Sen ett par veckor tillbaka visas Ruben Östlunds uppmärksammade film ”Play” på biografer runt om i Sverige, dock inte i Lund. Kriminalfilmen som baseras på ett antal verkliga rättsfall, där barn rånar andra barn, har blivit ett hett ämne på debattsidorna.
Den senaste tiden har Ruben Östlund rest runt
på festivaler för att lansera sin nya film Play och han är nyss hemkommen från Spanien.
– Det har gått bra med lanseringen och mitt primära mål, att komma bort från filmsidorna och istället flytta till debattsidorna, har uppfyllts.
Filmen väcker kontroversiella frågor, blev reaktionerna som du förväntade dig?
– Jag är medveten om att utgångspunkten är ett ganska provocerande läge, men det har gett upphov till att folk faktiskt tittar på situationen. På många filmforum har det uppstått bra debatter och diskussioner.
Skådespelarna är amatörer och rekryteringen var inte helt enkel, men efter 9 månader var ensemblen komplett.
– Vi kollade igenom skolkataloger och ringade in de som vi tyckte såg passande ut. Sen kontaktade vi skolan och föräldrarna för att få deras tillstånd. Deras styrka är att de inte har stått på scen innan och att de inte har någon erfarenhet av situationen som de spelar.
Ett av de huvudteman som Play aktualiserar är barn- kontra vuxenvärlden.
– De senaste åren har det skett en attitydförändring i samhället. Vuxna tar inte längre sitt ansvar. Förr var föräldrar en tillgång, numera är de mer ett hot.
Du skildrar konflikter mellan olika grupper i samhället i filmen, vad vill du uppmärksamma?
– När jag intervjuade de som hade begått brotten märkte jag att de använde sig av hotbilden ”den svarte mannen”. Jag vill skapa en kritisk blick hos oss själva i hur vi tänker kring utseende och dess påverkan på vår inställning till människor. Vi måste bli medvetna om att vi inte bygger våra tankar på personliga erfarenheter utan på vad media och fiktion förmedlar. Det är dags att vi börjar skapa egna erfarenheter.
