Flera av alumnieventen har blivit för dyra. Det medger Margareta Nordstrand, sektionschef på Externa relationer, som säger att man ska försöka få resursstarka alumner att betala kalasen i stället. Dessutom ska man bli noggrannare med fakturorna.
– Vi kommer att se över det ännu mer, säger hon.
Margareta Nordstrand säger att det är svårt att bedöma vad som är en rimlig prisbild eftersom man bokar evenemang i länder som man vet ganska lite om. Hon understryker dock att det är viktigt att vara återhållsam med kostnaderna.
– Vi jobbar ju med skattepengar, och vi måste alltid vara oerhört försiktiga med vad vi gör. I vissa länder kostar det lite mindre, andra lite mer. Så jag kan inte säga att ett kuvertpris ska vara 100 kronor eller 200 kronor. Det är jättesvårt.
I Taipei blev summan drygt 900 kronor per gäst. Är det rimligt?
– Det tyckte jag lät lite dyrt. Men jag vet också att vid vissa av de här arrangemangen har ni fått listorna på de som faktiskt dök upp och inte hur många som var anmälda. Det struntar hotellen högaktningsfullt i för om det har bokats för 50 så ska det betalas för 50.
Ni jobbar med skattepengar och du säger att man måste vara försiktig. Hur gör man bedömningen att det här var lyckat eller det här blev för dyrt?
– Kundnöjdhet, det är ju jättesvårt. Är jag värd mina timmar när jag sitter här och pratar med er? Är det värt att jag sitter på en utbildningsnämnd en hel förmiddag och att där sitter 22 andra väldigt högavlönade människor för att processa fram utbildningsplaner. Alltså det här är en svår fråga. Jag kan inte… pass, säger jag.
Otydliga representationskvitton
Universitetets regler för extern representation säger att man får bjuda på mat och dryck till ett värde av 650 kronor per person. Kostnaden för lokalhyra och underhållning får högst uppgå till 350 kronor per person.
Vid eventet i Taipei uppgick kostnaderna till 992 kronor per gäst, men på kvittot finns ingen specifikation för vad som är matkostnader och vad som är lokalkostnader.
– Det får du vanligtvis inte i Asien och om du vill ha det så måste du be om det i förväg, säger Margareta Nordstrand.
Brukar ni göra det?
– Någon gång i tidernas begynnelse har de säkert skickat ett mejl om det till någon av våra anställda, men det vet inte jag på rak arm.
– Det vi har lärt oss av er utredning är att vi måste vara jättenoga med att vi får fakturorna specificerade och ha alla fakturor i ordning.
Har ni inte haft det tidigare?
– Jo, men jag tror att vi kommer att se över det ännu mer. Jag tror att vi ska försöka få gamla alumner att betala. Vi har alumner som jobbar på väldigt stora företag och nu när vi kommit i kontakt med dem så är det betydligt enklare att ställa den frågan, säger Margareta Nordstrand.
Text Sebastian Hagberg och Carl-Johan Kullving
