Det största traumat, den största chocken. Att se att den som en gång var den mest givmilda personen av dem alla bara var fejk. Tobias Stefansson minns med skräck insikten som förändrade hans liv.
Det finns händelser i livet som förändrar allt. Jag tänker på när jag fick mitt första (och andra och tredje) syskon, när jag blev kär för första gången och när jag blev kär på riktigt för första gången. Men det ögonblick som präglat mig mest är inget glatt minne, utan ett trauma.
Jag var fyra eller kanske fem år gammal. Det var julafton och allt var underbart. Spänningen låg i luften, för snart skulle han komma: Mannen med presenterna. Plötsligt ringde det på dörren, jag flög upp och var så uppspelt att jag nästan smällde av.
Men redan i samma ögonblick som jag såg tomten märkte jag att något var skumt. Hade inte tomten lite konstigt kroppsform? Pratade han inte lite konstigt också? Och vart tog egentligen mormor vägen?
När sanningen gick upp för mig fick jag en chock. Mormor var tomten! Tomten var min mormor! Jag börjar gråta, som ett barn, och kände mig sviken av hela vuxenvärlden. Jag hade levt mitt liv i lögn.
Några veckor senare var jag tillbaka på dagis och nu iklädde jag mig rollen som väckelseprofet. Jag talade om för alla att tomten inte finns och att man är blåst om man tror på honom. Förskollärarna försökte stoppa mig, men ingen kunde stå i vägen för min kamp för sanningen.
Än idag tror jag att detta trauma har påverkat min personlighet. Jag har till exempel väldigt svårt att tro på saker
som inte går att bevisa, gud till exempel, att sänkt restaurangmoms har lett till ökad sysselsättning eller att hästar finns.
Fakta
[checklist]
Varje dag fram till julhelgen kommer Lundagard.se och Lundagard.net att försöka bjuda på det bästa som julen kan ge. Spana in kalendern på Lundagard.net här
[/checklist]
