Från allt fler håll hörs protester mot nedskärningarna inom sjukvården. Flera av våra lärare har protesterat i media och läkarförbundet har stoppat vårdbudgeten. Det är tid för oss studenter att ta vårt ansvar och genom en endagsstrejk visa att morgondagens läkare är beredda att ta strid för en god vård.
Läkarprogrammets programdirektör, professor Martin Stjernquist kritiserar tillsammans med gynekologkollegor i en debattartikel nedskärningar inom kvinnovården. De oroas över hur utbildningen ska överleva den dränering av läkare från universitetssjukhusen som vårdval och nedskärningar för med sig. Kristian Riesbeck, f. d. Prodekanus på medicinska fakulteten, har avgått i protest mot sammanslagningen av sjukhusen i Malmö och Lund, som hotar att omöjliggöra läkarutbildning i Malmö. Lars Nevander från Sveriges läkarförbund motiverar fackets beslut att stoppa Regionstyrelsens vårdbudget med att nästan alla problem i sjukvården hör ihop med nedskärningar som i sin tur orsakas av skattesänkningar.
Somliga argumenterar emot en studentstrejk med motiveringen att kåren skall ägna sig åt att bevaka studenternas intressen och direkt vårdrelaterade frågor – inte syssla med politik. Idag är nedskärningarna det största hotet mot läkarutbildningens kvalitet. Då arbetssituationen försämras väljer många av de mest kompetenta läkarna, med störst valmöjligheter, att söka andra arbetsplatser. Dylik kompetensflykt har redan setts vid kvinnokliniken och cancerkliniken. På grund av anställningsstoppet blir kvarvarande läkare överbelastade och stressade, vilket gör dem tilldåliga handledare. Studenter har uppmanats att inte komma till kliniken då läkarna känner att de inte hinner med sitt pedagogiska arbete. Tveklöst faller en studentstrejk mot nedskärningarna helt inom ramen för studentkåren Medicinska Föreningens (MF) uppdrag att bevaka utbildningens kvalitet.
Det finns en idé om att kåren inte bör äventyra politikernas förtroende genom att uppträda som “bråkstakar”. Om denna tanke bygger på ömsesidig respekt kan vi konstatera att politikerna nu uppträder som bråkstakar och att vi då har ett ansvar att reagera. Med vårt aktiva deltagande bidrar vi till en mångsidig diskussion kring vårdens hantering och visar respekt för såväl oss själva som frågan om vårdens finansiering. Politiker vill bli omvalda och skulle i framtiden bli mycket mer benägna att lyssna på MF om de visste att de annars riskerar den prestigeförlust som en strejk – bland läkarstudenter! – innebär.
Första dagen på läkarprogrammet upplyser ovan nämnde Martin Stjernquist oss läkarstudenter om vilken hög status vi åtnjuter. Vad vill vi göra med den makt som följer med vårt yrkesval? En organisation med den makt MF besitter kan inte förhålla sig neutral till en vårdslakt av de dimensioner som idag äger rum i Skåne. Passivitet är att ta ställning för den förda politiken. Med en så kraftfull markering som en studentstrejk visar vi solidaritet med vårdpersonal som tänjer sig för att undvika att patienter tar skada av politikers ansvarslöshet. Strejkens mål är att vården ska tilldelas de resurser den behöver, pengar finns i samhället men skattesänkningar prioriteras före omsorg om de sjuka.
Konkret innebär strejken att vi uteblir från alla utbildningsmoment och stänger våra bibliotek under en dag. Vi samlas utanför sjukhusen och berättar för patienter och vårdpersonal om vår strejk och på kvällen ordnar vi en manifestation mot nedskärningarna dit allmänheten bjuds in.
Det är en obehaglig situation vi befinner oss i och då kan beslut som känns obehagliga vara nödvändiga. Stora försämringar är i vardande och våren 2013 kommer på många sätt att bli avgörande för den skånska sjukvårdens framtid. Vi som vill en god vård för alla sträcker ut vår hand mot MF i hopp om att vår kår ska fatta mod i avgörandets stund.
Läs även svaret från Medicinska föreningens styrelse och ordförande:
”Vi ser strejk som en drastisk lösning”
