Efter att Pavlina Ekdahls brevlåda förra lördagen blev uppbruten och posten försvann bestämde hon sig för att flytta från Smålands.
Det var den sista i en lång rad av trakasserier.
– Det fanns ett symboliskt värde i att stanna kvar tidigare, men nu får det räcka, säger Pavlina.
Det lät väldigt mycket på första våningen i Dackegården förra lördagen.
Några killar stod och skrek utanför korridoren där Pavlina Ekdahl bor.
Hon var inte hemma, men när hennes korridorare klev ut för att kontrollera vad som hänt, var en av brevlådorna helt uppbruten, och posten borta.
Pavlina kom dit under söndagen. När hon såg vad de gjort tog hon det definitiva beslutet.
– Det vara bara så obehagligt. När andra tar ens post kändes det som de gjorde våld mot min integritet. Jag blev helt förtvivlad, och orkade inte mer. Nästa morgon sa jag upp mitt kontrakt och kunde som tur var hitta ett korridorsrum på Sparta.
Turbulent period
Den uppbrutna brevlådan var den sista i en lång rad händelser under det senaste året.
Maj: Efter en periods trakasserier, då Pavlina bland annat blivit utsatt för hotfulla samtal och fått sin korridorsdörren nedsprejad med en anarkistsymbol, bestämmer hon sig för att höra av sig till bostadsstiftelsen på Smålands nation.
Några dagar senare berättade Lundagård om situationen.
– Jag fick mycket stöd, både från stiftelsen och från jämlikhetsombuden. De tog tag i saken, och började undersöka vilka som kunde vara inblandade. Bostadsstiftelsen beklagade också situationen, men sa att de inte skicka ut några varningar innan gärningsmännen pekats ut.
Har kontaktat polis
Pavlina Ekdahl är vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet i Lund, och enligt henne är det uppenbart att trakasserierna har sin grund i hennes åsikter.
Efter händelserna uppmärksammats kallades Pavlina till flera möten, bland annat med nationsledningen.
De uppmuntrade henne till att anmäla händelserna till polisen.
– Men efter att händelserna uppmärksammats i media lugnade det ner sig, och trakasserierna slutade. Jag tänkte att det inte behövde anmälas, då det troligen ändå skulle bli svårt att hitta gärningsmännen. Men jag skulle nog ha gjort det ändå, när jag ser på det i efterhand, säger Pavlina.
Brevlåda täckt av klistermärken
Augusti: När Pavlina kom tillbaka efter sommaren, möttes hon av en brevlåda som snarast liknade lyktstolparna på gatorna utanför.
Trakasserierna hade börjat igen, det satt klistermärken överallt.
– De hade lyckats ganska väl, kan man säga. Det fanns knappt en millimeter som inte var täckt.
Pavlina väntade några veckor med att ta bort klistermärkena, men när hon väl gjort det tog det inte en dag innan de var tillbaka.
Oktober: När hennes brevlåda bryts upp bestämmer hon sig för att det får vara nog.
I samband med att hon sa upp sitt kontrakt under måndagen den 4 oktober anmälde hon händelserna till polisen.
Går vidare
Redan under våren pratade Pavlina om att flytta, men hon ville då inte vika sig för de personer som ville ha bort henne från nationen.
Allt det stöd som hon också fick från hennes vänner, medboende och jämlikhetsutskottet bidrog till att hon bestämde sig för att stanna kvar.
Men efter höstterminens start har hon känt sig alltmer osäker.
Hon har hört rykten om att nationen har identifierat en grupp som ägnar sig åt skadegörelse, men längre än så har inte nationen kommit.
– Man blir lite paranoid och tror att folk tittar snett på en, även fast de inte gör det. Det är synd, när det troligen bara handlar om några få personer.
När Pavlina väl tagit beslutet att flytta, hade hon tur nog att redan samma dag kunna få en bostad genom AF Bostäder, där hon stått i kö en längre tid.
Att sedan pojkvännen redan bor i den korridor som hon ska till, var en lycklig slump.
– Vi hade pratat ett tag nu om att flytta ihop, men efter allt som hänt blir detta en bra kompromiss, säger Pavlina Ekdahl.
Känns det som ett misslyckande att flytta?
– Det fanns ett symboliskt värde i att stanna kvar tidigare, men nu får det räcka, säger Pavlina.
Smålands svarar: ”Vi har gjort allt i vår makt”
