”Har du vad som krävs?” Försvarsmakten satsar upp emot 100 miljoner kronor årligen på att hitta villiga rekryter. Genom innebandyturneringar, biosalonger och reklampelare söks ungdomar som bryr sig om världen. Därmed blir kampanjen också ett tecken på en kulturförändring där Sveriges unga får lära sig att militären ska ses som en lösning på världens problem.
I 109 år har Försvarsmakten uppfostrat pojkar till män. Med ärtsoppa och disciplin. Skjutövningar och gemenskap. Men i juli 2010 gick värnplikten i graven. Sverige skulle anpassa sig till den nya tiden och de nya hoten. Rikets säkerhet skulle skyddas genom snabba utlandsstyrkor. Att bekämpa pirater på Somalias kust blev viktigare än att i Eksjö stå redo mot angrepp från ryssen.
Soldater och civil personal skulle dock fortfarande behövas. 4 000-6 000 personer behöver rekryteras varje år. Men arbetsbeskrivningen skiljer sig från andra jobb. Som soldat ska du stå beredd inför rätten att döda – och risken att bli dödad.
”Välkommen till vår verklighet”, ”Har du vad som krävs?”, ”Vem bryr sig?”. Reklamkampanjerna har sedan värnpliktens avskaffande avlöst varandra – svenska folkets bild av Försvarsmakten ska förändras. Den tråkiga stämpeln ska bort. Begrepp som neutralitet och neddragningar ska ersattas med effektivitet och internationellt samarbete. Ut i världen och sprida mänskliga rättigheter. Fixa det som alla vi andra skiter i.
I höstens kampanj ingår ett samarbete med Aftonbladet. Varje dag scannas nyhetsflödet för att hitta nyheter som passar ihop med försvarets reklambudskap. Oroshärdar runt om i världen kopplas ihop med budskap från Försvarsmakten om att ”Det där löser sig nog”. Känner du dig tveksam bör du ansluta dig till armén.
Det blir därmed ett effektivt sätt att förminska tron på att andra lösningar är möjliga än de som görs av myndigheten som klär sig militärmönstrat och alltid kommer att förknippas med vapen. Och plötsligt har även Sveriges största kvällstidning tagit på sig rollen som rekryteringsansvariga. Sedan när blev det okej?
I februari var Försvarsmakten på plats på datorfestivalen Gamevision i Borås. Två officerare stod redo att utmana ungdomar i krigsspelet Battlefield 3. Verkligen? Krigsspel? Ja. Rekryteringschef Linda Tengdahl förklarade att Försvarsmakten ville finnas på plats där ungdomar fanns.
Nog finns de där ungdomarna är. Tidigare har Försvarsmakten tagit med sig JAS 39 Gripen-plan till Dreamhack i Jönköping och arrangerat flyguppvisning. I oktober skrev Försvarsmakten ett avtal med Svenska Innebandyförbundet värt elva miljoner kronor. Det gör dem till den största huvudsponsorn för innebandy-VM i Göteborg 2014.
Steg för steg tillåts de av svenska organisationer att jobba sig in i det svenska samhället för att bli en naturlig del av det. En naturlig arbetsgivare. Att liksom i USA bli en del av kulturen och något att vara stolt över.
Försvarsmaktens före detta marknadschef har förklarat att de ”ser sponsring som ett väldigt effektivt redskap för att komma rakt in i vår primärmålgrupp, killar och tjejer 15 till 25 år”. Målgruppen kan tyckas lämplig för i ingen åldersgrupp är väl frågetecknen så många som då. Att då bli en del av Sveriges försvar kan enkelt sudda ut frågetecken och tankar på en hopplös arbetsmarknad, höga intagningsprov till universitetet och dyra flygbiljetter ut i världen.
Trots miljon efter miljon och jobbgaranti efter genomförd grundutbildning så har Försvarsmakten ändå inte riktigt lyckats med den där rekryteringen. I november rapporterade Riksrevisionen att marinens fartyg kan utnyttjas till högst 30 procent på grund av personalbrist.
Kanske kan det också bero på att vissa som kampanjen riktat sig till är för unga för att söka.
I mitten av november påbörjade dock 125 ungdomar med utländsk bakgrund en förberedande militär utbildning i Skövde. Ungdomar som är arbetslösa och utan fullständiga betyg från gymnasiet. I tio veckor ska de i utbyte mot aktivitetsstöd från Arbetsförmedlingen prova på livet som militär. Sova i tält. Träna. Provskjuta.
En del av tiden ska också ägnas åt att läsa upp gymnasiebetygen. Visa att även de, en grupp som annars lätt hamnar i utkanten, har vad som krävs för att platsa i svenska försvaret. Ungdomar som i brist på andra alternativ ska eggas och styras in till en yrkesbana som mycket väl kan sluta i en stridsvagn tusentals mil hemifrån.
Men metoden att locka samhällets mest utsatta grupper tycks helgas av en förhoppning att fylla kvoter som står tomma. Enligt tidningen Re:public går det här också helt i linje med regeringens önskan: att Försvarsmakten ska vara ett effektivt redskap mot ungdomsarbetslösheten som ska anställa 16 000 unga.
Krigsspel, iq-test och flyguppvisningar. Allt ska till för att barn av vår tid ska förstå att det är hos Försvarsmakten de gör nytta. Men om Sveriges militär behövs ute i världen, borde då inte dess möjliga rekryter ges en ärlig chans att förstå vad det innebär?
Det vill säga utan glättig reklammusik och utan påkostade montrar runt om bland Sveriges idrottsarenor för att väcka intresse hos de barn som egentligen är där för att spela innebandy. För om Försvarsmakten nu gör något som är både bra och viktigt känns det underligt att det krävs miljon efter miljon för att få Sveriges yngre generationer att fatta galoppen. Om inte annat så borde arbetsgivaren Försvarsmakten önska sig människor som hunnit passera något mer än myndighetsgränsen, med livserfarenhet och perspektiv, som aktivt sökt sig till dem. Inte minst för sin egen självbilds skull och för vad som annars kommer att bli konsekvenserna.
