Satsa på kårarbetet och låt inte uppdraget bli en språngbräda i karriären. Det budskapet levererade dåvarande rektor Boel Flodgren i sitt tal till medlemskårer när Lus bildades 1995.
Men hur blev det egentligen med den saken?
Lunds universitets studentkårer är kårernas samarbetsorgan och ska företräda studenterna gentemot bland annat Lunds universitet. Många har emellertid, efter sin tid på Lus, gått från att vara kritiskt granskande motpart till samarbetspartner.
I Lunds universitets löneregister återfinns elva av 28, eller en dryg tredjedel, av Lus-presidialerna mellan 1996 och 2010 som är, eller har varit, anställda vid universitetet. Årets ordförande och vice ordförande är inte inkluderade i undersökningen.
Lär känna universitetet bra
Elisabet Månsson var ordförande för Lus mellan 2005 och 2006. Hon är nu verksamhetscontroller på avdelningen för planering och utvärdering vid Lunds universitet. Hon tycker inte att det är konstigt att flera tidigare ordföranden för Lus nu jobbar på universitetet.
– Som Lus ordförande lär man känna universitetet bättre än många anställda och får en helhetsblick som tar lång tid att skaffa sig. Man blir inte anställd för att man är en svag motpart utan för att man kan göra ett bra jobb, säger hon.
”Helt oberoende från universitetet”
Lus nuvarande ordförande, Christoffer Ivarsson, har alltså statistiskt sett bra chanser att få arbete vid universitetet i framtiden. Även han tror att det finns en naturlig förklaring till att Lus-ordförandena får arbete där.
– Vi har ofta bättre koll på universitetet än vad universitetet själv har. Jag har inte uppfattat att det innebär någon jävsituation.
Kan det inte skada Lus trovärdighet i rollen som studenternas företrädare gentemot universitetet?
– Jag kan inte spekulera i hur man uppfattar det. Det enda jag kan säga är att vi är helt oberoende från universitetet. Verksamheten vi bedriver sätts av studenternas lokala kårer.
Skulle du kunna tänka dig att arbeta på Lunds universitet?
– Nej, det är för mycket administration. Eventuellt som forskare någon dag. Vi får se.
Research: Carl-Johan Kullving
