Vem representerar dig?

De styr över organisationer med tusentals medlemmar och representerar dig både innanför och utanför universitetets väggar. Men vilka är de egentligen? Lundagård har granskat studentlivets makthavare.

Född i Sverige med föräldrar som har högskoleutbildning och hög inkomst. Så ser bakgrunden ut för både den genomsnittliga kuratorn och kårordföranden. När Lundagård granskade 20 av studentrepresentanterna visade det sig att 18 av dem är födda i Sverige. Sju av tio har minst en förälder som studerat i tre år eller mer, vilket är Högskoleverkets definition av högutbildad. I genomsnitt har deras föräldrar även högre lön än medelsvensken.

På många sätt utgör kuratorerna och kårordförandena en mångfald. De har läst olika saker, varit olika länge vid universitetet och kommer från olika delar av landet. Men ovanstående siffror visar på en snedrekrytering, något som går igen även hos studenterna i stort.

En tredjedel av alla studenter som började plugga 2008 hade högutbildade föräldrar. Av hela Sveriges befolkning är det däremot bara en femtedel som har det.

Mest snyggt på pappret
– Kårordförandena och kuratorerna representerar kanske studenterna, men studenterna representerar inte Sverige, säger Malou Zilliacus som är ordförande i Lunds universitets studentkårers jämställdhets- och likabehandlingsutskott.

Hon anser att det är viktigt att kårer och nationer blir bättre på att ifrågasätta sin egen verksamhet.
– Folk vill kunna titta på de här organisationerna och se sig själva. Annars har de svårt att identifiera sig. Men förändringen måste börja på studentnivå, säger hon.

Samtidigt anser Malou Zilliacus att universitetet satsar för dåligt på att bredda rekryteringen av studenter.
– Visst, man skickar studentrepresentanter till invandrartäta områden för att de ska marknadsföra universitetet, men vad händer sedan? Ofta ser det bara snyggt ut på pappret att ha en utländsk student här och en rullstolsburen där. Jag tycker det behövs ett mera normkritiskt synsätt, där alla tvingas ifrågasätta normen och sin egen delaktighet i den, i stället för att peka ut grupper och lägga allt ansvar på dem, säger hon.

Ansvar att ändra
Robin Moberg är vice ordförande för SFS, Sveriges förenade studentkårer. Enligt honom är det ett stort problem att svenska högskolor och universitet inte lyckas locka studenter från hela samhället.
– Det sker en snedrekrytering både geografiskt, socioekonomiskt, etniskt och könsmässigt. Alla, från riksdagspolitiker till studenter och deras representanter har ett ansvar att ändra på detta. En heterogen studentgrupp är kvalitetshöjande. Fler perspektiv ges då utrymme och det kritiska tänkandet stimuleras av en mångfald bland studenter och forskare, säger han.

En fråga om identifikation
På en punkt speglar studentrepresentanterna inte alls den generella studenten. Det gäller kön. Fler kvinnor än män läser vid Sveriges högskolor och universitet. Så har det varit ända sedan 1977. Ändå är de flesta kårordförandena och kuratorerna i Lund män. Kajsa Widén är personalkonsult vid Lunds universitet och tror att det är traditionella könsstrukturer som ligger bakom den manliga dominansen.
– Generellt innehas maktpositioner av män, överallt i samhället. Lunds universitet har särskilt starka traditioner inom vissa delar. Man behöver synliggöra detta. Det är viktigt att både ledning och förtroendevalda speglar sammansättningen av studenterna. Om det till exempel är fler kvinnor som studerar vid universitetet så bör det se ungefär likadant ut bland deras representanter. Annars blir det svårt för studenterna att identifiera sig.

Robin Moberg på SFS beskriver den sneda könsfördelningen på höga poster inom kår och nationer som ett klassiskt kvalitetsproblem.
– Där krävs det en bred ansats på alla fronter. Kvotering kan vara en kortsiktig lösning, men framför allt gäller det att få folk medvetna om att problemet finns. Enligt mig så krävs det en akademisk diskussion kring det här, säger han.

Tillägg: Lundagård har granskat kuratorerna för de tio största nationerna och ordförandena för de tio största kårerna.