De ses ofta som varandras motpoler, som öst och väst. Men efter skattesmällen mot karnevalen vill Erik Neppelberg belysa hur viktig relationen mellan studenterna och myndigheterna är för att studentvärlden ska bestå.
Klockan närmade sig två på natten en söndag i maj för två år sedan. Jag stod på scenen vid Universitetsplatsen och eldade upp den tusentaliga massan karnevalister som samlats för att dansa Lundakarnevalen mot sitt slut. Inga tillstånd var sökta och högtalarna pumpade hög bas i takt med publiken. Jag såg tio poliser rada upp sig framför Palaestra.
Under en laglös halvtimme så dansade, sjöng och gladdes vi tillsammans. Jag lade sedan svansen mellan benen, började min golgatavandring upp emot polisraden och förberedde mig för att gå mitt öde till mötes…
Om studentvärlden representerar en låtsasvärld så representerar nog myndigheterna det mest riktiga som finns i den riktiga världen. Polisen, Miljöförvaltningen, Tillståndsenheten, Räddningstjänsten och inte minst Skatteverket är liksom så långt ut på riktighetsskalan man kan komma. Men öst är inte öst och väst är inte väst utan i Lund möts de tu som oftast.
Speciellt i fallet med Lundakarnevalen. All verksamhet sätts på sin spets och studenterna, i låtsasvärlden, öppnar upp för en hiskelig massa vanliga människor som kommer på besök och tittar på alla skojigheter.
Att Lundakarnevalen ens är genomförbar bygger på att de inkopplade myndigheterna tar på sig ett leende på läpparna och går mer på känsla än förnuft. Denna relation är otroligt viktig och handlar inte direkt om att åsidosätta lag och ordning, utan bara att anamma en mer mjuk framtoning. Vissa myndigheter är helt klart bättre än andra på detta, medan vissa vill förmånsbeskatta mottagandet av en varmkorv.
Lund består till 40 procent av studenter. Studenter som kanske till 90 procent har kommit till Lund för studentvärlden. Jag hoppas innerligt att denna låtsasvärld finns kvar även till nästa karneval, och den efter det. Det är dock mer eller mindre upp till myndigheterna att bestämma om så är fallet.
Så vad hände den där kvällen för två år sedan? Störande av allmän ordning, prick i registret, fängelse? Jag var redo att ta mitt straff. Innan jag hann säga något sade en polis: ”Du, det var en grym känsla borta vid scenen. Ha, det nu riktigt kul ikväll!”.
Vi lydde ordningsmakten.
