Framtidens kårverksamhet ligger delvis i näringslivets händer. Redan rullar åtskilliga företagsmiljoner in till flera kårer i Lund. Och nu vill resten hänga på. Men vilka risker för det med sig?
Maj 2011.
– Det här är Malin, hon är jämt gravid.
Malin Persson Giolito står vid podiet i Pufendorfsalen och berättar för juridikstudenterna om hur hennes före detta arbetsgivare presenterade henne på ett möte. Hon säger att hon får gåshud av att prata om hur en del chefer på affärsjuridiska byråer hindrar kvinnor från att nå höga positioner.
För några år sedan avskedades Malin Persson Giolito från sin tjänst på advokatbyrån Mannheimer Swartling för att hon var gravid med sitt tredje barn.
Hennes kritik mot byrån är skarp, och salen är fylld med intresserade studenter. Få är dock medvetna om att föredraget var nära att aldrig bli av.
Foto: Lukas Norrsell
En kårs främsta och viktigaste uppgift är utbildningsbevakning. Arbetet med att säkerställa att du får en bra utbildning och att dina rättigheter tillgodoses bedöms vara så grundläggande att uppdraget till och med är lagstadgat.
När kårobligatoriet avskaffades för ett år sedan gick Lunds universitet därför in och stöttade kårerna med miljontals kronor. Samtidigt är stödet inte oproblematiskt då kårerna får pengar från den de ska granska.
I dagarna förväntas universitetsledningen därför ta beslut om en “ansvarsfull nedtrappning” av stödet. Framöver måste en del kårer antingen skära ner på sin verksamhet eller skaffa intäkter på annat håll. Men vad händer när kåren går från ett beroende till ett annat?
Kanske kan svaret på frågan finnas hos några av de kårer i Lund som redan har goda kontakter med näringslivet. Juridiska Föreningen, Teknologkåren och Lundaekonomerna drar varje år in miljonbelopp genom företagssponsring. Tack vare företagssamarbeten kan de erbjuda sina medlemmar mervärde i form av exempelvis stora arbetsmarknadsdagar, gästföreläsare och omfattande novischverksamhet.
Ingen av dem vill redovisa några exakta siffror på exakt hur mycket pengar de får in från företag. Men på Lunds största och äldsta kår, Teknologkåren, är de tydliga med att de inte kunnat upprätthålla sin verksamhet utan dessa inkomster.
– Det är som en stor snöboll som har rullat länge nu. Om vi inte hade börjat få in dessa pengar för 20 år sedan hade vi inte haft den verksamhet vi har i dag. Nu har vi haft det inflödet av pengar väldigt länge och byggt upp en verksamhet som är beroende av det, säger näringslivsansvarige Petter Söderlund.
Hans ordförande, Erik Iveroth, menar att det finns en osäkerhet med att få in pengar via externa aktörer.
– Om det kommer en lågkonjunktur riskerar vi att bli av med våra intäkter. I och med kårobligatoriets fall har vi insett att utbildningsbevakningen kostar och de pengarna måste in på något sätt, säger han.
En sviktande ekonomi är alltid problematisk. Men kan inte sponsringen även påverka kårernas oberoende? Nej, menar alla de kårer som har några sponsorintänkter att tala om. Samtliga säger de att sponsringen utgör ett mervärde för kårens medlemmar och att det inte inkräktar på deras oberoende. Men verkligheten ger en delvis annan bild.
För drygt ett och ett halvt år sedan fick Malin Persson Giolito inte komma till Juridiska Föreningen som gästföreläsare. Styrelsen sade nej till förslaget som kårens jämställdhets- och likabehandlingsgrupp hade kommit med. Enligt en aktiv i gruppen berodde nekandet på att kåren inte ville stöta sig med en av sina största sponsorer, Mannheimer Swartling.
– Dåvarande ordförande, Aron Frenne, sa nej till att ta hit Persson Giolito, med en otydlig hänvisning till vad Mannheimer Swartling skulle tycka. Han frågade inte ens om byråns synpunkt, utan utgick bara ifrån att de inte skulle gilla det, säger den aktiva.
Aron Frenne betonar för Lundagård att beslutet togs på ett styrelsemöte. Enligt honom var det en rad faktorer som påverkade utgången.
– Vi stod inför kårobligatoriets avskaffande, det var finanskris och strax innan detta hade vår kårtidning Dissidenten tryckt en rubrik som pekade ut Mannheimer Swartling på ett onödigt sätt, säger han.
Frågade ni Mannheimer Swartling vad de tyckte?
– Vi hade inte kontakt med dem. De hade förmodligen inte sagt nej. Men att inte säga nej och att tycka att det är en fantastisk idé är långtifrån samma sak. Det var inte en chansning vi var beredda att ta i det läget.
Rubriken som Aron Frenne refererar till lyder Mannheimer och genusperspektivet. Den tillhör en krönika som Julia Atiyeh, dåvarande redaktör för Dissidenten, skrev i oktober 2009.
I den ifrågasätter hon det låga antalet kvinnliga delägare hos affärsjuridiska byråer. Numret kom ut i samband med Juridiska föreningens arbetsmarknadsmässa, JiA-dagarna.
Julia Atiyeh berättar att hon dubbelkollade sin text otaliga gånger.
– Jag ville vara 100 procent säker på att jag hade på fötterna. Jämställdhetsfrågan är känslig och jag visste att många skulle bli provocerade, säger hon.
Julia Atiyehs föraningar visade sig stämma. När tidningen kommit ut blev hon och hennes medredaktör Emily Diab uppkallade till presidiet.
– De tyckte att jag utmålade Mannheimer Swartling på ett onödigt sätt. Han sa att “det blir problem när det handlar om våra största sponsorer”, berättar Julia Atiyeh.
Emily Diab bekräftar bilden av presidiets oro över att man kritiserade en av de största sponsorerna.
– Aron Frenne förklarade vikten av att hålla god ton med sponsorerna, särskilt med tanke på kårobligatoriets avskaffande, säger hon.
Själv säger Aron Frenne att anledningen till samtalet med redaktörerna var att flera medlemmar, främst aktiva i JiA-kommittén, blev väldigt upprörda över krönikans rubrik.
– De hade slitit i månader med mässan och med att skapa goda relationer till alla deltagare. När det väl var dags fanns det en onödigt vinklad rubrik i tidningen. Den lyfter upp en enskild affärsjuridisk byrå, trots att det är arbetsmarknaden generellt som kritiseras i texten, säger han.
Foto: Lukas Norrsell
Men sponsorerna har inte bara funnits med i diskussionerna när det handlat om Malin Persson Giolitos besök och krönikan i Dissidenten.
I oktober 2010 har Juridiska föreningen fullmäktigemöte. Det är föreningens åsiktsprogram som diskuteras. Åsiktsprogrammet utgör grunden för kårens studiepolitiska ställningstaganden.
En ledamot har motionerat om att föra in en formulering om att kåren ska verka för en jämställd arbetsmarknad. Ett förslag som följs av en lång diskussion.
Sara Nilsson från jämställdhets- och likabehandlingsgruppen närvarade vid fullmäktigemötet.
– Även om det inte var det centrala i diskussionen, så var ett av argumenten som togs upp att formuleringen skulle kunna reta sponsorerna, säger hon.
– Det yttrades att vi måste ta hänsyn till våra sponsorer. Andemeningen var att vi inte kan ställa sådana krav på dem, vi får inte skrämma bort dem. Det var vice ordförande Carl Lundgren som sa det, berättar en ledamot som vill vara anonym.
Carl Lundgren själv minns inte exakt vilka argument som togs upp på mötet.
– Det är mycket möjligt att jag har nämnt något om sponsorerna, men det kan också ha varit flera andra som gjorde det. Eftersom förslaget handlade om arbetsmarknaden är det naturligt att diskussionen berörde våra sponsorer, säger han.
Flera av de kårer som i dag inte är sponsrade ligger nu i startgroparna för att etablera kontakter med näringslivet. Bland en del finns dock en oro om att oberoendet kan komma att hotas.
Christopher du Rietz, ordförande för Lunds naturvetarkår:
– Så länge man håller det sunt och det är bra sponsorer är det inga problem. Men risken är att man blir ett företag, mer än en kår. Man måste hela tiden tänka på kärnverksamheten.
Trots det måste kåren satsa på att få in externa intäkter:
– Vår plan är att få in mer spons. Medlemsavgifterna räcker inte utan vi kommer att behöva dra in pengar på annat håll. Men det är ju lite jobbigt, det hade varit bra om obligatoriet funnits kvar, säger han.
Också Hanna Gunnarsson, ordförande för Humanistiska och teologiska studentkåren, är medveten om balansgången.
– Det är väldigt viktigt att medlemmarna kan stå för det som företaget står för, säger hon.
Mest skeptisk till sponsring är kanske den nystartade kåren vid konstnärliga fakulteten. Ordförande Robert Olofsson betonar hur deras kår arbetar för ”en fri kulturarbetare”, och vikten av att kåren är politiskt obunden.
– Vi kopplar samman företagsverksamhet med politik, säger han.
Robert Olofsson förklarar att kåren är helt beroende av de extra pengar som universitetet bidrar med. Om de försvinner måste man göra om verksamheten, och de tre delarna teater, musik och konst skulle inte längre kunna ha någon gemensam knutpunkt. Ändå drar sig kåren för att söka sponsorer.
– Om vi skaffar sponsorer nu skulle vi kanske ställa oss i en beroendesituation innan vi vet vad det innebär. Vi vill bygga upp en stabil verksamhet först, säger han.
I arbetet med det här reportaget har Lundagård varit i kontakt med en rad företag som sponsrar olika kårer. Två saker är tydliga: att synas bland studenter är attraktivt och sponsorerna har inte något uttalat intresse av att lägga sig i kårernas kärnverksamhet.
Problemet är bara att det sistnämnda inte går att kontrollera. För när företagen kommer in, åker insynen ut. Trots att kårerna är demokratiska organisationer där makten utgår från medlemmarna, ingås avtalen ofta i slutna rum.
Hos de kårer som har stora sponsorintäkter som Teknologkåren, Lundaekonomerna, och Medicinska föreningen är huvudregeln att medlemmarna inte får se avtalen.
Även hos Juriska föreningen är avtalen sekretessbelagda. Det är bara presidiet och styrelsen som har tillgång till dem. Juridiska föreningens vice ordförande Carl Lundgren tycker inte att det är problematiskt.
– Medlemmarna ser ju resultaten och vi diskuterar gärna samarbetena, säger han.
Hos till exempel Lunds naturvetarkår och Samhällsvetarkåren finns policys om att medlemmarna ska få ta del av eventuella avtal. Men å andra sidan har de i nuläget inga sponsorintänkter. Samma sak gäller hos Humanistiska och Teologiska studentkåren.
– Öppenheten måste vara en självklarhet. Kåren är till för sina medlemmar och det ska vara de som styr vad kåren gör. Det hade varit ett demokratiproblem om avtalen hade varit hemliga på något sätt, säger ordförande Hanna Gunnarsson.
Förutom den bristande insynen saknar sex av de nio kårer vi har varit i kontakt med även riktlinjer för hur samarbetena med sponsorer ska hanteras.
Lundaekonomerna är dock ett av undantagen. Deras policy, som är framtagen av styrelsen, utesluter samarbeten med till exempel sprit- och tobaksbolag.
– Det är vårt ansvar. Dessutom slipper vi ta diskussionen i varje enskilt fall, man vet vad som gäller, säger Anders Rüdow Fors, ordförande.
Men denna policy gäller inte alltid. Tobaksbolaget British American Tobacco har flera gånger medverkat vid ekonomernas arbetsmarknadsdagar.
– Policyn gäller inte arbetsmarknadsdagarna. De ska vara bredare, studenterna ska själv få välja var de vill jobba, säger Anders Rüdow Fors.
Teknologkårens riktlinjer kretsar kring att företagen ska ha en verksamhet som vänder sig till teknologer. I övrigt saknas policys för sponsring. Medicinska föreningen har mer utförliga riktlinjer som de skrivit in i sitt åsiktsprogram. Juridiska föreningen följer sitt generella åsiktsprogram och tycker att sunt förnuft ska råda.
Mycket talar för att sponsorer snart är vardagsmat hos alla Lunds studentkårer.
Vi har pratat med kårerna, deras medlemmar och sponsorer. Ingen påstår att sponsorerna själva försöker påverka kårernas verksamhet. Men när en föreläsare stoppades, en redaktör tillrättavisades och skrivelser om jämställdhet röstades ned, vilade sponsorernas skugga över besluten.
Det kan röra sig om enskilda händelser på en enskild kår. Problemet är att ingen vet. När medlemmarna nekas insyn och riktlinjerna lyser med sin frånvaro försvinner också möjligheten att avgöra hur oberoende kårernas beslut egentligen är.
Text och research:
Stina Linde
Nina Lind
Carl-Johan Kullving
Fotnot 1: Teknologkåren och Lundaekonomerna anser sig inte ha sponsorer. De menar i stället att företagen köper tjänster av dem.
Fotnot 2: Julia Atiyeh har sedan tiden på Dissidenten varit reporter på Lundagård. Reporter Nina Lind har också varit redaktör för Dissidenten. Hon har därför inte varit involverad i delarna som rör Juridiska föreningen.
