Gaby och pistolerna på hemmaplan

RECENSION – GABY & THE GUNS
Under söndagseftermiddagen klev lundabandet Gaby & Guns upp på Stora scenen. Lundagårds Ida Ölmedal var där och kände myset.
Klicka på ”Bildspel” för fler bilder.

Efter Rufus Wainwright och Salem al-Fakirs mastodontspelningar kan Gaby & the Guns publik av söndagssömniga karnevalsfirare tyckas futtig. Det dras fram bänkar och småbarnen – karnevalens numera piggaste besökare – leker mellan de glesa besökarraderna.

Myshes skånska
Men ibland är mindre mer. Gaby & The Guns är inte bandet som ylar bredbent över ett jättelikt publikhav. De är bandet som nynnar vänskapligt om småstadsångest och kärleksbekymmer.
Närheten gynnar nakenheten i den personliga, tonsäkra sången och trots den saktfärdiga stämningen börjar det snart vaggas, klappas och hånglas här och var i publiken.
Trots tight spel och snygg sång når bandet inte riktigt fram på de hoppvänligare av låtarna, och de nervösa mellansnacken räddas bara av charmen i Gabys myshesa skånska. Men just mysigt är det i alla fall.

Stora scenen lite för stor?
När spelningen är över vägrar publiken sluta klappa, ens efter att Gaby smugit tillbaka in på scenen och tillagt ursäktande sista tack. Något extranummer bjuds det inte på. Gaby & the Guns är fortfarande ett band som säljer sina egengjorda t-shirts efter konserten. Kanske stora scenen ännu är lite för stor.

Betyg: 3/5 katter

• 
• 
• 
• 

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
•