Nu så börjar det sakta rulla igång med universitetsförberedelserna! Idag så traskade jag glatt iväg till fakulteten för att kontoret för internationella studenter skulle vara öppet, men tji fick jag. Det hade tydligen valt att lägga om öppettiderna till imorgon. Utan förvarning och utan de minsta skuldkänslor. Till min stora glädje hade juridiska fakulteten däremot publicerat vårterminens schema vilket att gör att jag kan börja mitt pusslande med kursval. Jag har hittat en kurs som heter ”Mafia och antimafia”, känns nästan som ett måste att läsa när man är i Italien.
Idag kom även en annan lundastudent, Therese, hit som ska läsa statsvetenskap. Så dagen har ägnats åt lite sightseeing, svenskpratande (skönt med omväxling) och rumstittande för Thereses räkning. Det är kul att komma in i bostäder och se hur folk bor, väldigt olika kan man helt klart konstatera. Men det var bra att få komma runt på lite Bologna-sightseeing och se nya delar av staden. Sakta men säkert faller kartbitarna på plats och man känner att man börjar greppa stadens uppbyggnad och få en uppfattning om hur man lättast förflyttar sig mellan olika platser.
Imorgon ska jag börja mina italienskstudier. Jag ska bara gå 2,5 timmar à två gånger i veckan i fem veckor så någon sådär intensiv kurs är det ju inte tal om. Jag hoppas åtminstone att jag stabiliserar mina kunskaper och förhoppningsvis lär mig ett och annat ändå! Just nu är det även upptakt inför valet i Italien som går av stapeln den 24-25 februari. Man får flygblad i handen när man vandrar gatorna fram och universitetet har meddelat entledigande från studier den 25 februari för att studenterna ska kunna rösta. Det innebär ännu en dag av fritid för mig. Nu är det dags för list-battle!
Myter om Italien som kan bekräftas:
1. Italien är ett pastaland. Ja, utan tvekan skulle jag säga eftersom jag trots idoga försökt inte hittar något annat än pasta i affärerna. Om man sätter lite perspektiv på pastaätandet så kan man säga att i genomsnitt är en gång i en mataffär (som gärna är den längsta sortens gång i affären) på båda sidorna fyllda med olika pastamöjligheter. Beslutsångesten mellan farfalle och gnocchi är stor varenda gång.
2. Italienare är lata. När man i sin vanliga gånghastighet försöker ta sig fram på gatorna så blir man lätt förhindrad. Italienare har en tendens att gå lugnt och strävsamt gatorna fram. De stannar gärna upp mitt i ett samtal och mitt på en trottoar vilket gör det svårt att passera om man inte redan råkat springa rakt in i samtalsgruppen.
3. Italien är ett kulturens land. Ja, det är ju ingen myt som är negativ, men sann är den. Kulturinstitutioner så som muséer, kyrkor (det uppges finnas ca 100 stycken bara i Bolognas centrum) och andra palats dräller det av. Och att de sätter personal i arbete vet ni om ni följt bloggen nogrannt. Tretton vakter på en besökare är mycket, men allt för kulturarvet.
4. Byråkratins irrelevans. Mycket är det som ska gå via myndigheter som är smått obegripligt. Eller när man ska nå myndigheter så är det svårt. Öppettider ändras, man går till fel palats för att inse att de flyttat. De är som att de vill att det ska vara svårt, varför är fortfarande oförståeligt. För att skapa merarbete som urholkar ekonomin? Vad vet jag.
5. Kärlekslandet. Nej, jag har inte gift mig med en italienare än, men italienare har en tendens att strö lite kärlek runt sig, några ord på gatan till en vacker främling eller bildandet av en oskiljbar enhet mitt på en trottoar är ingen ovanlighet! Amore, amore!
