Vid årsskiftet kommer Lunds universitetet att få 1,6 miljarder över. Nu granskar Riksrevisionen högskolornas oförbrukade forskningsanslag. Enligt planeringschef Susanne Wallmark är det storleken som gör att Lunds universitet inte lyckas göra av med sina pengar.
Till årets slut har Lunds universitet ett prognostiserat överskott av oförbrukade statliga anslag, så kallat myndighetskapital, på cirka 1,6 miljarder kronor. Prorektor Eva Åkesson hävdar att det här är universitetets kanske största utmaning just nu. Men vad är egentligen problemet?
– Att vi har ett högt myndighetskapital är ett tecken på att vi inte lyckas använda våra anslag. Staten vill givetvis att vi ska bruka anslagen under det aktuella året och inte spara ihop större summor från år till år. Inom utbildningen är det så att de studenter som läser ett visst år egentligen skulle fått de pengarna till sin undervisning. Och för forskningen är det så att vi borde varit bättre bemannade och haft en större volym av forskning för att kunna använda anslagen maximalt.
Men i dagsläget finns det inget hinder för att universitetet samlar på sig myndighetskapital?
– Nej, men det fanns en sådan regel tidigare. Nu styr staten genom utgiftstak. Vad vi i stället ska vara rädda för är att staten säger: ”Men titta, Lunds universitet klarar sig med mindre pengar. Vi måste sänka anslagen!” Det är det ingen som vill. Vi tycker ju egentligen att vi får för lite pengar.
2008 och 2009 har gett stora överskott i form av myndighetskapital. Även prognoserna för 2010 visar på samma trend. Vad är det som gör att det är så svårt att planera ekonomin?
– Det svåra är att Lunds universitet är så stort. Om vi bara tittar på några nyckeltal är myndighetskapitalet fördelat på 30 000 olika aktiviteter, och varje aktivitet har i genomsnitt 40 000 i kapital. Det är många små poster på olika delar av universitetet: forskningsprojekt och kurser som var och en går lite plus på grund av att institutionerna vill vara ansvarsfulla. Och när vi då summerar upp för hela universitetet blir det jättemycket pengar totalt.
Att till exempel grundutbildningen får för lite pengar hör man ju ofta. Varför pumpar ni inte in överskottet i grundutbildningen?
– Myndighetskapitalet ska användas till engångskostnader, satsningar som är begränsade till några år. Då har vi sagt att vi vill satsa på utbyggnaden av Campus Helsingborg som kostar fram tills vi är i mål. Vi satsar också på en generell förnyelse av campus i Lund. Sedan är det införandet av studieavgifter som är ett risktagande som kostar pengar. Man får inte glömma bort att vi faktiskt också delat ut mer pengar till verksamheterna för att kompensera för ökade gemensamma kostnader som till exempel tillgång till trådlösa nät, lokaler i Helsingborg, studentbostäder med mera.
Varför måste satsningar gå till punktinsatser?
– För att myndighetskapitlet tar slut. De pengarna finns nu och kommer inte årligen – man måste fundera på vad vi skaffar oss för kostnader. Att till exempel öka undervisningstätheten är ju en bestående kostnad. Så kan man inte jobba. Det är inte så kul om vi lägger oss på en kostnadsnivå där ska studenterna om fyra år råkar ut för stora nedskärningar för att vi ligger på en för tok på för hög kostnadsnivå. Vi måste vara ansvarsfulla i det vi gör.
Du har sagt att det vore bra om man vore mer solidarisk inom fakulteterna. Vad menar du med det?
– I dag kan vi inom en och samma fakultet ha stora institutioner med både över- och underskott. Man måste fråga sig varför? Är det på grund av att någon inte tagit ansvar ska man naturligtvis inte bara lösa det. Men ibland är det så att en specifik institution förväntat sig stora anslag som sedan inte dyker upp. Om man då ser till att det är våra pengar och att vi har ett gemensamt ansvar kan man plötsligt säga: ”Vi fick pengar över i år, och du fick ett underskott, då löser vi det tillsammans!” För några år sedan var det så att många lät bli att ta ansvar, vilket man naturligtvis ska akta sig för. Vi vill inte komma dithän där några släpper allt vind för våg och så får grannen ta hand om problemen Det handlar om förtroende.
Det är forskningssidan som uppvisar det största överskottet. Kan man inte anställa alla stipendiefinansierade doktorander för att sänka myndighetskapitalet?
– Det mesta av myndighetskapitalet för forskning ligger på fakultets- och institutionsnivå. Även där handlar det om satsa på kostnader som inte är permanenta. Därför kan åtgärderna vara till exempel anställningar för doktorander, post-docs, och även att man anställer gästlärare och gästforskare. Om institutionerna har pensionsavgångar så kan man passa på att anställa någon ett par år i förväg, då klarar man överlappningen på ett bra sätt. Det är den typen av planer som finns ute på områdena
Det här med myndighetskapital låter egentligen som ett lyxproblem?
– Du är inne på en jätteviktig sak. Vi pratar om det som att det är ett stort problem. Men egentligen har vi världens möjlighet på Lunds universitet att utveckla vår verksamhet. Vi måste sluta se det som ett problem och i stället se det som en möjlighet. Att vi kan rusta oss och bli ännu starkare i konkurrensen framöver.
