”Sveriges bästa lärarutbildning” sattes ihop på några månader. Efter två terminer av besvikna och avhoppande studenter går nu utbildningen in på sitt andra år. Men för några studenter är skadan redan skedd.
– Nu lägger jag det här med universitetet bakom mig, säger Varg Björklund som har fått sina lärardrömmar krossade.
Det hade varit den stora hobbyn och det stora fritidsintresset. Men när cyklingen efter gymnasiet blev fulltidssyssla, tappade den en stor del av sin charm. Varg Björklund från Helsingborg upptäckte dock något annat längs vägen. När han höll kurser i mekanik märkte han att lära ut var något han hade en fallenhet för. Och det var dessutom något som var väldigt givande.
Med sikte på att bli gymnasielärare i historia ansökte han om studiemedel för att gå på komvux och plugga upp ett par ämnen så att han skulle kunna söka in på lärarutbildningen. Ett möte med en inspirerande lärare i svenska fick Varg Björklund att återigen ändra på sin inslagna kurs. När han under våren 2011 skickar in sin första högskoleansökan är det ämneslärarutbildningen för gymnasiet vid Campus Helsingborg med inriktning på svenska som är hans förstaval.
– Jag hade hört skräckhistorier om lärarutbildningen i Malmö av en polare som pluggade där, och tänkte att i och med att det är Lunds universitet så betyder väl det att det är en bra utbildning. Dessutom hade de det här snacket om att de skulle bli Sveriges bästa lärarutbildning.
Varg Björklund började i september 2011 i en klass med 35 personer som alla ville bli svenskalärare. De sex till åtta föreläsningarna i veckan hölls vid Campus Helsingborg, under den pinfärska institutionen för utbildningsvetenskap. Varg Björklund och hans klasskamrater var Lunds universitets första kull lärarstudenter, och för att förstå det anmärkningsvärda i detta kan vi backa bandet ett par år.
Lärarhögskolan i malmö blev under 70-talet införlivat som en gren till Lunds universitet. När Malmö högskola sedan bildades 1998 återfördes lärarutbildningen till Malmö. Slitningen och misstron mellan Lund och Malmö vid den tidpunkten var så pass påtaglig och påverkade utbildningen till den grad att förvaltningschef Peter Honeth en gång lär ha uttryckt att ”lämna över Lärarhögskolan till Malmö högskola är den enskilt största kvalitetshöjande åtgärd Lunds universitet någonsin genomfört.” Få trodde ,då att Lund snart skulle ge sig på att utbilda lärare igen. I synnerhet inte i samarbete med en annan högskola. Men det beror också på hur man ser på sin roll som universitet.
Eva Wiberg, nyligen vald till prorektor för Lunds universitet, ingick tidigt i den grupp runt den dåvarande prorektorn Eva Åkesson, som runt 2008 började skissa på att på nytt starta en lärarutbildning. Anledningen? Samhällsansvar enligt Eva Wiberg.
– Som universitet är vi till för allmänheten, och då behöver man göra omvärldsanalyser och se var man behövs. Lärarutbildningen var ett sådant område. Södra Sverige kan inte stå utan en heltäckande ämneslärarutbildning, och då faller det sig naturligt på oss som är så stora att ta det ansvaret, säger Eva Wiberg.
Men det fanns också andra, inte lika ädla, anledningar till att starta en lärarutbildning som är svårare för en rektor att prata rent ut om.
En sökning i mediaarkiven visar tydliga tecken. Antalet artiklar i svensk press om utbildningen för lärare mångdubblades på några år, från 297 artiklar 2004 till 1018 artiklar 2008. Sveriges största utbildning var nu också Sveriges mest utskällda. Låga krav och flummighet var vanlig kritik till högskolorna, och frågan var politiskt brännhet. Alla hade åsikter. Alla utom Lunds universitet.
För ett universitet med Lunds ambitioner är det besvärande att behöva stå vid sidlinjen när den största utbildningspolitiska frågan diskuteras. För utan egen lärarutbildning hade man ingen auktoritet i ämnet. Därför är det kanske inte så konstigt att det plötsligt blev väldigt bråttom när en gyllene chans dök upp.
I ett förslag från regeringen var det uppenbart att den borgerliga regeringen ville göra om lärarutbildningen i grunden, i den reform som kallades LGY11. För högskolor som utbildade lärare innebar det att alla på nytt skulle behöva söka examensrätter för de ämnen som de ville utbilda lärare i. Börja om från grunden. Om Lunds universitet skulle få ihop en utbildning till höstterminen 2011, kunde man vara med från sida ett, jämsides med alla andra högskolor i den nya läroplanen.
En kall men klar februarionsdag 2010 håller högskoleministern Tobias Krantz (fp) en presskonferens på Rosenbad om prepositionen. Samma dag skickar Lunds universitets informatörer ut ett pressmeddelande om att de själva ska starta en lärarutbildning. Inte med Malmö den här gången, där strandade samtalen ganska snart, utan istället med Högskolan Kristianstad.
– Eva Åkesson var en eldsjäl i detta. Hon har stor insikt i vad som händer i högskolesverige, och såg vart det barkade. Men sen blev det klart hur den nya lärarutbildningen skulle se ut ett halvår innan det skulle dra igång, och det gjorde att allt eskalerade, säger Eva Wiberg.
I Campus Helsingborg hade man tomma lokaler, och på banken hade man gott om kapital för just sådana satsningar. Det som saknades var kompetensen, och framförallt tid.
Ett par veckor in i utbildningen, hösten 2011, börjar Varg Björklund känna av att det kanske inte riktigt är som det ska.
– Okej att någon i en klass kommer på att de hellre vill göra något annat, eller får ett jobb istället, men när man blir färre i klassen för nästan varje lektion så känns det som att något är fel.
I mejl till administrationen och utbildningschefen Håkan Sandgren undrar Varg Björklund om det verkligen är acceptabelt och önskvärt med så många avhopp.
Månaderna innan starten av utbildningen har projektet kantats av organisatoriska problem. Högskoleverket har inte uppskattat Lunds försök att råda bot på sin kompetensbrist genom att tillgodoräkna sig de pedagogiska och ämnesdidaktiska kunskaperna de har på Högskolan Kristianstad. Högskolornas kompetens bedöms var för sig, och det gör att den nya lärarutbildningen enbart får drygt hälften av de examensrätter som de ansökt om, 25 av 46. Till exempel får Lund inte rätt att utbilda lärare i matematik, religion eller psykologi efter som ämnesdidaktiken, läran om att lära ut, bedöms vara för låg.
Inte heller studenterna verkar särskilt intresserade av de nya utbildningarna, och platserna fylls upp i sista stund av reserver och sena anmälningar.
Ändå håller man kvar vid att utbildningen på Campus kommer att bli Sveriges bästa lärarutbildning. Det står både på institutionens hemsida och blir till rubriker i lokalpressen. Kraven kommer att vara höga, eleverna motiverade, och resultaten goda. Den som håller fanan högst är Håkan Sandgren, utbildningschefen för lärarutbildningen. Håkan Sandgren menade då som nu att avhoppande studenter inte säger något om kvalitén på en utbildning.
– Planen var från början, och är också på sikt att skapa den bästa lärarutbildningen. Och det förutsätter ju att kraven är höga. Egentligen är inte avhoppsprocenten det som gör en utbildningen bra eller dålig, utan det är om studenterna når läromålen som spelar roll.
– En annan aspekt av det här med avhoppen är att om man jämför med utbildningar som till exempel läkarutbildningen så har de väldigt många förstahandssökande. De är väldigt motiverade när de startar, och är sporrade av sina kamrater. Lärarutbildningen fungerar på ett lite annorlunda sätt. Det är kanske en utbildning som många väljer i andra eller tredje hand. De vill egentligen bli något annat men deras betyg räcker inte till, och då finns det lärarutbildningen att gå till, säger Håkan Sandgren.
Men för Varg Björklund och flera av hans klasskamrater är det ingen tröst att få höra av skolan att de förväntar sig avhopp, och att de kanske inte är tillräckligt motiverade, när de själva försöker poängtera de brister de upplever med sin utbildning. Sena förändringar i scheman och litteraturlistor, föreläsare som har svårt att anpassa nivån och bemöta studenternas frågor är en del av det som studenterna upplever under första terminen. Kombinerat med en frånvarande administration gör de höga kraven att Varg Björklund känner sig allt mer alienerad från lärarutbildningen. Då bestämmer sig han och några klasskamrater för att kontakta Helsingborgs Dagblad med sina åsikter, som gör en artikel om de många avhoppen.
Varg Björklund upplever att klassen blir behandlade som en försöksgrupp i ett utbildningsexperiment. Ledningen å sin sida menar att utbildningen snart kommer att bli bättre.
Det löftet räcker inte för Varg Björklund. Under julledigheten jobbar han extra, och blir helt enkelt kvar på jobbet när terminen drar igång. Han har ingen lust att gå tillbaka och blir därför ytterligare en av alla som slutar.
När vårterminens sista delkurs börjar har Campus Helsingborgs första kull lärare blivit 51 huvud färre från de 146 elever som började under hösten. När Helsingborgs Dagblad gör en uppföljning framträder en något mer självkritisk administration och ledning. Ett halvår har varit i det kortaste laget för att starta upp en helt ny institution och få igång en välfungerande studievägledning, menar både den administrativa studierektorn och studentrepresentanter. Visst har utbildningen generellt hållit hög nivå, och kursutvärderingar visar också att många studenter är nöjda med sin utbildning. Men Campus Helsingborg har ännu inte kunnat skapa ett sätt att stödja många av dem som kommer från studieovana miljöer. Studenterna har lämnats för att klara sig själv på ett sätt som stora delar av klasserna inte mäktat med.
Detta till trots menar utbildningschefen Håkan Sandgren att det gjorde rätt som drog igång utbildningen med så lite varsel.
– Man hade kanske kunnat vänta. Men risken med att vänta med att sätta igång en utbildning är att den inte kommer igång överhuvudtaget, för att den försvinner snart bort bland de stora universitetsprojekten som Lunds universitet är inblandade i, säger han.
Inte heller prorektor Eva Wiberg tycker i dag att man borde ha väntat med att starta utbildningen.
– Det var ett hårt tryck på alla, och det gick snabbt. Men vi var tvungna att sätta igång då för att inte hamna på efterkälken jämfört med de andra lärosätena. Vi hade inte kunnat vänta för då hade vi tappat alldeles för mycket.
I dagarna börjar den andra kullen på Campus Helsingborgs lärarutbildning. Söktrycket är ungefär lika lågt som förra årets nivå som då beskrevs som besvärande låg. Håkan Sandgren säger att det låga söktrycket är ”ett misslyckande”, och menar att den dåliga publiciteten och det geografiska läget bidrar till att det är så få som söker sig till utbildningen.
För de som likt Varg Björklund skrotat sina lärardrömmar är Campus Helsingborg och Lunds universitet ett ännu större misslyckande. Varg Björklund jobbar i dag heltid på sitt tidigare jobb, och har inga planer på att någonsin studera igen. Hans CSN-skuld och ouppnådda studiemål gör att han inte får låna mer för kunna att studera.
– Den viktigaste lärdomen för mig av detta, vilken visade vara dyrköpt, är att jag borde ha varit mer vaksam mot att börja en helt ny utbildning. Även universitet lider av barnsjukdomar med nya projekt, och tyvärr blev jag en spillra av det, säger han.
Han känner sig sviken av universitetet på sättet som de behandlat honom. Erkännandet från administrationen om att de kanske borde väntat ett år med utbildningen sticker så i ögonen på honom att han har krävt universitetet på ersättning för den studieskuld han ådragit sig. Även om han inte tror att det kommer bli något av det.
– Det här är sista sucken för min del. Jag tror inte ens de kommer höra av sig. Jag får istället slicka mina sår och lägga universitetet bakom mig.
