LTH har orättvist hängts ut som ett fäste för mansgrisighet. Det menade D-sektionens inspektor i ett tal på Teknologkårens bal. Han liknar LTH:s ledning vid Sovjet och ifrågasätter bland annat om blottning är ett samhällsproblem.
Inspektorn Jan Eric Larssons tal på Teknologkårens ”Corneliusbal” förra helgen berörde den senaste månadens sångboksdebatt. Den började med att studenten Johanna Helldén reagerade på en sång som finns i F-sektionens och D-sektionens sångböcker. Hon skrev ett twitterinlägg som uppmärksammades på sociala medier och på Lundagard.se, där hon även kritiserade andra sånger i sångarkivet på D-sektionens hemsida. Kritiken spreds sedan i flera nationella medier.
I talet säger Jan Eric Larsson, som även är lärare på institutionen för elektro- och informationsteknik, att han är besviken på tre saker. Dels tycker han att sångerna har framställts som ett stort jämställdhetsproblem och att LTH felaktigt har framställts som ett fäste för ojämlikhet. Dels menar han att sångerna är ironiska och har misstolkats. Angående sången ”Utvandraren” säger inspektorn att om man förstår texten så ser man att den inte är rasistisk.
”Den här sången skapar bilden av en lyckad integration […] om den här sången ska motarbetas så är det ett hån mot yttrandefriheten”.
Angående sången ”Theobald Tor” ifrågasätter Jan Eric Larsson om blottning är ett samhällsproblem och föreslår att det snarare är synd om blottarna. Han säger även att de som sjunger sången inte menar att försvara blottning.
Om ”I met a whore in the park” säger inspektorn att ”de här sångerna sjunger man just när man vill sjunga något som är olämpligt” och menar att det kan liknas vid ett barns behov av att få säga ”bajs”.
Framför allt är Jan Eric Larsson besviken på LTH som enligt honom vikt sig direkt för kritiken och stängt ner D-sektionens sångarkiv. Han jämför LTH:s agerande med forna Sovjetunionens censur och menar att det i praktiken är Johanna Helldén och Lundagård som avgör vad som ska censureras.
– Teknologer i allmänhet och D-sektionen i synnerhet kände sig orättvist uthängda, säger Jan Eric Larsson och fortsätter:
– På D-sektionen har man arbetat aktivt med jämställdhet och att inte sjunga de här sångerna, och sen blir det ändå som att D-sektionen är ett fäste för denna sortens värderingar och det är fel. Det saknades stöd från LTH, säger han.
I talet ifrågasätter du ifall blottning är ett samhällsproblem. Vill du utveckla det?
– Nej, jag sa att blottare kanske inte är det största samhällsproblemet. Med det menar jag inte att jag tycker det är okej. Det är säkert fruktansvärt för de som utsatts för det, så det är klart att det är ett problem. Men jag ville bara ifrågasätta i fall det är det största samhällsproblemet, säger Jan Eric Larsson.
Du jämför också LTH:s agerande med forna Sovjetunionens censur.
Hur menar du då?
– Det är ju inte samma grad direkt, inte lika allvarligt. Som jag ser det agerade LTH för snabbt. Visserligen med goda avsikter men det finns negativa effekter på detta och de som sköter sångarkivet känner sig överkörda. LTH har naturligtvis rätt att göra så, så det är inte en fråga om rätt och fel, men att förbjuda information är alltid känsligt och en form av censur, säger han.
Du väljer även att svara på mycket som Johanna Helldén har sagt, och nämner henne vid namn. Varför det?
– Det var en av de saker som jag funderade mycket på inför talet. Jag ville inte hänga ut Johanna. Hon har all rätt att göra sin röst hörd och det är bra. Men att inte nämna henne vid namn skulle bara vara löjligt. Hon har ju själv valt att gå ut med sitt namn på Twitter och i Lundagård så hon har nog inga problem att synas i media. Poängen med talet var att ge stöd och sympati till studenterna, inte att hacka ner på Johanna. Hon har all rätt att uttrycka sig, säger Jan Eric Larsson.
Inspektorns tal filmades av en balgäst och kan ses här (extern länk).
