När Socialhögskolans studentkår inte fick kårstatus av universitetet blev det början på en lång avvecklingsprocess.
Men när det enda som återstod var att skänka bort kårens tillgångar, havererade allt. Nästan ett år senare hade merparten av pengarna fortfarande inte lämnat den forna kårens konton.
När Socialhögskolans studentkår, LSHS, nekades kårstatus av universitetet beslutades det att kåren skulle avvecklas samt att alla medlemmar istället skulle tillhöra Samhällsvetarkåren. Men att skicka med tillgångarna var det inte tal om, istället fick kåren själv bestämma vad som skulle hända med pengarna.
Den 10 december 2010 var kårens arbete avslutat. Det enda som återstod då var att skänka bort kårens tillgångar, men där tog det stopp. Enbart 40 000 av kårens 190 000 kronor skickades iväg. Resten av pengarna blev kvar på kårens konton.
Först när Lundagård kontaktat styrelsen skickades pengarna iväg till de organisationer som skulle få dem.
Men vi tar det från början.
18 utvalda organisationer
I maj 2010 påbörjades arbetet med att avveckla LSHS och fullmäktige gav den sittande styrelsen i uppdrag att avsluta kårens samarbeten och att skänka bort tillgångarna. Styrelsen fick fram till årsskiftet på sig att ordna upp det sista.
Dagen innan nyårsafton samlades LSHS:s styrelse till ett sista möte för att bestämma vilka organisationer som skulle få pengar. Efter avslutat möte återstod enbart att donera pengarna.
Vid tillfället uppskattades kårens kontanta tillgångar till cirka 218 000 kronor exklusive kårens fonder. 18 organisationer valdes ut, bland annat Asylgruppen, Rädda barnen och Läkare utan gränser. Det var den valda styrelsen fattade beslut om vilka organisationer som skulle få pengar.
– Vi valde organisationer som en färdig socionom skulle vilja skänka pengar till, förklarar Robert Hansson, LSHS sista ordförande.
170 000 kvar på kontot
För att kunna skänka bort pengarna när fullmäktiges mandat gick ut fick två firmatecknare till mars 2011 på sig att skicka iväg pengarna. De båda firmatecknarna var ordförande Robert Hansson och vice ordförande Malin Grahn.
Senare kommer det att stå klart att endast 20 000 kronor av de 190 000 kronor skänktes bort inom den bestämda tidsramen. Ilias och Karnas Café på Socialhögskolan fick i februari 20 000 kronor att köpa en ny kaffemaskin för.
Men resten av pengarna blev kvar på kårens konton.
20 000 till Asylgruppen
I juli 2011 gick den andra utbetalningen ut. Asylgruppen fick 20 000 kronor, fyra månader för sent.
Men efter juli upphörde all aktivitetet. Trots att det fanns ett styrelsebeslut om att skänka bort pengarna blev runt 150 000 kronor kvar på konton tillhörande LSHS.
I mitten på oktober hörde Lundagård för första gången av sig till Robert Hansson angående en ekonomisk slutrapport och kvitton på de donerade pengarna. Svaret från Robert Hansson var att det inte fanns någon ekonomisk slutrapport, men att pengarna hade gått iväg. Detta svar upprepades flera gånger. Tre veckor senare skickade Robert Hansson datumlösa kvitton till redaktionen.
Åtta månader för sent
Lundagårds koll med organisationerna visade att de fått pengarna bara några dagar tidigare. Detta betyder att det var först den 10 november, tre veckor efter det att Lundagård först börjat fråga efter kvitton på donationerna, som Robert Hansson skänkte bort resten av LSHS tillgångar. De sexton organisationerna fick sina pengar åtta månader för sent.
Robert Hansson menar att det är dålig kommunikation mellan styrelsen och banken som gjort att pengarna inte kunnat skickas iväg tidigare. Stora delar av kårens tillgångar har funnits på ett specialinlåningskonto, ett konto som styrelsen under en lång period inte haft tillgång till.
– Vi har inte haft koder till telefonbanken, sen har vi fått dem och så har de inte fungerat. Jag vet inte hur många meddelanden som har skickats mellan oss, men det är det som har tagit tid, säger Robert Hansson.
Men även om ni haft problem med Öresundsbanken så borde det ju inte ta nästan ett år att skicka pengarna?
– Nej. Bankstrulet är anledningen till jag inte har gjort det i praktisk mening. I rent personlig mening har jag inte gjort det för att det har varit en väldig börda som har hängt över mig. Det har varit en jättestor klump sedan jag avgick i juni, säger Robert Hansson.
”Fanns en plan”
I teorin hade både ordförande Robert Hansson och vice ordförande Malin Grahn tillgång till LSHS konton. I praktiken var det dock bara Robert Hansson som hade tillgång till dem.
– När man måste ha två som står som firmatecknare så står det två ansvariga namn. Sen är det en person som har tillgång till kontona och som har jobbat med det och även har förtroendet från styrelsen, säger Malin Grahn.
Hon vill inte kalla styrelsen slarvig.
– Den ekonomiska hanteringen fanns det en plan för. Och det var väldigt tydligt att det var Robert som skulle få igenom den planen och sen har vi haft all anledning att tro att han har gjort det. Av olika anledningar har han sen inte gjort det och det får Robert svara själv för, säger hon.
Att skicka i väg pengarna var Robert Hanssons uppgift, idag känner han att han tog på sig en allt för stor börda.
– När jag tog på mig att avsluta detta så trodde jag nog att så länge det dagliga försvinner så kommer det andra att gå ganska enkelt, något jag kan ta i etapper och göra då och då. Men så blev det inte, säger Robert Hansson.
Avvecklingen var en jobbig tid
Både Robert Hansson och Malin Grahn vittnar om att avvecklingen av LSHS var en jobbig och känslosam tid för alla inblandade.
– Det var en väldigt tråkig tid för alla som var engagerade och vi jobbade hela tiden för att få ett så värdigt avslut som möjligt, säger Malin Grahn.
Pengarna har till slut hamnat rätt, men först efter tryck utifrån.
Hade du skänkt pengarna om Lundagård inte kontaktat dig?
– Hur ska jag säga, jag kan väl inte säga annat än att jag gjorde det för att jag kände mig extremt tvungen att göra det. Jag hoppas verkligen att jag hade gjort det ändå, och det tror jag, säger Robert Hansson.
Tove Kluge, Tobias Stefansson, Max Jedeur-Palmgren
