Parentesens brännbollsturnering har varit ökänd för sin stökighet.
Allt från matavfall och gröt till mikrovågsugnar och soffor har kastats ner på innergården.
I går var det dags igen. Denna gång var finalerna mer städade än på länge.
– Det är lugnare i år. AFB har ju renoverat innergården och folk verkar respektera det, säger Johan Persson, från A4:ans balkong.
Korridor A4 är i final och kämpar nere på det som innan veckans brännbollsturnering drog i gång var en fin nylagd gräsmatta.
Nu kan man istället urskilja ett tydligt spår, i form av en fyrkant, som blir djupare och lerigare för varje deltagare som försöker ta sig runt de fyra konerna.
De halkar mest omkring, glider i leran. Hela tiden rörliga måltavlor för de i publiken som står redo att bombardera med vattenballonger.
Några spelare skickar sura blickar tillbaka upp mot balkongerna, men de allra flesta verkar ta det med en klackspark.
Lugnare i år
– Jag har ingen kraft kvar i armarna! stönar en person som inte når fram med sin vattenballong till det öppna fönstret på andra sidan gården.
Uppe på A4:ans balkong är festen igång. Högtalarna pumpar ut korridorens kampsång: Céline Dions ”I’m your lady”.
Där de står, med en öl i ena handen och en vattenballong i andra, undrar man om de verkligen har koll på hur det går för deras lag.
– Jag tror det går ganska dåligt. Vi har blivit utebrända tre gånger, säger Constanza Dandanell, som ser mest fokuserad ut.
Hennes korridorskamrat Johan Persson gör sin andra brännbollsturnering. Han menar att det både var galnare och mer folk som tittade förra året.
– Det är lugnare i år. AF Bostäder har ju renoverat innergården och folk verkar respektera det.
Ger sammanhållning
De flesta hyllar den sammanhållning som turneringen skapar och som redan finns bland de boende på Parentesen.
Christoffer, som håller till i A3, tycker sig se ett samband mellan sammanhållningen och framgången i turneringen: Ju tajtare korridor, desto bättre går det på brännbollsplanen. Brännbollsturneringen på parentesen skiljer sig från mest all annan idrott.
Christoffer har ett tydligt exempel.
– Spelet har varit seriöst hela veckan, fram tills finalen.
Vatten och gräddfil
Vid sidan av planen, i skydd av en liten björk, sitter domarteamet.
– Samtliga lagkaptener har sagt att man ska hålla sig till att kasta vatten, gräddfil och sånt, säger William Kåge.
Kritiken från AF Bostäder och deras beslut att skicka dit väktare har alltså hjälpt.
– Riskerar man att bli gripen för skadegörelse så hjälper det ju, fortsätter William.
Priset lär inte delas ut
Brännbollsturneringen på Parentesen verkar ha förändrats.
Det är färre som är där och tittar och den gemensamma festen nere på innergården senare på kvällen kommer att utebli.
Trots att deltagarna beskriver hur lugnt det har blivit kastas det mot finalernas slut ner en del mjölkkartonger, soppåsar och någon glasflaska. Det fair play-pris, som förutsatte en skräpfri tävling, kommer nog inte delas ut.
”Precis lagom”
Men jämfört med tidigare verkar studenterna på Parentesen ha tagit ett steg i rätt riktning. När Jumbofinalen, mellan turneringens två sämsta lag, är färdigspelad dröjer det inte länge innan förlorarlaget har rensat bort det mesta av skräpet.
Har då turneringen i och med detta förlorat lite av sin charm, sin identitet?
En lerig vinnare av sista matchen tar en paus från sitt lags firande för att ge sin syn på saken.
– Det här är precis lagom. Nu får man i alla fall städa lite. Det ska ju ändå kännas att man har förlorat.
