men vi jobbar mycket med återkoppling för att få reda på hur det går, säger Jakob Banica.

Än så länge vet inte de engagerade hur många de inspirerat att läsa vidare på universitet. Men för Jakob Banica spelar statistiken ingen roll.
– Vårt jobb är att berätta hur det är att läsa på universitet. Vi ger eleverna en möjlighet att välja, säger han.

Text: Irina Bernebring Journiette
Foto: Jonas Damsgård

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Ajöss och tack för fisken

Som avgående redaktör vill jag passa på att