Lunds universitet har fattat beslut om att anställa alla sina doktorander i stället för att ge dem utbildningsbidrag. Varför är det viktigt?
– Efter fyra-fem års utbildning är du mycket meriterad. När du får en tjänst som forskarstuderande ska det vara en riktig anställning. Doktoranderna utför cirka 40 procent av forskningen vid universitetet och doktorander står för en betydande del av undervisningen.
Vad är utbildningsbidrag?
– Det är en specialkonstruktion. Som doktorand får du pengar du skattar för, men pengarna är inte sjukpenning- eller pensionsgrundande. Jag ser det som snäppet upp från att jobba svart.
Vilket är det absolut största problemet med utbildningsbidraget?
– Det är väldigt otryggt. Likna det med varför man inte får jobba svart och varför vi har LAS. Om du får en fyraårig tjänst på universitetet ska du vara anställd och få tryggheten det innebär. Bidraget är väldigt otryggt och det är väl känt att du ska akta dig för att bli sjuk eller föda barn när du har utbildningsbidrag – speciellt i övergången mellan utbildningsbidrag och anställning.
Frågan om utbildningsbidrag har drivits av din kår i många, många år. Varför tror du universitetet vågar fatta beslutet nu?
– Eftersom universitetet har myndighetskapital att spendera slår det inte lika hårt mot verksamheten nu. Det mesta av överskottet finns på institutionerna och beslutet gör att pengarna får användas till doktorandanställningar där. Universitetet har länge sagt att doktorander bör anställas från dag ett, men finns det möjlighet att utnyttja billig arbetskraft kommer vissa alltid att passa på.
Hur viktigt är det här beslutet för dagens studenter på grundnivå?
– Många studenter är nog inte medvetna om det. Men det påverkar blivande doktorander och får indirekt stor effekt. Om Sveriges främsta universitet med så omfattande forskarutbildning kan ta det här beslutet, så kan andra lärosäten det också. Lunds universitet får även ökat anseende och bättre rykte när det blir en mer attraktiv arbetsplats.
Stockholms universitets rektor Kåre Bremer skrev på sin blogg: ”Forskarutbildningen vid Stockholms universitet är av den omfattningen att en omedelbar omvandling av alla utbildningsbidrag till doktorandtjänster är omöjlig.” Det finns även högljudda kritiker i Lund. Ska man inte lyssna på dem?
– Jag vet inte hur det är i Stockholm, men i Lund är universitetet ganska decentraliserat och inte helt lätt att styra. Det är ett inpräglat kollegialt styre och det finns en stark tradition av att förankra förslag överallt innan beslut tas om förändring. Men nu vill en bred majoritet av dekanerna avveckla utbildningsbidraget. Sen finns det alltid galningar som försöker motverka förbättringar men de får väl byta till Stockholms universitet i så fall. Jag är stolt över att tillhöra ett universitet som nu tar hand om sin personal.
Men även vissa kårer har motarbetat förslaget. Vad är det alla motståndare är kritiska mot?
– Jag kan tänka mig att de är rädda för att doktorandplatserna ska bli färre. Det är samma argument som vissa professorer använder. Doktorandkåren anser att kvalitet går före kvantitet, men visst kan man tycka att universitetet ska utöka forskarutbildningen. Lösningen är inte att ta bort tryggheten för universitetets yngsta medarbetare som ofta är i familjebildande ålder. Det är ingen som förespråkar sänkta löner och trygghet för lektorer eller professorer när fler i dessa personalkategorier önskas. Varför ska doktoranderna ge upp sin trygghet för att driva forskningen framåt? Det är ju helknasigt.
Kommer det att bli färre doktorander när bidraget slopas?
– En bråkdel färre, men det är inte enbart negativt. På vissa håll är det för många doktorander på en handledare och där är det positivt. Dessutom kommer pengar till forskning och forskarutbildning tillsammans i en pott, så universitetet kan välja att spendera en större del av pengarna på doktorander. Men i grunden handlar det om att se människors värde och visa respekt.
Men utbildningsbidrag har funnits länge och det finns många exempel på akademiker som klarat sig och doktorander som sedan blivit professorer ändå?
– Jodå, men till vilket pris? Samhället kan inte vara skit bara för det var det för fyrtio år sedan. Argumenten för utbildningsbidraget har jag hört, vartenda ett och inget håller.
Vad var din första reaktion när du fick höra att utbildningsbidraget skulle avskaffas?
– Jag har varit med i diskussionerna under hela processen och var nervös för dekanrådet. I dekanrådet sitter de som bestämmer över fakulteterna och det är på fakulteterna beslutet kommer kännas. När jag fick höra att dekanrådet hade enats om att avveckla utbildningsbidraget vågade jag tro på att det verkligen skulle hända. Då dansade jag runt och tjoade i mitt vardagsrum.
Hur kommer ni att fira?
– Vi kommer bjuda dekanerna på tårta. Sen ska vi doktorander ha fest och slå klackarna i taket. Beslutet kommer nog inte att påverka oss som går på utbildningsbidrag idag utan det är kommande generationer som vi gör det här för.
