Den ordlösa generationen

Den ordlösa generationen

- in Reportage
53
Illustration: Anni TuikkaIllustration: Anni Tuikka

”Högstadienivå”. ”En förlorad generation”. De senaste månaderna har flera högskolelärare slagit larm om att det som borde vara studenternas mest grundläggande verktyg håller på att försvinna. Många nya studenter kan inte läsa och skriva. Vad värre är: Det finns ingen enkel lösning.

 

I begynnelsen var ordet. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

I Johannesevangeliets inledning är Gud den enda som har språket i besittning, men lyckligtvis delade han snart med sig till oss andra. Vi som vill bli ingenjörer, mäklare och journalister.

Nuförtiden tar vi för givet att språket är nödvändigt för att vi över huvud taget ska fungera i samhället – för att vi ska kunna lära oss, tänka och förstå. Vi tar för lika givet att det är något som alla barn i Sverige får till skänks genom skolans försorg. Åtminstone till för några månader sen.

Det började med en debattartikel i Upsala Nya Tidning i januari. ”Våra studenter kan inte svenska”, löd rubriken. Undertecknarna var nio historiker från Uppsala och Linköpings universitet. Alla hade erfarenhet från att undervisa studenter på grundnivå och alla hade gjort samma iakttagelse: ”Bland de studenter som nu kommer till oss direkt från gymnasiet har en majoritet problem med språket”, konstaterade de.

– Studenterna förstår inte att grammatiska markeringar förändrar meningen i det de skriver. Många har väldigt litet ordförråd och obefintlig grammatisk förmåga, säger Hanna Enefalk, lektor i historia vid Uppsala universitet.

Det var hon som tog initiativ till och skrev debattartikeln i UNT. Efter att ha disputerat  2008 undervisade hon en tid på grundkursen i historia vid Uppsala universitet. Hon forskade sedan några år innan hon återupptog undervisningen förra året. Och fick en chock.

– Tidigare hade man kunnat se en gradvis förändring, men det senaste året har det varit en jättedipp. Helt plötsligt förstod jag att studenterna inte längre förstod vad jag sa, säger hon.

Hon kunde använda ord som ”referera” och studenterna såg ut som frågetecken. Vid skriftliga uppgifter var det ännu värre. Anglicismer, till exempel ”gav födsel till” i stället för ”gav upphov till”, var vardagsmat. Många struntade i att använda stor bokstav och punkt. Andras texter var så grammatiskt förvirrade att de var omöjliga att tyda.

Några veckor senare stämde Ebba Lisberg-Jensen, doktor i humanekologi vid Malmö högskola, in i klagosången. I en intervju i tidningen Universitetsläraren talade hon om att många studenter hon träffar visserligen är skärpta, men att de språkligt befinner sig på en 13-årings nivå. Likt Hanna Enefalk vittnar hon om att en kritisk gräns har passerats: Kommunikationen mellan lärare och student har kollapsat.

– Tidigare har vi satsat på att ge studenterna mycket respons för att täcka upp för kunskapsbrister. Men vad vi ser nu är att studenterna inte ens förstår responsen. Det är som att prata i ett vakuum, säger hon.

Nödropen öppnade slussarna. Hanna Enefalk menar att responsen från skol- och universitetsvärlden har varit överväldigande och oväntat samstämmig.

– Jag trodde att åtminstone någon skulle höra av sig och säga att vi hade fel, men det har inte varit en enda, säger hon.

En vanlig teori när man talar om studenternas sjunkande förmåga är att det beror på att det är fler som börjar på universitetet i dag. 2011 hade 44 procent av alla 24-åringar börjat studera vid högskolan. Men enligt Hanna Enefalk gäller försämringen alla. De bästa studenterna har blivit sämre. De medelmåttiga studenterna har blivit sämre. Och de sämsta studenterna har inte längre någon gräns för hur dåliga de kan vara. Man skulle kunna tänka sig att det hårda omdömet i debattartikeln skulle ha väckt ursinne hos hennes studenter. Men det har varit tyst.

– De studenter det här gäller tar sig inte igenom en sådan här text. De förstår helt enkelt inte vad det står, säger hon.

Det finns en invändning som alla som oroar sig över ungdomen möter: Det har varit likadant i alla tider. Redan de gamla grekerna, Platon närmare bestämt, tyckte att den efterföljande generationen befann sig på ett sluttande plan. Invändningen är inte helt lätt att värja sig emot, eftersom alla de här varslen om fördumning rimligen inte kan ha varit sanna.

Å andra sidan: Att alla inte kan ha haft rätt betyder inte att alla hade fel. Det är heller inte så att de här lärarna säger att studenterna har blivit sämre på allt. Både Hanna Enefalk och Ebba Lisberg-Jensen vittnar om att deras studenter har en hög förmåga att kommunicera muntligt. En enkät med lärarna på Lunds universitet som Lundagård har låtit göra ger samma bild. Studenternas problem har specifikt med läsning och skrift att göra. Framförallt när det gäller att ta sig igenom eller producera stora textmassor.

Undersökningar visar att lärarna är något på spåren. Läsförståelsen bland vuxna undersöks visserligen inte. Man bara utgår ifrån att de kan. Barnen testas dock regelbundet och statistiken visar att läsförståelsen bland unga har sjunkit dramatiskt sen 90-talet. International Association for the Evaluation of Educational Achievment (IEA) testar nio- och tioåringar över hela världen och på tio år, mellan 1991 och 2001, hade förmågan hos de svenska eleverna försämrats så pass mycket att det motsvarade ett helt skolår. 2001 års tioåringar var lika bra som 1991 års nioåringar. Med 15-åringarna var det ännu värre, särskilt bland killarna.

– 25 procent av dem har en läsförståelse som helt enkelt inte är acceptabel. Man förstår helt enkelt inte vad det står och kommer man till att läsa skönlitteratur så är man helt körd.

Orden tillhör den tidigare riksbibliotekarien Tomas Lidman. Han var ordförande i den litteraturutredning som tillsattes av regeringen 2011 i syfte att utreda litteraturens ställning i Sverige. I höstas presenterade de sitt slutbetänkande för kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth. Den som orkade ta sig igenom den blev inte särskilt upplyft.

– De här ungdomarna har allvarliga problem. Jag blev alldeles tagen när jag såg de här siffrorna, jag trodde knappt att det var sant, säger han.

Det bör kanske påpekas att undersökningarna använder en ganska snäll definition av vad det innebär att ha god läsförståelse. Det handlar inte om att kunna skilja på olika textstilar eller redogöra för subtila nyanser i språket. Barnen avkrävs ett referat av texten de just läst. De ska kunna berätta vad den handlar om. Det klarar de allt sämre. Och det är det som börjar synas på högskolorna.

– Det här är en utveckling som har pågått under lång tid, så jag tror absolut att man kan dra slutsatser om studenter som kommer till högskolan nu utifrån de testresultat som de hade vid 15 års ålder, säger Tomas Lidman.

Vad innebär detta? På ett samhälleligt plan bör vi kanske oroa oss mest för den fjärdedel av pojkarna som knappt klarar av att förstå vad de läser. De som kommer att ha problem med att köpa en bil eller förstå sitt hyreskontrakt. När allt fler av dem börjar på högskolan så blir det oroligt även i den lite snävare krets som är universitetsvärlden. Upplevelsen att studenterna blir sämre måste vägas mot att utbildningarna har ett ekonomiskt incitament att få dem godkända

– Det här är ingen populär uppfattning, men jag ser en tendens att utbildningarna börjar sänka gränsen för godkänt. Ska vi börja fippla med den där gränsen och sätta universitetets rykte på spel?, säger Hanna Enefalk.

Så långt problemet. Men lösningen då? Litteraturutredningen föreslog ett läslyft för Sverige och riktade särskilt in sig på grundskolan. De flesta är nämligen överens om att det är där det har fallerat. Läsombud på förskolan, krav på bestämmelser om skolbibliotek med tillhörande bibliotekarie och kompetensutveckling för lärare var några av de åtgärder som Tomas Lidman och hans kollegor föreslog för regeringen. Frågan är vad man gör under tiden. Ebba Lisberg-Jensen och hennes kollegor i högskolevärlden har ingen aning.

– Om man inte kan kommunicera med sina studenter – vad ska man då göra? Jag har fått många mejl från högskolelärare och alla är helt handfallna.

Hanna Enefalk är lika rådvill.

– Jag vet verkligen inte vad man ska göra. Jag är bara hemskt orolig för de här studenterna. Om man inte kan skriva en ansökan – hur ska man då få jobb på en global arbetsmarknad?

Kanske finns ett av svaren i Genetikhuset på Sölvegatan. I ett anonymt utrymme på andra våningen sitter tre svensklärare och svingar ivrigt på sina machetes i djungeln av särskrivningar och grammatiska misstag. Elisabet Wilhelmsson, Eva Andersson och Marianne Giselsson jobbar på Studieverkstaden som hjälper de studenter vid Lunds universitet som har problem med att läsa och skriva. De har alla jobbat där sen starten för tio år sen och har sett förändringarna.

− Vi har fler förfrågningar nu. Det blir vanligare att institutionerna kommer till oss och frågar om vi kan ha workshops inför uppsatser. Lärarna har börjat upptäcka det behov som vi har sett länge, säger Elisabet Wilhelmsson.

Hit kommer studenter för att få hjälp att strukturera sin uppsats eller ta sig igenom böckerna. Personalen på Studieverkstaden är lite oense sinsemellan om hur stora problemen är. Elisabet Wilhelmsson vill inte vara så kategoriskt svartsynt. Hennes kollega Marianne Giselsson är dock hårdare.

– En del studenter skriver som man gjorde för några år sen när man gick ut nian. Jag tror att det beror på att man inte tränas i den akademiska kulturen på gymnasiet. Ofta blir de vi träffar förtvivlade för att de inte kan skriva som man ska. På gymnasiet har de bara skrivit personliga berättelser, säger hon.

Med läsningen är det lika illa. Många är inte förberedda på de stora textmassor som sköljer över dem när de kommer till universitetet. När det är dags att skriva uppsats eller hemtenta är det som att hjärnan inte kan sortera mellan de egna tankarna och texten. Resultatet blir att man lyfter ut och sätter in stora textsjok, ofta huller om buller. Det behöver inte ens vara avsiktligt. Hjärnan vet inte när den själv tar slut och när böckerna tar vid.

– Plagiat är ett jätteproblem, säger Marianne Giselsson.

Av naturliga skäl tycker personalen på Studieverkstaden att det finns sätt att hjälpa de studenter som har språkliga problem. Lika naturligt är att ett av de sätten är att ge dem själva mer pengar. Tittar man internationellt är det inte helt utan fog. Studieverkstaden har två heltidstjänster till sitt förfogande. På de writing centres som är vanliga ute i världen är de ofta många fler. Cambridge University har exempelvis tolv heltidsanställda språkkonsulter. Central European University har lika många. Båda universiteten är mindre än Lund. Och båda ligger i länder vars ungdomar är bättre på läsförståelse än i Sverige. Dessutom håller sig många utländska universitet med en veckas träning i akademiskt skrivande för alla nya studenter.

– Man behöver jobba mer med att få studenterna att komma in i den vetenskapliga traditionen. Det skulle egentligen behövas en grundutbildning i den akademiska kulturen, säger Marianne Giselsson.

Annars vadå? Ja, annars får vi antingen ett universitet med lägre och lägre kvalitetskrav. Eller så får vi en stor grupp människor som fösts in på högskolorna för att ha en möjlighet till jobb, men sedan misslyckats. Svensklärarna på Studieverkstaden är inga alarmister, men när det gäller följderna av en befolkning utan språk tvekar de inte att ta till de stora orden.

– Kan du inte argumentera för din åsikt blir du stum, du blir handikappad. Då är det lätt att någon tar över och du blir lättlurad. Det är ett demokratiproblem, säger Elisabet Wilhelmsson.

Eller som Johannesevangeliet fortsätter: ”I [ordet] var liv, och livet var människans ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

Fakta

[checklist]

Därför blir läsförståelsen sämreLitteraurutredningen pekar på flera möjliga orsaker till att svenska barn läser sämre nu än tidigare.

  • Internetanvändningen: Den som surfar över två timmar per dag är mindre benägen att läsa en bok. Visserligen läser man även på internet, men det är endast under kortare stunder.
  •  Förändringar i skolan: Enligt Skolverket har kommunaliseringen av skolan och det fria skolvalet inneburit att skillnaderna mellan skolor ökat. Det har lett till att personer med utländsk eller socioekonomiskt sämre bakgrund samlas på samma skolor, vilket drar ner resultaten.

Det här säger Lunds universitets lärareLundagård har låtit göra en enkät med lärarna på LU angående studenternas språkförmåga. Det här är några av de svar som de har givit.

  • ”Det är inte framförallt utbildningens kvalitet somär hotad, det är demokratin – människors förmåga att hantera tal och skrift är fundamentalt för enfungerande demokrati.”
  •  ”Det stora problemet är en oförmåga att läsa och arbeta med text och en övertro på möjligheten att snabbt söka rätt på information på internet. Allt  för många uppfattar inte skillnaden mellan kunskap och information, ej heller har de skapat sig en bas av förkunskaper att göra bruk av. Gymnasiet borde definitivt ha gett dem detta.”
  • ”Man undrar vad de sysslar med på gymnasiet.”

[/checklist]

Facebook Comments

53 Comments

  1. Hela skolsystemet förstördes när man släppte lös Olof Palme (skolminister innan -69) som bl a utformade Lgr -69. Därefter blev skolan präglad av jämlikhetsideal i stället för kunskap. Det ”jämlika” i fallet Sverige är ju att alla ska ha det lika dåligt. Som sagt, kommunist-marxistisk pedagogik har lagt ribban där den ligger nu.

  2. Förvisso ökade klassklyftor och nedskärningar i skolan. Men jag tror också det kan handla om ”googlifieringen” av vårat tänkande. Unga hjärnor är vana att utforma sökord och snabbt hitta i text medan man förr var tvungen att åtminstone skumma genom större textpartier. Det är ju på både gått och ont.

    1. För en annan rubrik hade ju kunnat vara att gamla är katastrofalt mycket sämre på informationsteknologi.

  3. Om 50 år kommer man att klarlägga hur en framavling av idioter redo att stötta makthavarna skedde med avstamp i sent 1900-tal. Ty med denna tankelösa massa kan vilket parti som helst med tillräckligt sockrade löften behålla makten in i evigheten. Jag låter kanske raljant men om man inte kan läsa och samtidigt förstå orden, hur kommer gemene man då att förhålla sig till politik och demokrati? Vem ni tror att jag avser med makthavare får ni själva avgöra.

    Om man idag tror att det kommer vara lika välgött i Sverige om 50 år som det har varit historiskt är man mer än lovligt naiv. Se om ditt eget hus, studera flitigt och lämna landet när tillfälle ges, om inte annat för att ge dina barn en ärlig chans.

    1. Makthavarna har lyckats manipulera folket genom alla tider, varför det känns som att det blir sämre är för att det tyvärr inte blivit bättre fastän det helt logiskt borde blivit det med all opartisk information som finns till hand och för att vi, tänkande människor, tar till oss information och är kapabla att….. Fan fått hjärnsläpp och kan inte komma på det just nu -_-

  4. FEL ! inledningen till Johannesevangeliet lyder: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

    1. och med stor bokstav står det därför att det är ett namn (ett annat för Jesus) .Har inget med en människas ord i en skrift eller talat ord att göra.

  5. 1. Det är en mognadsfråga, om du är 18 år har gått ut gymnasiet, för att på hösten börja universitet/högskolestudier, är det en kraftig omställning i språket. Du har inte tillräckligt/bristande ordkunskaper/begrepp dylikt. Vi vet om att universitetsvärlden är en helt annan än den på gymnasiet. Det handlar om mognad, språket, texterna/begreppen, kommer komma, det är en omställning. Det är lite naivt att förvänta sig en 18-åring att kunna och känna till det akademiska språket, direkt. Annat är det med en som har gått några år redan.

    2. Artikeln tar några punkter som jag känner igen. I grundskolan jobbade vi enbart med personliga texter, nästan helt uteslutet, nu pratar jag års. 6-9! Det är inte alls bra. Första året på gymnasiet för min del, kom min svensklärare fram till att jag hade problem med att skriva texter. Hemskt att i hela årsk. 6-9, noterade inte min svensklärare detta. (Jag visste ju inte heller för den delen, fick bra betyg i svenska, så jag var ju glad)

    Men min svensklärare kom på det i års. 1 på gymnasiet, vi jobbade en del med texter under gymnasietiden, men själva ämnet Svenska hade inte stor plats i undervisningen. Jag läste samhällsvetenskaplig inriktning.

    3. Jag började på Stockholms universitet när jag var på 20år gammal, 2 år efter studenten. Min svenska har bara skjutits i höjden. Ordförrådet, begreppen mm, växer för varje vecka, termin/år. Igen det är en mognadsfråga och man kommer in i den akademiska världen ju längre man går på universitet/högskola.

    4. Vad kan göras? Workshops på Universitet/Högskolor, bra! Mer sånt, gör reklam för det mm. Det borde vara lätt att hitta folk som vill finansiera detta, alltifrån företag, privatpersoner, staten, organisationer/institutioner. Alla tjänar på det, eftersom arbetsgivare vill ju inte ha analfabeter på jobbet.

    5. Grundskolorna måste tänka om och jobba med texter på ett annat sätt. Måste hitta flera verktyg/redskap, måste jobba med flera olika texter. Inte bara personliga berättelser som vi satt och tragglade hela högstadiet, värdelöst!! Det var ingen bra svensklärare heller (ärligt talat) Vi måste jobba med skrivlusten såväl som läslusten. Kreativitet, olika typer av texter och verktyg. Låt dom ha en ”klass-blogg” i svenskaundervisningen, skriv/uppdatera om nyheter i världen, Sverige, lokalt. Skriv även om sport, kultur, musik, tv/serier mm. Låt dom använda sina Ipads eller ny teknik, bara dom skriver. Vi kan försöka den lusten till en början! Nej jag har absolut inte anti ”papper – penna” i skolan, det är fan dumt. Låt dom skriva, skriv i en blogg/ar, dagbok, loggbok om skolan, ha novellskrivningar i klasserna och låt dom skriva om vad dom vill, dramatisera det dom skriver. Så länge vi börjar med att försöka väcka lusten att skriva. Sen även att det räcker inte med att svensklärarna på grundskolan är grammatik/stavfel & särskrivnings nazister. Utan även förklara varför man inte kan skriva som dom gör. Det är lätt att det bara blir röda markeringar på uppgifter men oftast rättar man inte till problemet. Men det är en tidsfråga/brist.

    En sista sak, dom speciallärare/pedagoger och logopeder som jag pratar/diskuterar med, STORT CREDD TILL ER!

  6. Efter såna här artiklar ser jag alltid framför mig en fränt rödblommig Reinfeldt stormysandes hemma framför brasan. I don’t know why…

    1. Lite naivt att skylla på högern när det är under det socialistiska sverige som skolan framförallt blivit till vad det är idag. Alliansen har inte hjälpt, absolut inte. Men det är absolut en flummig vänster som är anledningen till varför vi är var vi är idag. Alla ska med mentaliteten och lägre och lägre status för lärare är vad som ligger bakom det, tyvärr.

      1. Det är de borgliga regeringarna som är ansvariga för de senaste läroplanerna.

  7. Missa inte detta citat i faktarutan: ”Det stora problemet är en oförmåga att läsa och arbeta med text och en övertro på möjligheten att snabbt söka rätt på information på internet. Allt för många uppfattar inte skillnaden mellan kunskap och information, ej heller har de skapat sig en bas av förkunskaper att göra bruk av. Gymnasiet borde definitivt ha gett dem detta.”
    Det problem som beskrivs ovan är ju själva grunden till förfallet. En tro bland beslutsfattarna att information är detsamma som kunskap och att vi därmed inte behöver kunskap eftersom vi kan googla informationen (vilket även i snäv mening är fel eftersom långtifrån allt finns på internet och högt och lågt är blandat). Det är den där basen av gemensamma förkunskaper som har prioriterats ned (av beslutsfattarna!).

    1. Jo, jag märker själv hur bekväm man kan bli då man kan söka information på internet. Skolan ska ge en grundkunskap och förmågan att kunna bearbeta information och dra rimliga slutsatser. Slutsatser som man ska kunna omvärdera om det visar sig att grunderna inte är rimliga.
      Mycket av de så kallade gemensamma förkunskaperna har tidigare förmedlats av föräldrar och sedan fyllts på av skola. Men med föräldrar som inte bryr sig eller har tid, och en skola som låter elever själv surfa för att hitta information, lämnar eleven vind för våg.

    2. Som en student sa: ”Kraven på gymnasiet var väldigt låga, särskilt på oss killar. Man kunde helt klart ha lärt sig mer där.”

  8. En stor anledning till förfallet och att det accelererat ordentligt de senaste åren tror jag ligger i att skolungdomar skriver stora mängder text varje dag i form av korta meddelanden i chattar och sms. Dessa korta texter innehåller till sin natur ofta helt obegripliga språkliga ”genvägar” inte sällan kan en glad gubbe ersätta en stor del av texten. Att särskrivningar, styckeindelningar, korrekt grammatik och användandet av komma och punkter blir lidande är helt naturligt då en text i en chat premieras av att vara minimal och snabbt skapad snarare än att vara vackert skriven med korrekt grammatik.

    1. Så kan det vara men skolan ska ju vara en motvikt till detta. Det blir den dock inte i ett samhällsklimat där ”allting är lika bra på olika sätt” och ”det viktiga är ju att man förstår varandra, det formella kvittar”. Det är därför det slarviga språket släpps igenom. Det som ingen verkar ha begripit är att när det handlar om viktigare saker än ett sms om vilka kläder man ska ha på sig eller att beställa en öl så måste språket vara klart och tydligt annars kommer det situationer när man inte ”förstår varandra” (vilket ju är precis vad artikeln visar).
      Vad jag önskar att det funnits starkare konservativa motkrafter i det här landet som hållit emot när samhällsomvälvarna experimenterat. Skolan är bara ett exempel om än ett av de värre.

    2. Jag håller med dig till viss del, men samtidigt har det klagats på precis det där generation efter generation. Det finns dokumenterat enda sedan åtminstone år 63 när lärare i latinskolor klagade på elevernas oförmåga att formulera riktigt språk. De äldre generationerna hänger inte med i språkets utveckling och det är helt och hållet det du kallar ”genvägar” som är morgondagens språk. Det är ett grovt fel att tro att genvägarna är tecken på torftighet, genvägarna utvecklas i fantastisk hastighet och skapar sina egna regler, för regler finns där – och de utvecklas – så att kalla ”genvägarna” oförståeliga är helt felaktigt.

  9. Domedagen666

    Se det positivt. Sverige är snart i Europatopp i Analfabet-ligan ! Om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer vi om 30-40 år kunna konkurrera om toppplacering i världen !
    Kunskaperna i Arabiska (talad) förbättras hela tiden
    Heja Sverige !

    1. Kunskaper i arabiska och farsi är betydligt viktigare än att kunskaper i svenska. Varför ha kunskaper i ett döende språk?

      Sedan så är känslor och åsikter viktigare än kunskaper och fakta.

      Känner sig Muhammed kränkt, så ÄR Muhammed kränkt!
      Vad har ”fakta” med saken att göra!?

      1. Svenska är inte döende. Av i runda slängar ca 5000 språk tillhör det de hundra största. Lite fakta bara.

        1. SayingLikeItIs

          Inte komma med fakta. Tänk på att rasisterna kan bli kränkta av sådant.

          1. Den som är mest kränkt vinner.
            Är det inte så spelet spelas?

            F.ö så är inte rinkebysvenska/shobresvenska riktig svenska.
            Så det finns själ att påstå att svenskan är ett utdöende språk .

          2. Quis_separabit

            Nej, det finns inga skäl [sic] att påstå att svenskan är ett döende språk. Svenskan är ett språk med själ [sic] också.

  10. Sverige är ett land dekis. För en veckas tid sedan såg jag ett reportage i STV från Tyskland. Till min häpnad kunde inte svenskingen tala tyska utan stapplade fram på sin svengelska.. Är svensk TV så utarmad att, de inte har någon reporter, som kan tala tyska? Idag i Sveriges Radio hade rapporter från Asien. Två reportrar intervjuades båda talade något så fruktansvärt dåligt att jag ville inte längre lyssna. Äh hit här. det var äh hit där, det var äh hit där hit var äh hit den mesta tiden. När jag lyssnar på andra länders nyhetsuppläsare är skillnaden monumental.
    Svenskingarna skall ge f*n i sådant, som de inte klarar av.

  11. Det är kört med Sverige.

    Vi har blivit ett land av lallande fånar där det enda som räknas är om man är snäll, värnar om de som har det svårt, inte är lika begåvade, bla bla bla.

    En del av oss förstår att detta är en ödesdiger hållning, men vi är alltför få.

    Som sagt, det är kört med Sverige.

    Vi är nu en löjeväckande ankdamm, och om tio tjugo är vi ett före-detta-land – en skugga av vad landet var för femtio eller sextio år sedan.

  12. lundagard

    Hejhej!
    Fortsätt gärna diskussionen under Lundagårds frukostdebatt i morgon torsdag klockan 8:00 i Athen.

    Mer info här:
    https://www.facebook.com/events/166306133532271/?ref=22

  13. Ännu värre är det inom matematik. Säger man ”det blir läxa till nästa vecka” – då skriker dom ” vi anmäler dig till rektor – läxor fy f-n” . Proven sänks i kunskapsnivå – samma prov på omprov som ordinarie – prov görs i lokal utan någon som helst kontroll –
    rektorer skriker ”Ge dom G – Ge dom G” – nya examinerade lärare ”eleven kan ingen , men jag törs inte sätta IG – då blir det ett himla liv. Lite överdrivet men sanningen är annu värre än ovan beskrivet. Sverige är totalt på efterkälken och kommer att bli ett fattigland inom 25 år.

    1. in_the_style_of_demons

      Ja, ett F i en kurs innebär en massa administrativ arbete samt en stor portion förklarande för rektor och föräldrar.

    2. Det är antagligen därför ingen vill bli mattelärare längre. De har knappt några sökande överhuvudtaget har jag hört till att utbilda sig till lärare i naturvetenskapliga ämnen.

    3. AnalytikernII

      Tyvärr har du nog rätt.
      Och din sorgliga prognos underbygges av vår massinvandring av primärt analfabeter.

  14. in_the_style_of_demons

    Det är samma problem när eleverna kommer till gymnasiet. De har absolut noll koll på det mesta. Man kan inte referera till någonting för det begriper de inte och meningar med bisatser är helt och hållet grekiska för dem.

  15. Det är intressant att under 1800-talet så kunde barn till slavar i USA lära sig matematik, grekiska och latin. De hade alltså noll studietraditioner i sina familjer och ändå så lyckades man.

    En intressant parallell mellan redneckkulturen i södern (som de svarta tog över från de vita, om någon undrar) och universitetsstudenterna är skicklighet i tal. Men det var ju på bekostnad av att läsa & skriva.

    Så vad sägs om att underkänna alla som inte kan argumentera skriftligt för att just de skall godkännas? Gärna med godtyckliga krav för varje elev, t.ex. att ett visst antal ord måste användas, varken mer eller mindre.

  16. Svensklärare

    Ja, visst är det ett demokratiproblem. Det finns många sätt att skapa skendemokrati, märkligt är bara hur de redan läs- och skrivkunniga år efter år röstar fram kommunstyrelser, vilka göra allt och lite till för att undvika existensen av medborgare bildade nog att läsa och förstå partiernas förslag..

    1. Utgår du nu inte ifrån att de i kommunstyrelser och uppåt varken är funktionella analfabeter eller vetenskapligt illiterata? ”Vattenvirvlarna” är en total skamfläck: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article258275.ece

      Lockelsen i att skuldsätta sig för att studera naturvetenskap och sedan söka sig till politiken, bara för det stora nöjet att försöka övertala de militant okunniga torde vara minimal. Thatcher såg det som en större grej att hon var den första naturvetaren än den första kvinnan som premiärminister i Storbritannien. Det har inte varit så många naturvetare som premiärminister/statsminister/president har det varit i väst sedan 1979 att det stört.

  17. Jeannette Hultner

    Att läsa vid universitetet kräver en viss kunskap så vitt jag vet. Åtminstånde kunskap i svenska språket som hela utbildningen grundar sig på.
    Men har man gått i en flumskola i 12 år utan att lärt sig varken läsa eller skriva svenska så blir nog universitetet lite väl tufft.
    Hur kan man komma in på universitetet utan att ha dessa kunskaper eller kommer man in via ett lotteri ?

    1. RollingHand

      Åtminstone !

    2. Betygsinflationen gör att även de sämsta kan komma in på bra utbildningar när vissa gymnasieskolor marknadsför sig med bra betyg.

  18. Artikeln visar tyvärr verkligheten. Jag har sett denna försämring så tydligt de senaste tio åren och kämpar för att få mina gymnasieelever att läsa mer och ställer krav till förbannelse. Många vill inte, orkar inte, kan inte. Något som också är galet är att man som svensklärare kan ha upp till åtta nio klasser med krav om att varje individ ska bli sedd.

    1. in_the_style_of_demons

      Och varje klass kan i sin tur bestå av 30-38 elever. Känner igen det där.

  19. Så går det när inga krav ställs och ingen läser böcker numera. Det är bara dumburken som gäller.

  20. Jag har flera bekanta som är grundskolelärare. Bland dessa har det de senaste decennierna blivit en allmän sanning att det är direkt kränkande mot elevernas skaparförmåga att rätta skriv- och stavfel. Jag har försökt argumentera mot detta, men möts av en beslutsam vägg. Är det då konstigt att dessa elever nu har språkliga brister när de når högskolan?

    1. Är de indoktrinerade på lärarhögskolan? Eller kan det vara så att det är ett bekvämt och ideologiskt fint sätt att slippa arbeta med att rätta texterna etc.? En fullständigt befängd inställning är det i alla fall. Det är ingen som vill läsa något som är skrivet av någon som inte kan skriva varför skaparförmågan är helt bortkastad även om den är stor. Dessutom är det få som i vuxen ålder har större nytta av skaparförmåga än de har av att kunna läsa och skriva ordentligt. Det här landet… vad är det för fel på det? Får mina barn sådana lärare så får lärarna nog en utskällning är jag rädd.

      1. Jag gick det korta lärarprogrammet för gymnasielärare för några år sedan. Litteraturen var en formidabel orgie i kulturmarxistisk indoktrinering. Metodik var det bara att glömma. ”Vaddå, någon pedagogisk metod bättre än någon annan?” Helt omöjligt i en värderelativists värld. Sverige satsar inte på kunskap längre. Fokus ligger på genus, multikulturalism, socialkonstruktivism och kulturrelativism.

        1. in_the_style_of_demons

          Jag känner igen det från min tid på Lärarutbildningen, När jag påpekade att en del kurslitteratur var direkt vänsterpolitisk propaganda blev jag utskälld. Som tur är kunde jag stå emot och söka egen information på området men vissa kurskamrater köpte böckernas vänsterbudskap rakt av och tog det för sanningar.

          1. Jag har flera bekanta som utbildade sig till lärare och naivt köpte de enkla vänsterbudskapen i utbildningen. Sedan drabbades de av en chock när de konfronterades med den krassa verkligheten. En av dem är långtidssjukskriven nu, de andra är vilsna och desillusionerade.

            Annars vad som gör det ännu svårare att göra något åt problemet är att redaktionerna på alla stora dagstidningar består mest av MP-anhängare med samma flum-vänster-idéer. Så en visselblåsare kommer inte att behandlas väl av media, utan kommer att slaktas och kallas ”reaktionär bakåtsträvare”.

          2. AnalytikernII

            Trist att få veta att vänsterstuket finns kvar inom lärarutbildningen.
            Då finns det bara en väg och det är utför.

          3. Tyvärr kan jag informera ovanstående skribenter om att verkligheten ute på grundskolorna inte är så lätt att generalisera. Denna problematik får inte plats på en enkel höger-vänsterskala. Jag har sett många grundskollärare bedriva en traditionell behaviouristisk katederundervisning och få samma hårresande dåliga resultat.

          4. AnalytikernII

            Det kanske behövs en uppdelning av eleverna precis som förr med särskild matte, yrkeslinjer osv redan från årskurs 7.
            Om vi inte gör så är nog verkligen loppet kört.
            Men vi kan ju få tillbaka tillverkningsjobben från bl.a. Kina.
            Såg att nu flyttar mycket tillverkning till Burma.
            Och senare kanske till Sverige.

          5. Eftersom lärarstudenterna inte själva kan skriva ens en kortare text när jag möter dem termin fem, spelar kanske höger och vänster mindre roll.

      2. Tyvärr säger verkligheten i dagens skola att man inte har tid att arbeta ordentligt med texter. De tar tid att rätta, vilket man som lärare får ge alltmer avkall på. I en perfekt värld hade jag velat ge en skriftlig uppgift, rätta den, ge tips om hur det skulle kunna bli bättre, lämna tillbaka, låta eleverna skriva om och sedan ta in en gång till. Tid för detta kunde man bara drömma om.

        Nu har jag lämnat läraryrket bakom mig, men har förstått att det inte precis är på väg åt rätt håll.

    2. När jag gick lärarutbildningen diskuterade vi detta och den inställning du nämner verkade vara den vi förväntades ta till oss. Nu undervisade jag inte i svenska, under min period som lärare, utan i främmande språk, men har alltid haft för vana att markera stavfelen, men självklart också tala om vad eleven gjort bra. Jag förstår inte varför det ena ska utesluta det andra. Om man inte rättar språket ger man ju heller inte eleven någon möjlighet att lära sig. Dock brukade jag sällan rätta felen, utan markera dem eftersom jag anser att man lär sig mer av att själv ta reda på vad som är fel och rätta till det än att få det serverat.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Q: Tove Nordén (KR), Casper Danielsson (LN)

Avgående redaktörer som gjorde tappra försök att främst se på Lundagård som ett jobb.