EQ11 är ett gigantiskt utvecklingsprojektet som ska se till att höja kvaliteten på all utbildning vid Lunds universitet. Men hur ska ni gå tillväga, projektledare Stefan Lindgren?
– Genom att leta upp och sprida de utbildningsmiljöer som främjar hög kvalitet, och skapa ett brett samtal över utbildningsområdet kring vad som är bra utbildning.
Kan du utveckla?
– Ja, utbildning är en kärnverksamhet för ett universitet. Lund har en stor bredd, och vi har många bra utbildningsmiljöer med hög kvalitet, men vi utnyttjar inte dessa erfarenheter gemensamt. Många miljöer är väldigt isolerade, där det är för lite ifrågasättande av varför man gör si eller så.
Vad är ditt drömresultat, efter att projektet är avslutat?
– Det är att vi inom hela universitet har enats om hur vi ska arbeta för att skapa en bra utbildningskvalitet.
Syftet med EQ11 är att nå högre kvalitet, men finns det också några kända vägar att nå dit?
– Ja, det tror vi. Men för att nå en högre kvalitet och framgångsrik utbildningsmiljö kan man inte genomföra kortsiktiga projekt eller satsningar, där all energi pumpas in under en kort period. Därför fokuserar projektet på att områdesledningen sätter upp mål som kan hållas om tio år, och tar det ansvar de egentligen har. Då skapas den kontinuitet som ibland saknas i dag.
Har du något exempel på andra effekter av EQ11?
– Jag tror att vi kan ändra på utbildningsupplägget. Att examination och utbildning utgår från den kompetens som studenterna ska ha, i stället för att utbildningen läggs upp efter det önskade innehållet. Vi är måna inom projektledningen om att inte peka ut en metod som är bättre än en annan. Men om en lärare väljer att hålla storföreläsningar för 500 studenter så måste läraren kunna motivera detta. Man ska inte kunna säga att ’det har vi alltid gjort’.
Så om några år ska en student kunna fråga läraren varför just den där storföreläsningen används på just den kursen?
– Ja, kanske inte en specifik föreläsning, men läraren ska kunna motivera varför den valda metoden för kunskapsförmedling är den bästa möjliga.
Pedagogikforskarna är ganska överens om att det inte går så bra att bara föra över kunskap från en person som vet, till en som inte vet.
Varför valde du att ta på dig rollen som projektledare?
– Jag ser en enorm potential och möjlighet med projektet. Jag tror att ett medvetandegörande av de bästa miljöerna för utbildning behövs. Det finns en lite slapp filosofi om att det inte går att säga vad som är bra utbildning, att sådant inte går att bevisa. Det är en inställning som jag tycker hämmar utbildningen.
I projektets andra fas som startar nu, väntar en självutvärdering. Varje fakultet ska fylla i en enkät som speglar den rådande utbildningsverksamheten. Hur ska exempelvis LTH, som är en stor fakultet med många olika utbildningar, kunna enas i detta?
– Grundmoroten är att det finns en känsla av att detta är ett projekt som är angeläget, och det tycker jag det finns nu bland områdena. Det krävs dock att det ägnas mycket diskussion åt detta. Diskussioner som leder till ett svar som alla kan stå bakom.
Tror du inte att det är lockande att bara välja mittfåran, och undvika att ta ställning när fakulteten ska positionera sig bland alla frågor i enkäten?
– Ja, den risken finns, men jag tror verkligen inte att exempelvis studenterna skulle acceptera detta. De om några ser i praktiken hur utbildningen fungerar, och jag tror inte de skulle acceptera undanglidande svar.
Så om en student känner sig frustrerad över hur utbildningen ser ut, kan de då få chansen att vara med i en diskussion med de som lägger upp utbildningen?
– Ja, absolut. I det här projektet spelar studenterna en stor roll i reflektionen, då nätverk med olika personer från utbildningsverksamheten har formerats, för dialog mellan organisationens olika delar.
Sist men inte minst, hur ska ni undvika att slutrapporten inte hamnar i en lunta på skrivborden?
– Det viktigaste är att vi ser till att alla projekt och forum som startats under EQ11 ska kunna leva vidare och fortsätta diskussionen. EQ 11 kommer också att ge finansiellt stöd till utvecklingsprojekt som fakulteterna själva identifierat som angelägna. Universitetet kommer i en senare, oberoende fas 4, utvärdera vad som faktiskt hänt. Efter att projektet genomförts och alla pengar har pumpats in, så är det inte okej att säga att ’vi inte har gjort något därför att…’
Är EQ11 ett tecken på att det traditionstyngda universitetet behöver luckras upp?
– Ja, vi måste framförallt ifrågasätta och diskutera traditionerna. Exempelvis kan man tänka på hur disputationsakten i forskningsutbildningen ser ut. Det finns en examensordning som säger vad doktoranden ska ha uppnått för kompetens, men frågan är om disputationen egentligen prövar detta? Varför är det så heligt, bara för att det varit så i 100 år?
