Jag vet inte om det var tack vare mina kontaktpersoner eller för att ämnet intresserar (och provocerar) som en hel drös kongressledamöter, före detta ministrar, en ex-vicepresident, gräsrotsfolk, frivilligarbetare och FN-folk ville delta. Med de erfarenheter jag har från den tid när jag bodde i Argentina förväntade jag mig inte ens att få svar på mina mail. Sedan jag kom hit har jag kunnat göra ungefär en intervju per dag. Efter hand har jag dock insett att alla inte alls är särskilt intresserade av att delta. Varför varför de trots det säger att de vill göra det övergår mitt förstånd.
Vissa blir nog obekväma när de inser (vilket jag informerade om i mailet men som ändå tycks vara svårt att få fram) att jag intervjuar dem om deras tankar och erfarenheter, att jag inte är på jakt efter statistik och fakta jag redan har. Andra ställer nog mest upp för att de är nyfikna på mig, och vem kan egentligen klandra dem? En svensk kandidatstuderande flyger över halva jorden för att prata om deras hemlands nivå av kvinnligt politiskt deltagande. Dock blir det ganska tröttsamt efter ett tag att fara runt stan för att sedan göra en intervju som är en tredjedel så kort som den borde vara för att personen ifråga är för stressad. Eller att känna att svaren vissa ger är inövade mediasvar.
Som tur är, är det inte majoriteten av intervjuerna som är så. Ett flertal tycker att ämnet är jätteintressant och sitter gärna kvar och pratar längre efter intervjun. Andra får personliga insikter genom att tänka till kring saker de kanske inte annars tar sig tid till (majoriteten av de jag intervjuar bryr sig inte om att vara anonyma vilket gör att jag vågar skriva lite om dem här). En ung kvinna som planerar att göra politiskt karriär hade aldrig tidigare tänkt på att majoriteten av de kvinnliga politikerna i Colombia är singlar/frånskilda eller utan familj därför att rollerna inte går att kombinera.
En jurist insåg för första gången att könsfördelningen på arbetsplatsen trots allt inte var så jämlik då även om fördelningen är 50-50 så har kvinnor alla lägre positioner såsom sekreterare och assistent medan män har chefspositionerna. Även om det emellanåt är frustrerande att cirka en tredjedel av de som deltar ger intryck av att helst inte vilja vara där är jag väldigt glad för den skara intervjuer jag kunnat genomföra . Oavsett bemötande bidrar nästan alla med mycket intressanta historier och betraktelser till min uppsats.
När jag började söka kontakter och tillfråga folk om att få intervjua dem till den här studien blev jag helt överväldigad av den respons jag fick.
