”Ett universitet för alla” – Lunds universitets devis för rekrytering klingar i otakt med verkligheten, regeringsbesluten och det minskade antalet studieplatser. Frågan är om någon bryr sig.
– Välkommen till Malmö, här är vi mer öppna än i Lund.
Mohammed Taha står utanför Malmö central med ett brett leende och händerna utsträckta i en välkomnande gest. Det är mitten av juli och asfalten darrar av värme. Mohammed tycks oberörd av hettan, trots khakibyxorna och sneakers. Han har just kommit med bussen från Rosengård och hade det varit terminstid hade Malmö C bara varit första stoppet på vägen mot föreläsningssalarna på Campus Helsingborg.
– Ända sedan gymnasiet hade jag hört talas om att Lunds universitet låg där och där på den rankinglistan över bäst i världen så därför sökte jag just dit. Att jag valde högskoleingenjör beror väl mest på att jag hört att det ska vara lätt att få jobb.
Att läsa vidare var i Mohammeds fall inget konstigt. Utbildningstraditionen finns i familjen och båda föräldrarna har akademiska examen från hemlandet Irak. Hans invandrarbakgrund gör honom inte heller unik i högskolevärlden – enligt en rapport från LO studerar barn som kommer från en familj med utbildningstradition vidare i nästan samma omfattning oavsett om de är födda i Sverige eller utomlands. Någon längtan efter att kliva av tåget i Lund och leva studentliv har han dock aldrig haft.
– Kanske är inte studentlivet anpassat till folk med annan bakgrund. Det där med alkohol och all fest. Alla kanske inte tycker om det?
Mohammed skrattar, intygar att det är okej. Han älskar ju Malmö, vill bo här. De pliriga ögonen och den optimistiska tonen känns som en förkroppsligad version av en inspirationskatalog från Lunds universitet. På sätt och vis är det också det. Mohammed tillhör kategorin drömstudenter bland de som arbetar med att bredda rekryteringen till universitetet. Invandrarbakgrunden, uppväxten i Rosengård och berättelsen om att han valde Lunds universitet för den goda utbildningens skull. Allt passar in. Därför kan det nog inte heller kallas tur att han fick jobb som studentambassadör för universitetet. Att han blev utvald för att få åka runt på mässor och locka till det anrika universitetet i syd.
– Jag trivs väldigt bra i rollen att få berätta för ungdomar att det inte är kört för dem bara för att de är från en viss bakgrund.
Att rekryteringssamordnarna på Lunds universitet gläds åt den vältalige Rosengårdspågen är ingen slump. De senaste tio åren har utvecklingen gått bakåt, snarare än framåt, när det kommer till att bredda rekryteringen till högskolor och universitet i Sverige. Lunds universitet är, efter Handelshögskolan och Chalmers, sämst i klassen.
Enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, hade 47 procent av nybörjarna vid Lunds universitet läsåret 2011/2012 högutbildade föräldrar. På prestigeutbildningar som läkar-, psykolog- och arkitektprogrammet kommer runt 70 procent av studenterna från högutbildade familjer. Det är att jämföra med att endast 25 procent av de i åldrarna 19-34 år har högutbildade föräldrar i befolkningen i stort.
– Om du kommer från ett akademikerhem är Lund attraktivt. Mamma och pappa kan berätta om att de varit på Boelspex och du känner igen traditionerna, säger Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet.
Fenomenet social snedrekrytering – det vill säga att barn med viss social bakgrund oftare än andra börjar plugga på högskolan – är ingenting nytt. Snarare så pass gammalt att det politiska intresset för att göra något åt det tycks ha svalnat. Erik Arroy, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, kallade det under årets Almedalsvecka i Visby en helt bortglömd fråga. Sett till utredningar och styrdokument har han rätt. Det är nu snart ett decennium sedan breddad rekrytering var en prioriterad högskolepolitisk fråga.
I början av 2000-talet gav till exempel regeringen lärosätena frihet att fritt välja vilka urvalsgrunder som tio procent av studenterna skulle antas på. En möjlighet som bland annat Uppsala universitet utnyttjade genom att vika 30 av 300 platser vid juristutbildningen till studenter med två utomlandsfödda föräldrar.
– Om allmänheten ska ha förtroende för rättsväsendet så är det viktigt att rättsväsendet återspeglar de människor som bor i Sverige, förklarade Hans Eklund, dåvarande studierektor vid juridiska institutionen i Uppsala, för Sveriges Radio.
Reformen ledde dock till ramaskri och två år senare förbjöds möjligheterna till etnisk kvotering. Vid Lunds universitet var man från början skeptisk, däremot var dåvarande rektor Boel Flodgren ordförande i regeringens mångfaldsutredning som syftade till att hitta möjligheter till breddad rekrytering. I dag är läget annorlunda.
– Från regeringshåll tänker man i dag för fullt på att minska arbetslösheten bland ungdomar men inte alls på att få in dem i högre utbildning, säger Jonas Frykman.
Betty Malmberg, moderat riksdagsledamot i utbildningsutskott med ansvar för högre utbildning och forskning, håller inte med:
– Det stämmer väl att det inte är så mycket diskussion kring det just nu. Men det beror på att vi satsar oerhört mycket på grund- och gymnasieskolan. I slutändan kommer det att få effekt på högskolan också.
Då grunden till snedrekrytering ligger i de olika livschanser som vi föds med är det lätt att hävda att det inte finns mycket att göra på högskolenivå. Att snedrekrytering är en process som skulle åtgärdats redan bland landets ettagluttare.
– Det är möjligt att ifrågasätta om det här ens är något problem. Kan inte eliten få reproducera sig själv via universitetet? Jag tror det handlar om demokrati. Alla ska ha rätt att finnas på inflytelserika poster i samhället och det här bidrar till att öka klyftorna i samhället, säger Jonas Frykman och fortsätter:
– Dessutom lever vi i ett kunskapssamhälle. Vi behöver fler människor som kan komma på idéer och föra den berömda utvecklingen framåt.
På Almedalsveckans andra dag ordnas det seminarium om studentbostäder. Med en tygkasse märkt med Lunds universitets sigill, innehållande både laptop och pärmar, dyker rektor Per Eriksson upp. Framme på scenen står statsvetaren och halvkändisen Stig-Björn Ljunggren och leder en diskussion om behovet av studentbostäder. Panelen är enig om att svenska lärosäten måste ta ett större ansvar för studenters boendesituation.
– Det går inte att prata utbildning och arbetsmarknad utan att också prata om bostäder. Allt hör ihop, säger Hanna Lindquist från intresseorganisationen jagvillhabostad.nu.
Per Eriksson har god anledning att inta sin tillbakalutade position i restaurangens soffor. Bostadsfrågan har blivit något av ett flaggskepp under hans snart fem år som rektor för universitetet. Ingen kan anklaga honom för bristande intresse på den punkten. Bostadsfrågan har också blivit ett argument för vad ledningen tar sig till för att motverka den sociala snedrekryteringen. Alla föräldrar har inte råd att köpa en bostadsrätt åt sitt barn, så som rektorn gjorde åt sin dotter när hon skulle bli lundastudent.
– Om du inte kommer från ett akademikerhem, inte har något nätverk och hamnar dåligt i bostadslottningen – vad ska du då ta dig till? säger Per Eriksson.
Han har rätt. Boende är viktigt. Men enligt forskningen är det inte någon avgörande faktor för att välja Lunds universitet för den som saknat högavlönade föräldrar med akademiska examen. Rekrytering sker främst från närområdet. Så som med Mohammed.
Inne i universitetshuset – byggnaden i Lundagård som bland kåraktiva i Lund ofta går under smeknamnet Vita huset – finns rektorns närmaste kollega, prorektor Eva Wiberg. Här studsar ljudet från fotstegen upp mot det välvda taket i den drygt 130 år gamla byggnaden. En högtidlig tystnad ingjuter en nästan kuslig känsla.
Eva Wiberg är ordförande för utbildningsnämnden vid universitet, det organ som efter att rekryteringsrådet lades ner för ett par år sedan numera har ansvar för att centralt arbeta med breddad rekrytering. Hon vill gärna ses. Visa att även om det inte syns i statistiken så är det här en prioriterad fråga. Berätta att en ny strategisk plan kommer om några månader.
– Det är viktigt att bry sig om den här frågan eftersom vi genom en blandning av människor har möjlighet att få en bättre miljö helt enkelt, säger hon.
Under vårens första maj-tal fick hon höra från Lunds universitets studentkårers dåvarande ordförande Tora Törnqvist att Lunds universitet inte kan stirra sig blind på rankinglistor och sträva efter att bli ett nytt Oxford eller Cambridge. Att det är viktigare att få med alla som vill studera, istället för de med högst betyg.
– Det är viktigt att ha ett brett universitet som ger många möjlighet att studera, men vi kan inte bara utgå från att säga att man bara skulle utbilda bredden. Vi behöver också ta hand om de som ska bli stora forskare, säger Eva Wiberg, när hon slagit sig ner vid konferensbordet inne på sitt kontor i Universitetshusets västra del.
– Men givetvis ska vi ha en bred bas. Det kan ju också vara så att en framtida Nobelpristagare sitter uppe i norra Skåne eller ute på Österlen. Det är viktigt att hjälpa de här personerna till möjligheter att komma hit också.
Hon radar upp exempel på vad Lunds universitet gör. Vad hon framförallt är nöjd med är Campus Helsingborg:
– Anledningen till att det startades berodde ju bland annat på att nordvästra delen av Skåne har låg frekvens av de som går vidare från gymnasium till högre studier. när högskolan ligger nära hemmet ökar sannolikheten att en person från ett studieovant hem börjar plugga. Samma sak gäller om utbildningen leder till ett tydligt yrke.
Precis som Eva Wiberg menar är det här fallet i Helsingborg. Till socionomutbildningen i Helsingborg söker sig till exempel en betydligt större andel ungdomar från hem utan akademisk erfarenhet än till motsvarande utbildning i Lund.
Att universitet ska arbeta för breddad rekrytering är något som står skrivet i Högskolelagen, men några riktlinjer för hur det ska göras saknas i dagsläget. Inte heller finns det någon som kontrollerar hur mycket universitetet arbetar med frågan.
– Jag tycker inte regeringen tar ansvar vad gäller breddad rekrytering, det tycker jag man kan se klart och tydligt i vad vi får i finansiering och det minskade antalet utbildningsplatser. Och med tanke på den arbetslöshet vi har måste det väl vara bättre att ungdomar får utbilda sig för det är aldrig, aldrig, bortslösad tid, säger Eva Wiberg.
Vad hon syftar på är att antalet sökande studenter till Lunds universitet inför höstterminen ökade med 7 procent jämfört med föregående år. Samtidigt har drygt 800 studenter färre antagits.
Universitetshuset, oavsett dess praktfullhet, tror Jonas Frykman är en av anledningarna till att de från studieovana hem gärna undviker Lund.
– Det som vi från den här traditionen tycker är estetiskt tilltalande, statyerna och den klassiska lärdomsarkitekturen, är direkt avskräckande för de som är ovana. Lund är en lärdomsstad och som ovan är det lätt att gripas av den obehagliga känslan av att någon ska komma fram och fråga ”hör du verkligen hit?”, säger han.
Det här är också något som känns igen av Daniela Fernández, kommunikatör och processledare för studentrekrytering vid Lunds universitet. På hennes skrivbord på Stora Algatan, ett stenkast från AF-borgen, ligger universitets utbildnings- och inspirationskataloger. Kataloger som sedan ska tryckas i handen på gymnasieelever som söker efter sin framtid på någon utbildningsmässa i Sverige. I dem har hon försökt begränsa bilderna av det klassiska universitetet för att kunna locka fler grupper, något hon inte sällan fått kritik för.
– Spex och tandemcykling är absolut viktiga inslag, men vi måste också visa att det finns fler sidor av Lund, säger Daniela Fernández:
– Men visst, jag kan förstå att den traditionella studenten inte alltid känner igen sig.
Hon har själv en invandrarbakgrund och är väl insatt i varför Lund kan verka skrämmande. Uppvuxen i Malmö tyckte hon som ny på jobbet att det pratades högakademiska:
– Jag har jättebra ordförråd och jag har läst mycket i hela mitt liv men jag kom från Malmö och hörde alla prata i Lund så undrade jag ”varför pratar de så, vi sitter väl inte hemma hos kungen?”.
– Men vi jobbar mycket med det på universitet, bland annat har vi ju LTH-killen Mohammed Taha. Han startade ju ett fantastiskt projekt där han var ute på högstadieskolor i Malmö.
På stenbänken utanför Malmö högskola ler Mohammed när hans projekt kommer på tal.
– Jag blev väldigt hedrad när jag fick frågan att starta ett projekt för ungdomar i Malmö. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra men så samlade jag ihop ett gäng kompisar från Lund som inte såg svenska ut, mest för att det skulle bli lätt att känna igen sig.
Tillsammans gav de sig sedan ut till sju högstadieskolor i Malmö för att berätta att Lunds universitet kunde bli en rimlig framtidsutsikt. Också för dem.
– Det måste vara någon med samma bakgrund som kidsen som säger det. Annars funkar det inte.
Mohammed tror att en nyckel för att lyckas med att bredda rekryteringen ligger i just det. Komma ut i samhället och avdramatisera innebörden av begreppet Lunds universitet:
– Många ungdomar jag träffat bara skrattar när jag föreslår Lund. De bara ”skojar du, det är inget för mig”.
Frågan är om Lunds universitet kommer lyckas klättra ner från sin osmickrande topp-tre placering. Så länge de alternativa urvalskvoterna är begränsade gallras de utan högsta betyg snabbt bort i det aldrig sinande söktrycket. Samtidigt tycks det som ofta kallas universitetsstadens stora styrka – studentlivet, arkitekturen, ryktet – också vara akilleshälen för att locka till större mångfald. Någonting Eva Wiberg också insett vid skrivbordet i Universitetshuset:
– De andra lärosätena här i södra Sverige, som till exempel Malmö och Blekinge tekniska högskola, har lättare att få en bred rekrytering. Om man kommer från invandrarbakgrund eller icke-akademiska miljöer är steget stort att ta sig till Lund. Det finns så mycket riter med nationer och allting. Då känns det närmare att söka sig till Kristianstad.
Att utöka och ingå samarbeten med andra lärosäten kan därmed delvis bli en del av lösningen på problemet. Högskolan på Gotland blev under sommaren en del av Uppsala universitet. Uppsalas rektor Eva Åkesson tror att det kommer göra att fler grupper attraheras till universitetet.
– Inte minst beror det ju också på att Gotland är så duktiga på distansutbildningar, vilket ytterligare ökar bredden av studenter, säger Eva Åkesson.
Det tidiga 2000-talets radikala försök att komma åt problemet är nämligen någonting som är fjärran rådande läge. Etnologiprofessorn Jonas Frykman skrattar:
– Tanken på att kvotera in lägre klasser eller underpriviligerade grupper vid Lunds universitet skulle ju skapa ett ramaskri. Vi ska ju ha Nobelpristagare, inte trashankar.
