Varje dag är en kamp, men livet är ändå rätt ofta en fet feministisk fest, menar Linnea Lundborg och uppmuntrar till uppslutning den åttonde.
Det går mot vår. Med lite god vilja intalar jag mig att det är förändringens vindar som blåser, och inte bara stormvindar som drar in över Skåne. Med samma goda vilja tänker jag nu bortse från solens fläckar, molnen vid horisonten och Sverigedemokraterna i riksdagen.
Med en knapp vecka kvar till den internationella kvinnodagen vill jag ta chansen att utbringa ett fyrfaldigt hurra till den feministiska kampen. Jag vill stämma upp i ett totalt subjektivt och lyckligt hyllningsvrål till alla feminister i den här världen. Tack för att vi vågar och orkar och vill något annat. Tack för att vi finns.
Är det nu så att du redan börjat planera en kväll med tjejerna på torsdag, tycker jag att du ska tänka om. Kvinnodagen är ingen almanacksinplanerad anledning att få massage och lagad middag av din pojkvän. Inte heller är den ett ypperligt tillfälle att samla tjejgänget och tända ljus och mysa över ens kvinnliga gemenskap.
Det kan man göra andra dagar. Kvinnodagen däremot, finns till för att minnas tusentals år av kvinnokamp, jubla över hur bra vi har det och skrika om hur orättvist allt är. Kvinnodagen är inte Alla hjärtans dag. Den har ett annat, högre syfte som inte ska kommersialiseras. Kvinnodagen är en kampdag.
För är det någonting som gör mig både hoppfull och skitskraj, så är det att veta hur fort saker kan förändras. För hundra år sedan hade kvinnor inte rösträtt, för fyrtio år sedan definierades homosexualitet som en sjukdom, för tio år sedan var jag elva och läste nyutkomna Fittstim med dunkande hjärta. På tio år har jag och vi och Sverige förändrats mer än vi kunnat ana.
Det har varit en kamp. Det är den kampen som gjort det möjligt att KD kan svänga i frågan om tvångssterilisering av transsexuella. Politiska rörelser har i åratal kämpat, och det är deras förtjänst att regeringen nu kan lägga fram ”sitt” förslag om att även ensamstående kvinnor ska få inseminera, eller föreslå att papperslösa ska få samma vård som alla andra.
Det har varit och kommer fortsätta vara en kamp. Det är därför vi ska demonstrera på torsdag.
Helgens måsten:
Fredag: På Kino har Wuthering Heights premiär. Bakom filmatiseringen av Svindlande höjder står Andrea Arnold, som även gjort prisbelönta Fish Tank. Trailern verkar lovande. Annars rekommenderar jag att gå ut och plocka vintergäck.
Lördag: Det är inte långt till Tryckeriet i Malmö, och där ordnas en pepp-dag inför internationella kvinnodagen. Evenemanget är separatistiskt och det bjuds på gratis soppa. Under dagen kan man prova på Roller Derby och drag-kingande, och kvällen avslutas med demo och graffiti. Upp till kamp!
Söndag: Gör en banderoll och ät en semla, snart är det försent.
