Lagom är ändå bäst

RECENSION – EDITH BACKLUND
Den otacksamma uppgiften att inleda ”dagen efter” antogs galant av Edith, som lockade upp publiken ur eftermiddagsdvalan under sin lördagskonsert.

Hon omskrivs som en amerikanskinfluerad artist med Tori Amos och Emmylou Harris som förebilder, Edith Backlund. På ett karnevalsområde som dåsat till och vilar under lördagseftermiddagen, lovar det gott. Publiken visar dock inledningsvis ett svagt intresse till Edith och hennes band under repen och inledande låtarna.

Uppvaknande
Men sen kommer bandet igång, och publiken strömmar till, kanske för att gömma sig från solens hetta, men troligen också för att Ediths musik är en perfekt kombination för att starta en ny festafton. Musiken är uppryckande och låtregistret känns igen, även om det är flera som undrar vem som står på scen. Det är ingen direkt spets i låtarna, kanske ett medvetet val, men bandet gör sitt jobb och skapar säkerligen fler hängivna lyssnare. Balansen mellan seghet och överös klaras av galant.

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•