Jag saknar det – definitivt inte

- in Krönika/Studentliv, Krönikor

Pluggkaos följt av tolvdrinkars-fester på nationer har bytts mot fast jobb och stillsamt umgänge med kollegor. Och tidigare Lundagårdsmedarbetaren Martin Strandberg saknar inte studentlivet alls. Eller?

Två år sen examen. En snabb karusell från studentkorridor i Lund till förstahandskontrakt på  lägenhet i Malmö.

Från några haltande vickdagar  till fast jobb. Från växande till sjunkande studieskuld. Från korridorskamrater till kollegor. Från gammalt och inrutat till nytt och spännande.

Och jag saknar inte studenter och studentlivet  ett jävla dugg. Eller ens att gnälla på studenter och studentliv. Och i så fall saknar jag det minimalt lite.  Det är sant. Säkert. Spikat. Tror jag.

Korridorsrum på 20 kvadrat. Ett kök som hade kunnat beskriva ordet ohygieniskt i Svenska akademins ordbok och en kyl med privat bakterieodling. Det sammanfattar min studentkorridor ganska bra.

Och jag saknar den. Definitivt inte.

Ett pluggande, läsande, kaffedrickande, antecknande, tentande kaos som pågår månad ut och månad in. Utan slut.  För att sen resultera i en jag-dricker-12-kassa-drinkar-på-nation-och-är-bakfull-i-två-dagar-fest.

Det sammanfattar väl mitt pluggande ganska bra.

Och jag saknar det. Definitivt inte.

Samla ihop till CSN-skulden på terminerna. Jobba som en dåre på sommaren för att spara pengar för att få råd till falukorven nästa läsår. Det sammanfattar väl min studentekonomi ganska bra.

Och jag saknar den. Definitivt inte.

Nationshäng. Väntan i samma kö, till samma pub, med samma människor, med resultat i samma fylla. Det sammanfattar väl mitt nationsliv ganska bra.

Och jag saknar det. Definitivt inte.

Att gnälla över det akademiska, inrutade, ekorrhjulsliknande studentlivet. Det sammanfattar väl mina sista studieår ganska bra.

Och jag saknar det. Definitivt inte.

Alla konstiga, galna, elaka, dryga, ickestädkunniga människor som jag träffat i mitt studentliv. Och jag saknar dem. Definitivt inte.

Och i så fall saknar jag bara varenda ovan uppräknande punkt, som inte längre finns i mitt liv,  minimalt lite.  Det är sant. Säkert. Spikat. Tror jag.