Nu är det upp till universiteten

Nu är det upp till universiteten

- in Analys, Krönikor
0

I propositionen finns en höjning av studiemedlet som gör att fördelningen mellan lån och bidrag blir ännu mer skev, men där finns också en satsning på mer lärarledd tid för humanister och samhällsvetare som kan komma att bli synnerligen betydelsefull för utbildningskvaliteten.

Nu gäller det dock att sektorn förvaltar de extra resurserna väl.

Det skriver Johan Thorstensson i en kommentar till regeringens höstbudget.

Så har den nya regeringen lagt sin första budgetproposition.

Och precis som jag talat om tidigare här på Lundagård så handlar politik – och utbildningspolitik – väldigt mycket om pengar. Vad vill regeringen med sin proposition?

För det första vill de höja studiemedlet. Säkert en vinst för många studenter, och garanterat för många studentkårer som drivit den frågan mycket hårt under många år.

Själv har jag under lång tid försökt lyfta fram att problematiken kanske mer ligger i proportionen bidrag/lån snarare än omöjligheten för studenter att klara sig på sin inkomst.

Hela regeringens satsning på studiemedlet går till lånedelen (som är mycket billigare för staten att höja). Det gör att studenterna tydligare straffas för karriärval till de yrkesgrupper som kommer tjäna minst trots kvalificerad utbildning.

Vill regeringen alls ha sjuksköterskor? frågar jag mig.

En helt annan satsning är att de specifikt vill öka antalet kontakttimmar för studenterna, något jag måste berömma regeringen för.

Pengar till de utbildningar som lider mest kommer sannolikt vara mer kvalitetsdrivande än de så kallade kvalitetsbaserade medel regeringen också vill ha.

Detta eftersom modellen för att göra bedömningen för de senare mer kommer bedöma vilka utbildningar som har studenter som är duktigast på att skriva på ett visst vis snarare än de som är bra på att förmedla kunskap och förmågor.

Men det hela är nu lärosätenas, och i viss mån varje enskild lärares, ansvar att se till att man inte bara pustar ut och tänker att det nog löser sig nu och att deras jobb är tryggade.

Något annat som är intressant, om vi tror på teorin att mer pengar ger bättre möjlighet till kvalitet, är att grundutbildningsanslagen generellt sänks med drygt 110 miljoner då man anser att de avgifter internationella studenter kommer betala kommer att täcka upp för det.

För att inte alla internationella studenter ska ge upp det kalla landet Sverige, med en okej men inte uppseendeväckande bra utbildning, så ska regeringen införa stipendier att dela ut så att de har råd att komma hit.

Det går däremot inte att av propositionen avgöra hur mycket pengar som ska gå till marknadsföring, administration av systemet eller faktiska stipendier.

Den utredning som ligger till grund för införandet av studieavgifter för studenter från länder utanför europasamarbetet (EES) räknade med att kostnaden för att dela ut stipendier samt administrationen för att hantera avgifterna skulle bli högre än de inkomster man skulle få.

I Danmark har staten problem med att de blir stämda för att ta oskäligt betalt när studenter inte tycker att utbildningen håller måttet – något att tänka på när vi planerar att ta ut avgifter i paritet med University of Oxford.

Överlag ser regeringens proposition ut som väntat: Mer pengar till forskning som låter spännande.

Inget lösande av systemfelen kring studenter med barn men väl sätt att knuffa över problemen på en förutsatt partner.

Inga satsningar på fler studentbostäder men väl bidrag till den som kan låta en student sova i en vrå hemma. Tal om autonomi och införandet av ett reglerade system för vad en bra utbildning är.

Men vi tackar för kvalitetsförstärkningarna och blickarna vänds nu mot sektorn för att se vad man tänker göra med dem.

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Metoo ekar i akademins korridorer

Varje historia är unik men tillsammans läggs ett