Kassan sinar och klubbarna lockar få besökare. Sedan Smålands nation lämnade Akademiska föreningen har de kämpat i motvind. Lundagård går under ytan på en sluten nation i kris.
Lokalen är nedsläckt, stearinlyktorna som står på caféborden lyser upp stället. På borden står djupa glas fyllda med te som utsöndrar små ångande moln. Någon har serverat chokladkaka med körsbärsfyllning på kantstötta fat. Ikväll anordnar Café Ronja på Smålands nation en performanceafton med anarkisexualitet som tema.
Besökarna är klädda i lusekoftor och jumprar med upprivna maskor. Raggstrumpor korvar sig längs de urtvättade jeansen från 90-talet. Klädmodet är från Birger Schlaugs tid i riksdagen, när miljöpartisterna fortfarande bar kofta.
Alexander Alvina Chamberland steppar omkring i decimeterhöga stilettklackar av röd lack. Skorna liknar Mimmie Piggpumps. Hen är klädd i stuprörsjeans och en tunika som blottar bröstvårtorna. En blå scarf fladdrar medan hen rör sig ledigt med ena handen på midjan, som en slank supermodell.
– In anarchy we do not organize our relationships in a hierachy. Lovers are not more important than friendship, säger Alexander Alvina Chamberland till publiken.
Efter föreställningen samlas de cirka tjugo besökarna i smågrupper för att diskutera sexualitet och normer. Besökarna tuggar glosor som dekonstruktion och diskurs, begrepp som kunde vara som tagna från grundkursen i genusvetenskap. Stämningen är intim och kamratlig.
– Caféet är en trygg plats där du kan vara dig själv och lära dig om feminism. Vi gör inte skillnad på människor, alla får komma hit och delta, säger utbytesstudenten Anna Andrusie Wicz, arrangör av Café Ronja.
Enligt Anna Andrusie Wicz är det ovanligt många besökare som har kommit ikväll.
– Det är svårt att få människor att engagera sig. Vi är bara några stycken som håller liv i verksamheten, säger hon.
Några veckor senare har några smålandsmedlemmar samlats till ett extrainsatt krismöte om nationens framtid. Tomas Kristofersson, som är medlem i Smålands, flyttar fram stolar tillsammans med några kamrater. En svart muralmålning av Che Guevara flammar i bakgrunden mot de blodröda väggarna. Utanför smattrar regnet mot den röda stjärnan som sitter på nationens tegelbyggnad. En storm drar fram över Skåne den här söndagseftermiddagen. Stämningen är dyster.
– Om ingen bryr sig om att komma, lägger vi ned nationen, säger Tomas Kristofersson.
– Jag skojar, lägger han till.
Till slut droppar ett tjugotal, blöta smålandsanhängare in i Smålands publokal. De samlas kring dem svarta borden. Tomas Kristofersson och hans kamrater ser lättade ut.
I dag finns endast 464 namn registrerade i nationens medlemslista. Nationen har tappat 50 procent av sina medlemmar, sedan Smålands lämnade Akademiska föreningen 2009. När Smålands lade budgeten för 2012 stod det klart att nationens ekonomi hade försämrats och under 2011 såg ut att ha gått back med 80 000 kronor.
Hur ska de få fler medlemmar? Det är en av frågorna på dagens agenda. Några vill tona ner det socialistiska, medan andra protesterar.
– Som kristna kyrkan inte överger sin Kristus, ska vi inte överge vår socialism, säger André Svensson och får medhåll av en annan mötesdeltagare
– Vi har en stor stjärna på huset och det står socialistisk över dörren. Det tycker jag är ganska fint, säger en annan medlem.
Under mötet diskuteras nationens ekonomiska bekymmer och det är en dyster diagnos. Under 2011 har några av nationens klubbar dragits med förluster. En månad sjönk exempelvis pubens vinst från 80 till 40 procent.
– Antalet medlemmar påverkar medlemsavgifterna, där har vi förlorat mycket pengar och klubbarna kan exempelvis inte drivas med samma energi om det inte finns samma mängd människor, säger Adam Jansson, kassör på Smålands som studerar till civilekonom.
Några smålandsmedlemmar säger att verksamheter som Café Ronja är de enda som nationen kommer att ha råd att finansiera. Bullbak och långkok. Om nationen inte får ordning på räkenskaperna kommer färre rockband spela sina instrument på Smålands scen.
– Det går inte ihop. Om tre år kommer vi ha gjort slut på vårt sparkonto och bli tvungna att börja ta av våra reservpengar. Någonting måste ske, säger Adam Jansson.
Flera medlemmar vill att Smålands ska bli en mer välkomnande nation, för att attrahera fler medlemmar. Några mötesdeltagare berättar också om en dålig stämning på nationen. En negativ miljö som kanske avskräcker potentiella medlemmar.
– Om man går på nationen och lägger fram ett förslag kan man bli rätt hårt nedslagen. Jag går inte hem från nationsmötena glad, jag går hem deprimerad, säger en aktivist som vill vara anonym.
Otrevligheterna verkar mest påverka personer med tunga ansvarspositioner. Medlemmar som befinner sig i periferin av organisationen känner inte av några tjuvnyp. Det finns flera mötesdeltagare som är helt främmande inför problemet.
– Jag känner faktiskt inte alls igen mig i den här bilden av nationsmötena. För jag brukar gå därifrån hyfsat glad och känner att jag har gjort en liten skillnad, säger en mötesdeltagare.
Ingen vill tala klarspråk eller gå in på några detaljer och peka ut någon som uppträder otrevligt. Efter mötet vill helst ingen svara på några frågor om problemen. Frågor som handlar om nationens interna problem, tacklar de med en diplomats korrekthet.
Få konkreta förslag mejslas fram på mötet. Några medlemmar väcker en diskussion om ett eventuellt återinträde i Akademiska föreningen, AF. Men debatten om AF skjuts på framtiden.
Argumenten att ställa sig utanför AF har till viss del varit ekonomiska. Tidigare har Smålands hävdat att mer än hälften av AF.s budget går till att restaurera borgen och till att subventionera hyror åt nationer som anordnar baler. Baler på borgen är traditioner som Smålands vill bekämpa.
Argumenten har också varit ideologiska. Dammiga och reaktionära institutioner som AF kan inte förändras inifrån, har varit budskapet från Smålands.
Flera smålandsmedlemmar har beskrivit AF som en högervriden förening. En verklighetsfrånvänd klubb för inre beundran.
– AF är konservativt. De är inte politiskt obundna, de tillåter inte kvinnor på scen under vissa spex, säger André Svensson, smålandsmedlem.
Efter kårobligatoriets fall 2010 gick kåren, nationen, och AF samman och bildade samarbetsorganisationen Studentlund. Organisationens utformning kom att bli ytterligare ett skäl till Smålands avståndstagande till studentlivet. Studentlund visade sig att bli ett framgångsrecept med många medlemmar. Smålands var den enda nationen som valde att ställa sig utanför, och blev ännu mer isolerade.
Kårobligatoriets avskaffande var en stor reform av studentlivet vid svenska universitet. Det innebar att studenter inte längre tvingades att skriva in sig i varken en kår eller i en nation. Dåvarande högskoleminister Lars Leijonborg jämförde kårobligatoriet med den tidigare statskyrkan. Anledningen till att kårobligatoriet föll var att ge studenter valfrihet i studentlivet. Föreningsfriheten framhölls som en viktig princip.
Men i och med Studentlund blev studenten som nu ville gå med i en nation också tvingad till att gå med i kåren och i AF. Ett grepp som Studentlund satte i verket för att säkra medlemsantalet med hopp om att garantera ett vitalt studentliv. Enligt Smålands blev nu friheten som högskoleministern hade pratat sig varm om, helt tandlös. Om en nation nu ville bedriva ett direktsamarbete med kårerna, var nationen också tvungen att ansluta sig till Studentlund. Många i Smålands vill gärna samarbeta med kårerna, men inte med AF.
– Men nu har man sammankopplat nationsverksamheten med kårverksamheten, vilket var mitt främsta argument till att inte vara med där. Vill du påverka din kurslitteratur, eller klaga på din lärare på ett effektivt sätt, måste studenter också indirekt betala pengar till nationernas sittningar. Det är inte okej, säger André Svensson.
När Smålands lämnade AF var det ytterligare ett steg i Smålands process till att bli en vänsterrörelse som är öppen för alla. Ett förlopp med anor från 1970-talet, när nationen fick sitt socialistiska signum. Att inte göra skillnad på folk och folk har varit en av anledningarna till varför Smålands har valt att stå i studentlivets yttersta utkant. Många på Smålands vill inte sätta upp barriärer mot människor som aldrig har tagit akademiska poäng.
I dag, två år efter att Studentlund bildades, har organisationen kommit att kallats för en succé och har över 25 000 medlemmar. Det betyder att Studentlund har en anslutningsgrad på närmare 90 procent. Trots framgångarna har Smålands inte velat bli medlemmar. Beslutet har inneburit att Smålands medlemmar inte har tillträde till andra nationer.
– Många vill vara med i Smålands, men vill också besöka andra nationer. Nu är det krångligare och dyrare eftersom man som medlem i Smålands måste söka ett stödmedlemskap i andra nationer, säger Daniel Egonsson, smålandsmedlem.
Han var en av de få kritiska rösterna när Smålands valde att ställa sig utanför AF för två år sedan. Daniel Egonsson har fortfarande inte ändrat åsikt i frågan, trots att han inte längre är regelbundet aktiv i nationen.
– Det syns på det brutala medlemstapp som vi har haft. Det var någonting jag varnade för när vi hade de här diskussionerna senast, säger Daniel Egonsson.
Han är klädd skrynkliga röda chinos, grovstickad kofta med en kraftig rock ovanpå det. Han är miljöpartist och bor på en studentkorridor i Smålands fastighetsbestånd.
Daniel Egonsson menar att studenter är en utsatt grupp människor, som behöver visa solidaritet med varandra. I alla sammanhang.
– Om det finns en organisation där vi alla kan stå tillsammans, finns det en oerhörd styrka i det, säger han.
frågan om smålands envishet i frågan om AF handlar också om prestige, enligt Daniel Egonsson.
– Det ligger mycket stolthet i det. Människor slog näven i bordet och stod upp för vad de tror på. Det är mänskligt att sedan några år senare inte vilja krypa till korset och säga att det inte blev så bra, säger han.
Smålands är ett vänsterfäste som inrymmer flera tankebyggen under samma tak. Nationen har också blivit mytomspunnen, flera kända kulturpersonligheter har hängt i den svarta baren och druckit billig öl och grumligt rödvin. Litteraturvetaren Nina Björk, litteraturkritikern Jonas Thente och socialdemokraten Ursula Berge har alla vistats på Smålands, under sina studentdagar i Lund.
Nationen har kanske mest blivit känd för sin vänsterprägel. Alltifrån fromma socialdemokrater, som delar ut rosor på första maj, till miljöpartister, som egentligen inte vill bekänna ideologisk färg på den politiska kulörpaletten finns med. På senare år har Smålands kanske mest förknippats med svartklädda anarkister, som maskerar sig i rånarluvor och struntar i äganderätten.
Samma vårtermin som nationens tog avstånd från AF deltog ledande personer från Smålands i Ockupationsfestivalen. I backspegeln kan kanske båda händelserna ses som avgörande steg i nationens självvalda utanförskap. Smålands kom att bli starkt sammankopplad med ockupationen och fick stämpeln som nationernas råskinn.
Nationen upplät sina fastigheter till festivalens möten. Några av banderollerna som vajade i luften under festivalen, tillverkades i nationens byggnad. Under festivalen anhölls åtta demonstranter och 63 greps av polisen. Ockupationen blev en riksnyhet. Bilder på demonstranter som drog fram över Lund med en banderoll i händerna där det stod ”Vi tar hela jävla stan”, kablades ut i medierna.
En sen höstkväll sitter Tomas Kristoffersson med några nationsbröder i en av Dackegårdens studentkorridorer. Mitt i hjärtat bland Smålands egendomar på Kastanjegatan. Tomas Kristofersson är lika vältalig som en skarpsinnig ungdomspolitiker. Han ger ett sympatiskt intryck. Bra på att ta människor på rätt sätt.Han hade kunnat vara en socialdemokratisk påläggskalv, om han hade varit mindre radikal.
Sofforna är storblommiga och sammetsklädda i studentkorridoren. Det luktar billig fylla och skafferivaror som har passerat sitt bäst-före datum. Bredvid tjockteven står rödvinsflaskor med nedbrunna stearinljus.
Tomas Kristofersson bär urtvättade chinos och en blå cardigan. Inför vårterminen ska han stå utanför lektionssalarna och värva medlemmar. Han tror att Smålands kommer att fortsätta sin balansgång på studentlivets yttersta rand.
– I det här läget finns det nog ingen reell chans att vi ska gå tillbaka. Det tycker nästan inga jag känner, säger han.
I stället ska nationen försöka vända på utvecklingen genom att försöka synas mer i universitetets korridorer. Inför vårterminen ska nationen bland annat rikta in sig på internationella studenter.
– Det cirkulerar en hel del fördomar om Smålands och eftersom vi inte finns i de rummen kan vi inte säga emot, för att folk har en falsk uppfattning, säger Amanda Nordin, nationsombud på Smålands.
”Dit ska man inte gå om man inte är kommunist” är ett rykte som cirkulerar om Smålands. Ett annat rykte är att studenter som inte är medlemmar i Smålands blir portade från nationens klubbar. Men till Smålands klubbar är även icke-medlemmar välkomna. Enligt flera Smålandsmedlemmar är skvallret en av anledningarna till varför nationen dras med låga besökssiffror.
– Vi ska satsa hårt på att ha en ordentlig novischverksamhet. Vi ska stå utanför institutionerna och visa att vi är vanliga människor, säger hon.
Fotnot: Med anledning av André Svensson citat om ens möjlighet till påverkan av sin utbildning, är det värt att förtydliga att kårer inte arbetar enbart för sina medlemmar. Alla studenters rättigheter bevakas av kårerna i Lund.
