Det andra könet, hur länge till?

Det andra könet, hur länge till?

Hur länge skall kvinnor nedvärderas på våra högskolor och universitet? Det frågar sig Patrice Soares, utbildningspolitisk krönikör på Lundagård.

Vetenskapsrådets webbtidning Curie publicerar just nu en artikelserie om den bristande jämställheten inom akademin. Kvinnor har varit i majoritet på svenska högskolor sedan 70-talet. Ändå är högskolan i mångt och mycket en manlig bastion. De flesta med ledande befattningar inom högskolan, så som prefekterna och dekanerna, är män. På den högsta forskningsnivån – bland professorerna – är det  mindre än 20 procent kvinnor. I dagens takt kommer det dröja 30 år innan 50 procent är kvinnor. Tid kommer dock inte lösa problemen med ojämställdheten på högskolan. För det krävs det politisk vilja och handling. Något vi sett alldeles för lite av hos socialdemokratiska så väl som borgerliga regeringar.

Ytterligare ett problem inom högskolan är den starka könssegregationen. Uppdelningen efter kön är påfallande. Och de som studerar till typiskt kvinnodominerade yrken som till exempel sjuksköterska, socionom eller lärare kommer få betydligt lägre betalt än de som studerar typiskt mansdominerade yrken som ingenjör, ekonom eller programmerare.

Vidare kan man konstatera att cirka 65 % av alla kvinnliga studenter någon gång har blivit utsatta för könsdiskriminering. Det vill säga blivit negativt särbehandlade enbart på grunda av att de är kvinnor. Och att var tionde kvinnlig student upplever sexuella trakasserier som ett problem inom högskolan. Samma siffra för män är mindre än en på hundra. Bilden av kvinnoförakt bekräftas också av att vi gång efter annan blir uppmärksammade på den utbredda sexism som råder inom studentvärlden, med sexistiska sånger, sexistiska nollningar och tafsande.

Det mest intressanta är dock vad vi kan göra åt denna ojämställdhet och könsdiskriminering. Man skulle till exempel – som Delegationen för jämställdhet i högskolan ville – kunna belöna de universitet och högskolor som gör framsteg på jämställdhetsområdet inom genom att de utser fler kvinnor till ledande positioner. Man skulle också kunna införa sanktioner mot högskolor och universitet som inte gör några framsteg inom jämställdheten. Man borde även kunna stänga av de studenter som gjort sig skyldiga till sexuella trakasserier. Och minska anslagen till de studentkårer som inte sätter stopp för sexism inom sin verksamhet. Sådana åtgärder skulle kanske få jämställdhetens hjul att snurra lite fortare.

Facebook Comments

1 Comment

  1. Rätt inlägg men om fel sak. Men bara till hälften rätt. Ska man hålla sig till ämnet utbildning ska man fråga sig varför kvinnor i så fall dras till yrken som har lägre betalt.

    Ska man diskutera löner på arbetsmarknaden ska man diskutera just det. Den vanligast faktorn är enkel. Män tar högre risker i alla sammanhang, statistiskt dokumenterat. Män byter jobb oftare. Det finns färre arbetsgivare inom yrken dominerande av kvinnor än vad det finns för de dominerade av män. Ja, listan kan göras lång och denna krönika handlar inte om något av dem. Det är inte direkt förknippat med säkerhet att doktorera och sedan hitta en postdoc. Att vara runt 30 och flytta runt i värden för att hitta bra postdoc är förknippat med risk.

    Så Patrice Soares, du har lite att läsa på. Dina svepande generaliseringar fungerar inte speciellt bra när det kombineras med kända orsaker.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Sextrakasserad student får hundratusen

Stockholms tingsrätt har dömt Lunds universitet att betala