RECENSION – SALEM AL FAKIR
Hela karnevalens favorit, Salem Al Fakir gjorde på lördagsnatten det han gör bäst.
Innan konserten kommer igång går en polis upp på scen. Han vädjar till den otåliga publiken att leta efter en bortsprungen 11-åring. Salem Al Fakir och polisen har stora likheter i vilja och ambition. Artisten som några minuter senare stormar in verkar vara fast besluten att skaka fram barnet i alla dem som letat sig fram till stora scenen på lördagskvällen.
Sprudlande energi
Alla som sett Salem Al Fakir uppträda förstår att det är på scenen han hör hemma. Energin dominerar totalt och han lyckas fylla hela luften på karnevalsområdet med sitt sprudlande sätt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att värja sig mot den proffsiga radio-popen.
När det är som bäst förvandlas Salem Al Fakir till en slags blandning av lekledare och Jane Fonda. Ingen i publiken kan låta bli klapplekarna som bandet drar igång, och det är utan tvivel en riktig stämningshöjare. Låten ”4 O’clock” är kanske konsertens höjdpunkt, och generellt är de mest kända låtarna de bästa. Det är helt enkelt en sådan konsert.
Trångt i publiken
Vakterna fick jobba hårt med trängseln som uppstod när en av karnevalens populäraste bokningar ägde natten, och tyvärr hamnade nog många mycket längre bak än vad de hade hoppats. De som ändå lyckades med att armbåga sig fram fick uppleva en popkung i sitt rätta element. Det är nog få andra svenska artister som hade kunnat vara så mycket i fas med publiken som denna melodifestivaljoker. Glada karnevalister fick glad musik så de orkar fortsätta vara glada i åtminstone en dag till.
Foto: Jonas Damsgård
