En migration genom tiden

- in Recension

Lunds studentteater ger Utvandrarna. När den klassiska historien är satt i ny kontext påminns publiken om att vi inte har kommit längre i samhällsdebatten, tycker Anita Hansen.

Invandrare är också utvandrare någonstans ifrån. Precis som titeln, vänder Lust och Farnaz Arbabi på begreppen. Genom att placera immigranten i en oväntad kontext ställs frågan på sin spets. Vad är egentligen skillnaden mellan svenska och utländska utvandrare?

Många av replikerna i föreställningen kommer direkt från Moberg. ”Bara man kan engelska går det bra.” Men Amerikadrömmarna har bytts ut mot Europa. Utvandrarna talar främmande språk men bär kläder från 1800-talets bondesverige. De ständiga kontrasterna är samtidigt likheter mellan då och nu, här och där borta. Kristina från Duvemåla bar huckle – här är hon troende muslim och bär slöja. Daniels kristna budskap växlar till ett islamskt mässande. Kristina är mörk. Karl-Oskar är ljus. Karl-Oskar heter egentligen Carlos…

 

Karl-Oskars och Kristinas sällskap trängs på scenen i en färd mot det okända. Men båtens skumpande kommer här från ett lastbilsflak. Vägen är en annan men färdsättet tar immigranterna till ett land där allt har sagts vara bättre. Kristinas barn ska inte behöva svälta ihjäl i det nya landet. Ulrika kommer aldrig mer kallas för storhoran. Robert ska aldrig mer behöva arbeta som dräng. Frihet och bröd tros vänta. Men när de kommer fram väntar istället karantän.

Jag hänförs av detaljerna i Lust:s uppsättning. Kristinas barn ber om mjölk som om det vore 1800-nånting. Tonläget hade kunnat komma från samma bedjande törst. Kostymen är som tagen ur en annan tid. Hängslen och långa kjolar påminner oss om att de nya invandrarna lika gärna skulle kunna ha varit våra egna utvandrare.

Den enkla dekoren är precis tillräcklig att stödja storyn. Fokus ligger ständigt på skådespelet. Där finns en närvaro och trovärdighet i varje agerande.

Men tempot skulle med fördel kunna skruvas upp. Åskådaren hinner reflektera mycket mellan raderna vilket inte lämnar mycket kvar till promenaden hem.

Replikerna är fragment ur en annan tid men är som tagna ur mun från dagens situation. De känns närmast nötta. Har vi inte kommit längre i dagens samhälle? Utvandrarna är i Lust:s regi en kommentar i samhällsdebatten. Den behövs.