Enfaldig mångfald

Enfaldig mångfald

- in Ledare
11
@Axel Jönsson

Rekordmånga söker till Lunds universitet, men alla är inte här.

När ska studentlivet ta sitt ansvar för studenterna som aldrig kom?

Lunds universitet lockar fler studenter än någonsin. Men det är bara en viss typ av studenter, tycks det som. Symptomen? Vita, rika och lika. Diagnosen stavas social snedrekrytering och det är ett tecken på att universitetet inte är öppet för alla. Regering, högskoleverk, studentkårer och universitet är rörande överens om att det också är ett kvalitetsproblem. En breddad rekrytering skulle ge varierade erfarenheter och perspektiv som höjer kvalitén på både utbildning och forskning. Men framför allt skulle det ge plats åt individer som i dag inte ser ett av landets främsta universitet som ett alternativ. Eller som väljer att inte läsare vidare överhuvud taget.

Enligt högskoleverkets bedömning visar Lunds universitet på en hög medvetenhet om betydelsen av breddad rekrytering med flera långsiktiga satsningar för att åstadkomma förändring. Men efter flera års enträget arbete har inte mycket hänt. Så vad är problemet? Jag tror att Henrik Jonsson, nyligen vald till vice ordförande för Lunds universitets studentkårer, är något på spåren. Han pratar om att det inte är ett marknadsföringsproblem, i stället bör man revidera verksamheten. “Det är som om McDonalds skulle göra bara hamburgare och sedan försöka locka vegetarianer”, som han uttrycker det. Universitetet har all anledning att satsa mer på sina satsningar på ökad mångfald, och det är på gång. Men studenterna har också ett ansvar.

Även om det verkar ha gått kommunen förbi så är studentlivet i Lund faktiskt unikt. När universitetet genomför barometrar och imageundersökningar är studentlivet en av de prioriterade anledningarna till att studenter från hela landet söker sig hit. Det är universitetsledningen väl medveten om och till sommaren börjar man därför strössla miljoner över studentorganisationerna i hopp om att upprätthålla sin kronjuvel även efter obligatoriet. Men ett lika starkt skäl som studentlivet kan vara för framtida studenter att välja Lund, lika starkt skäl kan det vara för de som väljer att inte söka sig hit. För att man inte känner sig välkommen.

Våra reportrar har begärt ut i princip alla offentliga uppgifter som finns att tillgå på studentlivets makthavare. Bilden som växer fram är även den relativt vit, rik och lik. Ingen högoddsare precis, studentlivet är alltid ett resultat av de studenter som vid ett givet tillfälle befinner sig på universitet.

Det är ett problem att potentiella studenter med annan socioekonomisk eller etnisk bakgrund inte kan identifiera sig med dagens studentrepresentanter. Men man kan naturligtvis inte rå för vem man är, däremot kan man rå för vad man gör. Att säga att vi har “en verksamhet som välkomnar alla” är därför lite väl magstarkt. För uppenbarligen känner sig inte alla välkomna.

Efter kår- och nationsobligatoriets avskaffande sätts påståendet om en verksamhet för alla på prov. Det är en chans till omprövning, till nystart.

Förhoppningsvis är det också slut på slentrianuttalanden som att “här sitter jämställdheten i väggarna” eller “men så har vi ju alltid gjort”. Lunds studentliv har en diger resumé när det kommer till fördomsfulla teman på sittningar, strippfester på ordensfester och kompisrekrytering. Det är inte det att studentlivet domineras av exkluderande verksamhet. Men det räcker med ett par tråkiga exempel för att studenten som inte kan identifiera sig med Lunds studentliv ska välja ett annat lärosäte.

Till hösten kommer universitetet att finansiera en väsentlig del av studentlivet. Det är därför inte orimligt att begära att rektorer och representanter för nationer, kårer och Akademiska föreningen sätter sig ner för att tillsammans diskutera vad man kan göra åt bilden av universitetet som traditionstyngt, exkluderande och svårt. Det är en fråga om kvalitet, även för studentlivet.

Axel Jönsson
Biträdande Redaktör

Facebook Comments

11 Comments

  1. Ida & Sophie

    Johannes. Titta på fördelningen nyinvandrade/månggenerationssvenskar på de fristående kurserna i statsvetenskap, historia, litteraturvetenskap, filosofi, konstvetenskap, genus… Det tycks gälla för nästan alla kurser inom samhällsvetenskap och humaniora, och kanske inom övriga områden också, att andelen med “vit medelklassbakgrund” är oproportionerlig jämfört med övriga samhället. Vi skulle inte bli förvånade om det fanns färre studenter från studieovana hem inom filosofi än inom exempelvis juridik. Dessa är kurser där det ofta är i stort sett platsgaranti. Titta på journalistprogrammet, som tillämpar intagningsprov istället för betygsurval. Det verkar som att personer med utländska eller lågutbildade föräldrar inte ens söker de utbildningarna i samma utsträckning. Jämför också exempelvis socionomprogrammet i Lund med det i Helsingborg, det sägs vara betydligt fler från studieovana hem där än här. Så nog har vi en del att göra innan vi ens behöver fundera över lösningar som skulle kunna sänka utbildningskvalitén.

  2. och @David också för den delen.

  3. @Monica kolla in http://www.fakultetsambassadorerna.se/ som jobbar på ett liknande sätt.

  4. Johannes Igelström

    En viktig pusselbit har Axel tyvärr missat när det gäller snedrekrytering. Att få fler från studieovana hem att söka sig till Lunds Universitet behövs men problemet är att det i slutändan ändå är betygen som till stor del orsakar snedrekryteringen. Antalet personer som går ut gymnasiet med högsta betyg från studieovana hem kan misstänkas vara väldigt få. Att då försöka minska snedrekryteringen till läkar-, psykolog- och arkitektprogrammen för att ta några exempel blir svårt när urvalet redan är så homogent. Bästa vägen att i så fall minska snedrekryteringen är att LU erbjuder utbildningar som få vill läsa med låga antagningskrav eller extremt många utbildningsplatser på populära utbildningar. Denna strategi har under mina år i kår- och studentvärlden lyst med sin frånvaro bland de dekaner och rektorer jag träffat. Det brukar mer vara motsatta tongångar att högt söktryck till ett begränsat antal platser är bra och eftersträvansvärt. Alla vill ha de bästa gymnasiestudenterna på sina utbildningar som inte missar tentor och presterar bra.

  5. Monica: en kanonidé!

  6. Jag var student i Lund i början på 80-talet, ja det är längesen, men jag hoppas ändå få göra en kommentar. Redan då pratades det om den sociala snedrekryteringen, men än verkar inga större framsteg ha gjorts. Det är nog bra att universitetet satsar på ökad mångfald och att man uppmanar studentrepresentanter att ta sitt ansvar men jag håller med Christian som säger att “Det är enbart i mindre utsträckning som bilden av LU och studentlivet där, påverkar snedrekryteringen”.
    Jag växte upp i en studieovan miljö – läs arbetarklass på landsbygden – och hade ingen bild alls av livet vid ett universitet. Och det jag har sett av barn och skolungdomar där idag tyder på att universitet och högskola fortfarande är väldigt luddiga begrepp. Har man aldrig sett vad en civilingenjör, samhällsplanerare eller språkvetare jobbar med blir det i många fall ett icke-val. De har ingen snitslad bana att följa. Inga förebilder. Därav den relativt högre andelen sökande från den här gruppen till vårdprogram, socionom- och lärarutbildning.
    Universitet och högskolor har många intressanta, breda och spännande utbildningar, men det är med dem som med webbsidor och bloggar: man måste nästan få en länk för att hitta dit. Tro inte att någon kommer bara för att det du har att erbjuda är strålande. I synnerhet inte en redan svårfångad publik. Du måste ge dig ut i tassemarkerna och visa vad du har att erbjuda.
    Så om du, Axel Jönsson, får rektorer och representanter för nationer, kårer och Akademiska föreningen att sätta sig ner och diskutera problemet, har jag ett konkret tips:
    När de få studenterna ni har från studieovana miljöer börjar närma sig slutet på sin utbildning, och kanske till och med har landat ett jobb, kan universitetet erbjuda dem en tjänsteresa hem till sin gamla skola. För att berätta vad de har läst, vad de tänker göra i framtiden och vad deras utbildning ger för jobb och erfarenheter. Han eller hon kan bli en länk mellan det välkända och det okända. En slags akademisk Gagarin.

  7. Stämmer det att vissa av era reportrar inte är studenter!? Fick den uppfattningen när jag såg texten bredvid din krönika.

  8. Ett problem som svenska högskolor lider av är den alltför stora lokala rekryteringen. Det kan verka som om MAH eller Södertörn har lyckats väl med att fånga upp studenter från sudieovana miljöer, men i själva verket rekryterar dem lokala förmågor. Tillgången på bostäder är naturligtvis det stora problemet här.

    Nästa problem är vilka typer av utbildningar som ges. I studieovana hem uppmuntras inte ungdomar att studera i samma utsträckning varpå de antingen inte blir antagna till de prestigfyllda programutbildningarna (medicin eller juridik) eller inte söker till de andra (natur, ekonomi, pol mag).

    Tre utbildningar brukar ha hög andel från studieovana miljöer (också i Lund): vårdprogram, socionom- och lärarutbildning. Lärarprogrammet är allra störst men det släppte LU till MAH för sisådär 15 år sedan. Nu ska det tydligen starta igen (på Campus Helsingborg).

    Kort sagt. Det är enbart i mindre utsträckning som bilden av LU och studentlivet där, påverkar snedrekryteringen.

    Med detta inte sagt att studentföreningarna inte bör arbeta aktivt med att bredda erfarenheten bland sina egna aktiva och särskilt studentföreträdarna inom studentkårerna. Min erfarenhet säger att detta är en relativt högt prioriterad fråga även om det bara till ytterst få poster brukar finnas fler än en kandidat.

  9. (Denna kommentaren härrör även lite till artikeln “vem representerar dig”)
    Bra poäng när det kommer till Universitet. Däremot är det lite väl mycket aftonbladetjournalistik att dra vidlyftiga slutsatser om exempelvis kårordförandenas könsfördelning (hur många är det? tio personer?) och helt strunta i att kolla upp det över tid. Är resultatet inte i linje med tesen som sattes upp när ni började skriva?

  10. (Med andra ord: “Alla ska med” – vare sig man vill eller inte.)

  11. Ja, men svaret är inte att byta ut “traditionstyngt, exkluderande och svårt” mot “traditionslöst, intetsägande och flummigt” utan mot “traditionsrikt, bildande och utmanande”.
    Personer som söker efter det förstnämnda har ingen anledning att söka till Lund, och gör inte heller det, eftersom första bästa högskola med 10-åriga anor många gånger fungerar lika bra.
    Lund ska sträva efter att odla sin egenart och att ta vara på sin potential – sin historia och sina traditioner, sitt studentliv, sina utbildningar och sin forskning. Endast därigenom kan Lund bli fortsatt attraktivt som universitetsstad – inte genom att man klipper bort det som ger staden sin prägel och sin rikedom, i hopp om att potentiella studenter “som känner sig exkluderade” då skulle börja söka sig hit (samtidigt som det stora antal som lockats till Lund just pga. dess karaktär börjar rikta blickarna mot universitetsstaden norr om Stockholm).
    Det är isf. en missriktad hänsyn, nästan ett illa dolt förakt, som tycker synd om folk istället för att tillerkänna dem friheten att välja ett lärosäte med en profil som passar dem.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Informationsmöte om hyreshöjningar på Lunds nation

Boende har tidigare klagat på bristande kommunikation. I