I fracken är vi alla bröder

- in Reportage
@Ida Ölmedal

I Lunds hemliga ordenssällskap bygger studenter självförtroende, skrump-lever och vi-känsla. Men vem är bjuden? Följ med på jubileumsfesten där tiden hinner ikapp kanaljerna och kvinnorna gör entré.

– Ave Pan!

En klangfull basstämma avbryter sorlet i Övre Athen i AF-borgen. En samstämmig kör av mansröster svarar:

– Ave Pan!

Församlingen under ljuskronorna kan delas upp i två kategorier. De som är med på noterna, och de som bär klänning. Flickvänner och fruar utbyter nyfikna blickar när mannen med en kraftfulla rösten tar till orda.

– Vi ber kommendörerna att följa med ut ur rummet.

Därefter ropas ett antal namn upp, och ytterligare några frackklädda herrar lämnar rumnet. Under de följande minuterna av fortsatt minglande i borgens södra torn invigs de nya medlemmarna i Panorden, en av Lunds största studentordnar. De återvänder som junkrar, ordens första grad. Vad som skett bakom den stängda dörren är hemligt. Vanligen hålls ordenskapitlen i hemlighet, utan fruar, flickvänner och lundagårdsreportrar. Men i dag firar Panorden sitt 20-årsjubileum. Det ska visa sig att detta kan bli början på en ny era i ordens historia. Men det vet de inte ännu.

Fördrinken avslutas. Små balmedaljer utdelas. På vägen ut ur rummet dricker alla under tystnad varsin klunk rödvin ur en glasbägare.

Studentordnar har funnits i Lund sedan 1800-talet. Inspirationskällan fanns hos det sekulära ordensväsende som etablerats i Sverige under upplysningens 1700-tal, där målet var själslig och moralisk utveckling. De tidigaste ordnarna är i dag utdöda, men nya ordnar har startat i samma anda som vissa av de allra tidigaste: de som drev med det ursprungliga ordensväsendet. Grundelement som grader och initieringsritualer kopieras, men med en skämtsam underton och med det enda egentliga syftet att umgås, oftast under alkoholstinna former.

Men vem som helst är inte bjuden. Kopplingen till studentvärldens organisationer är tydlig. En viktig kategori av Lunds studentordnar är sällskap där man automatiskt blir medlem genom att ha innehaft en viss post. Många nationer har ordnar för förmän. Sällskapen fungerar som en inre cirkel för djupt engagerade och som en återkoppling för den som längtar tillbaka till studentlivet.

Panorden placerar sig snett ovanför de vanliga nationssällskapen. Här måste man anmodas av två ordensmedlemmar och sedan godkännas av kommendörerna. Från junker kan man sedan klättra vidare till kommendör via poster som väpnare, riddare och storriddare.En liknande procedur gäller exempelvis i det prestigefyllda sällskapet Festivitas, som plockar sina rekryter bland sexmästare på Lunds nationer.

Vad är lockelsen? Och vad krävs för att bli invald? Väl framme vid bordet på Grand Hôtel finner jag vår Vergilius. Han presenterar sig som Micke och bär sin ordensmedalj kommendörsmässigt vid kragen i stället för på frackbröstet. Mikael Hedenheim berättar om panmässigheten. Det är urvalsgrunden för medlemmar i Panorden, och det är en egenskap som bara den som blir medlem känner till. Men någon sorts ledtråd bjuder han ändå på.

– Det som är panmässigt är det sant studentikosa, förklarar han.

– Om du tänker det som är bra med Lund. Vad är det som gör att lundastudenter ofta är mer framgångsrika än studenter från andra lärosäten? Egentligen är det att de lär sig att umgås och nätverka redan under studenttiden.

Själv blev Mikael Hedenheim medlem i Panorden när han befann sig i slutet av sin studenttid.

– Jag var aktiv på nationen, men jag studerade inte längre. Man kan nog säga att det var vid rätt tillfälle. Jag var mogen som person då och hade kommit på att jag tyckte att studentlivet var kul. Och det kändes som en ära. Det var ju bara ett fåtal som blev invalda.

Mikael Hedenheim liknar orden vid ”ett Facebook i miniatyr”.

– För mig har Panorden betytt gemenskap, vänskap och oväntade kontakter. Jag kan nog vara ganska dömande och hade tänkt ”vad är det för mupp” om jag träffat samma personer på stan, men jag har fått en större tolerans och lärt mig acceptera människor som jag annars inte gjort. Man sammanförs med människor som man inte känner och som kan ha helt annan social status och helt andra politiska åsikter. Men man delar ett intresse, det studentikosa. Alltså att dricka alkohol.

Sammankopplingen mellan ”studentikost” och ”alkohol” är stark. Ofta är det det sociala kittet på sammankomsterna, även om det också förekommit stormning av baler och duell med värja o solnedgången på universitetsplatsen.

Ordensberättelser andas ofta just den där blandningen av stil och dräggfylla. Pyttipanna med utsikt från AF-borgens tak. Leriga cykeljakter i balklänning. Och nej, det är ingen slump att vi befinner oss Grand Hôtel i stället för någon källare, bekräftar Mikael Hedenheim.

– Platsen är en av de viktigaste bitarna. Man lyfter sig lite socialt, man har lite mer stil. Jag tar på mig ett klädesplagg som gör att jag ser snygg ut och går ut med andra som ser vackra ut, det känns bra. Det är en del av studentvärlden som man borde testa under sitt studentliv.

Medaljer.

 

Andreas Önnerfors är forskare i idé- och lärdomshistoria vid Malmö högskolaaktiv frimurare och medlem i Wermlands nations herrorden. Hans har forskat om ordnar och slutna sällskap i Sverige och Europa. Det som Mikael Hedenheim finner i panmässigheten är för honom en del av kärnan i ordensfenomenet.

– Jag tror att ordnarna är en styrka för studentkulturen i Lund. Om jag jämför med mina studenter vid Malmö högskola, som också är utbildade och intelligenta på alla sätt, visar lundastudenter en helt annan självsäkerhet som kommer av att de har tillgång till den här typen av kontaktytor.

Det märks i kontakten med lärare och vid muntliga framföranden, till exempel, säger han.

Han märker det vid officiella representationstillfällen som middagsbjudningar eller mottagningar.

– Jag får ju inte skrämselhicka av ett sådant sammanhang och tänker ”åh, hjälp, hur ska jag föra mig, hur ska jag tala med folk, hur dricker man vinet?” Jag har varit i en liknande miljö förut.

Men finns det inte något problematiskt i att personer ur studentvärldens övre skikt samlas i hemliga klubbar?

– Jo, säger Andreas Önnerfors.

Han menar att hemligheten fyller en viktig funktion genom att skapa en identitet för ordensmedlemmarna, där ”vi:et” är de invigda. Men det betyder också att det finns ett ”dem”.

– Risken är att man skapar exkluderande nätverk som är helt intrasperenta. Plötsligt är det bara de som vet när nästa karneval är och vem som blir chef för vilket utskott.

Den där känslan av lyx och flärd som används för att skapa magi i ordnarna förstärker intrycket av elitsällskap.

– Det är inte alla som är priviligerade från början i studentordnarna. Men i ordenslivet är det lätt att uppfattas som priviligerad, att stå på AF-borgens tak, röka cigarr och se ner på andra. Det är viktigt att man som testosteronstinn ung glad ordensmedlem inser att det finns andra som inte har samma möjligheter.

Men även kritiken är ofta lite fördomsfull, menar Andreas Önnerfors:

– Allt är inte nepotism. Man blir invald på vissa grunder.

Att den här typen av nätverkande skulle ge direkt ökat inflytande eller bättre karriärmöjligheter tror han heller inte mycket på.

– Jag tror att det är en långsiktig rikedom att få ökad social kompetens, men jag tror inte att det uppstår så många dealer, politiska samarbeten eller företag. Att någon är trevlig och funkar bra i studentvärlden är en helt annan sak än att den är en lämplig partner att starta företag med, säger han.

Enligt Andreas Önnerfors är studentordnarna däremot en perfekt rekryteringsgrund för det seriösa ordensväsendet i Sverige.

– Siriusorden, Frimurarna – you name it. De finns i Lund och Malmö och de rekryterar personer från studentordnar som känner att de tröttnat på att sitta med 25-åringar och dricka sprit och som vill prata konst, filosofi och moralisk utveckling, snarare än motsatsen. De har ju redan en frack hemma och känner till formen.

För något moraliskt budskap finns det inga rester av i studentlivet.

– Nej, det är bara det fraterniserande. Stil och brödraskap, eller systerskap i kvinnliga ordnar. Och ironi, i Lunds fall.

Den där ironin är också viktig för Panorden. Det framgår i tal efter tal medan jubileumskvällen skrider framåt på Grand. När orden startade med en sillmacka, öl och ett kompisgäng för 20 år sedan var det en reaktion på att de egna sällskapen blivit för hierarkiska och pennalistiska. Osunda värderingar är en vanlig anklagelse mot studentordnar, särskilt de som är nära anknutna till en studentorganisation. I början av 90-talet orsakade exempelvis den manliga nationskuratorsorden Grisorden skandalrubriker genom att hyra in strippor till en fest.

– Jag var inte med från början, men folk var missnöjda med att studentordnar som skulle vara en karikatyr av ordenssamhället i stället hade blivit det samhället. I vissa sällskap finns en extrem gradkåthet, säger Mikael Hedenheim och syftar på Festivitas – förvisso något av en rival till Panorden.

– Jag kan förstå det. Det är kanske ett sätt att få folk att komma till festerna. De inre cirklarna inom orden gör andra saker tillsammans, och för att få vara med där måste man umgås mer med dem och därmed komma på fler tillställningar. Men vi håller inte på med sånt.

Eller som en av kvällens talare deklarerar: ”I fracken är vi alla bröder.”

Då vrider sig några av besökarna lite på stolarna. Det är de som inte riktigt var med på noterna i början av kvällen. Och när en annan talare fortsätter med ”om en broder kommer på en anställningsintervju … ” börjar blickar utbytas, systrar emellan.

Och inte bara systrar emellan. En stund senare reser sig en av de äldre medlemmarna i orden. Han vill utbringa en skål till nymferna. Han själv, och många med honom, säger han, menar att det inte finns någon anledning att utesluta damerna från ordenskapitlen.

Det uppstår en spänning kring vissa av borden. Det visar sig att det här är en fråga som vuxit sig till något av en stridsfråga inom Panorden på sista tiden.

– Det har hänt att medlemmar har anmodat kvinnor till orden. Varje gång har vi i ordensledningen fått ha ett möte och komma fram till att det bryter mot stadgarna, förklarar Mikael Hedenheim.

Men själv är han inte så övertygad om saken. Visserligen står det att medlem ska vara manlig student vid universitetet, men det går enligt stadgan också bra att vara en ”därmed likställd kanalje”. Frågan är alltså om en kvinna kan vara en kanalje.

Och så är frågan om det är lämpligt att ha en samkönad orden. I både Panorden och rivalen Festivitas lyfter medlemmar fram samma argument emot: Kärlek. Män och kvinnor har en tendens att bli kära. Sedan har de en tendens att sluta vara kära. Och så att bli kära igen – i en annan student eller kanalje i samma sällskap. Visst, det förekommer homosexuella relationer inom ordnarna och vänskap kan vara komplicerad den med, men med kvinnor skulle problemen bli betydligt fler, resonerar man.

– Men numera är vi inte 25. Nu är vi 30 plus och kan tänka ett steg längre, tycker Mikael Hedenheim.

– Personligen tycker jag att det är tråkigt att det är flera personer som vi har valt bort. Ser man till Festivitas så har de i alla fall med kvinnor på en del av sina aktiviteter. Det ligger väl i tiden att ändra på det här, om man ska vara politisk.

Länge var kvinnor nästan helt uteslutna från ordensvärlden i Lund. Eftersom de etablerade studentordnarna i allmänhet rekryterar från ledningsskikt inom studentvärlden beskrivs det, enligt Andreas Önnerfors, i ordnarna som att det inte var en fråga. Det verkliga trendbrottet kom först på 90-talet. Då hade kvinnorna tagit sig upp på de höga posterna i det mansdominerade nationslivet. När de inte blev inbjudna till de manliga ordnarna, startade de egna.

– Man kan säga att det var effekten av att 68-generationens barn kom till universitetet samtidigt som studentlivet genomgick ett ideologiskt skifte. Boelspexarna bildades exempelvis under samma tid, säger Andreas Önnerfors.

Trenden är för övrigt densamma i det seriösa ordensväsendet i hela Europa.

– Sedan 1990-talet har trycket på de manliga ordnarna att släppa in kvinnor ökat. Samtidigt blir de kvinnliga ordenssällskaperna allt fler. Man kan säga att de är på väg tillbaka. På 1700-talet fanns det många kvinnliga och blandade ordnar, men de försvann med 1800-talets kärnfamiljsideal, där kvinnans intellekt dömdes ut som biologiskt underlägset, berättar Andreas Önnerfors.

Men han är inte så övertygad om att jämställdhet inom ordensvärlden nödvändigtvis är eftersträvansvärt.

– Hela ordensfenomenet är en ganska manlig form – att bära ordnar och träffas med levande ljus i någon skum källare och dricka sprit. Det är någon sorts pojkdrömmar som plötsligt kan bli sanna i Lund. Tänk Harry Potter eller Döda poeters sällskap. Kvinnor kanske umgås och nätverkar på andra sätt, helt enkelt.

Men Mikael Hedenheim håller inte med:

– Jag tror inte att dricka alkohol är manligt. Jag tror att det är mänskligt.

Och kanske har han rätt. Under balnattens sena timmar, när middagen övergått i midnattskaffe i salongen, vinkar en av de kvinnliga gästerna till sig några av de andra. Bakom männens ryggar skrivs namn och e-postadresser ner på en väl dold lista. Syftet? Ja, det är förstås hemligt.

Fakta

[checklist]

Så kan en orden överleva

  • 1. Syfte: Ju klarare desto bättre.
  • 2. Tydliga kriterier: Ett krav kan vara att man haft en viss post på en nation.
  • 3. Personoberoende: Att man inte är beroende av de ursprungliga medlemmarna för att hålla traditionen vid liv.
  • 4. Enkelt koncept: Exempelvis en middag en gång om året.
  • 5. Ett öppet samhälle: Slutna sällskap som ordnar ses alltid som ett hot mot etablissemanget och motarbetas i diktaturer.

Källa: Andreas Önnerfors Några kända ordnar i lund

  • Sällskapet CC (Cedant Curae) – Manlig orden som bildades redan 1868. Cedant Curae betyder ”Låt bekymren vika”
  • Storaste kroppkakan – Kalmar nations orden med medaljer i trä.
  • Finnorden – Lunds nations orden. Syfte: Välta domkyrkan. Har bland annat lämnat in en rivningsansökan.
  • Festivitas – Sällskap för personer som arbetat inom klubbverksamhet, balmästerier eller servicefunktioner.
  • Lunds akademiska seglarsällskap – Sällskapet bakom ankaret i Botaniska trädgården. Turar till Danmark då och då.
  • Panorden – Sällskap för manliga studenter, militärer eller ”därtill likställd kanalje”.
  • ALKis – Orden där de som arbetat på Lus, KK eller AF blir medlemmar.

[/checklist]

About the author

Ida Ölmedal var chefredaktör och ansvarig utgivare för Lundagård år 2011-2013. Innan dess var hon studentlivskrönikör, redaktör för internationella hemsidan samt reporter på tidningen.

Related Posts