Privata universitet? Att staten ska låta Sveriges lärosäten bli stiftelser och bolagiseras är inte alls särskilt otänkbart. Faktum är att det kan ha blivit verklighet för Lunds universitet redan inom ett år. Vad som i så fall händer med studentinflytandet finns det inga svar på. Frågan är om studenterna ens bryr sig.
Juni 2013. Högsommar och det är inte bara studenterna som är på väg att lämna Lund för en semester behövligt avskiljd från akademien, samma gäller även rektorerna i universitetshuset. Det är därför inte konstigt om en och annan svordom kan höras när juni slår om till juli och utbildningsdepartementet skickar ut förslaget om att Sveriges universitet och högskolor kan få välja att bli högskolestiftelser.
Eller mer konkret: Genom att bli stiftelser kan de högre lärosätena automatiskt bli privatiserade, i stället för att ligga under statens tunga hand som i dag – och allt detta kan vara förändrat redan till juli 2014.
De eventuella svordomarna riktar sig inte främst mot förslaget i sig. Ett utökat självstyre är något som många universitet och högskolor drömt om länge för att kunna bli rikare och friare, utan att vara bakbundna av myndigheternas komplicerade lagar och byråkrati. Förslaget är inte heller oväntat, det skymtades redan i 2012 års budgetproposition. Problemet är att när förslaget nu väl kommer är det precis inför semestertiderna. Och redan så tidigt som i oktober ska ett remissvar vara författat, signerat och in skickat.
Förslaget är i sig är inte stort. De 136 sidorna från utbildningsdepartementet är i sitt omfång förbluffande kort – men sidorna i sig har en sådan kraft att de i slutändan skulle kunna stöpa om Sveriges universitet och högskolor i grunden. Stora svenska lärosäten som Lunds universitet kan äntligen få chansen att lägga plattan i mattan och gasa ifrån till att bli ett svenskt Berkeley eller Stanford. Samtidigt finns det mängder av rättigheter och intressen från lärare och studenter som inte får tas för givna.
Det är inte första gången svenska högskolor och universitet står inför privatisering. I Göteborg och Jönköping skedde det redan för 20 år sedan, då en annan borgerlig regering satt vid makten och gjorde sitt för att privatisera det tidigare socialdemokratiska Sverige. Den nyvalde statsministern Carl Bildt inledde sin regeringsförklaring 1991 med att basunera ut att ”Nu är kollektivismens tid slut. I vårt Sverige kommer samhället alltid att vara större än staten”.
I samma veva gick den då nytillträdde utbildningsministern Per Unckel ut med en vision om att frigöra samtliga svenska universitet och högskolor och stöpa om dem i en stiftelseform. Chalmers i Göteborg och Högskolan i Jönköping nappade och blev 1994 testpiloter för stiftelseformen.
Det blev bara tre år för regeringen Bildt och när sossarna till hösten återtog regeringsmakten stannade även toppens önskan om autonoma lärosäten. Där många av den dåvarande moderatregeringens idéer för privatiseringar då stannade vid att vara önskedrömmar har regeringen Reinfeldt nu tagit vid och förverkligat dem. Vin och sprit, apoteken, SJ:s monopol på järnvägen har privatiserats – och nu kanske återigen även universiteten och högskolorna, själva navet i det lärda samhället.
Även om Chalmers och Jönköpings stiftelseform är något annorlunda mot dagens förslag är också mycket i stora drag sig likt. Då som nu ligger stort fokus på att bygga upp egna ekonomiska medel, äga och förvalta sina fastigheter samt friheten att själva styra sin organisation. Även om det kan låta riskabelt finns det en hel del prestige att vinna som lockar stora lärosäten som Lunds universitet – inte minst tron på att kunna bli ett universitet i världsklassens topp, med utmanande forskningssamarbeten och därigenom möjliga Nobelpris i potten.
Att överge staten för den egna friheten följer en internationell trend, så även för våra närmsta grannar Danmark och Finland. För de mest prestigefulla universiteten i USA, Japan och Storbritannien har autonomi varit en självklarhet länge. Det är även universiteten i dessa länder som toppar rankinglistorna över världens mest prestigefulla.
När tidningen Times higher education i mars 2013 presenterar sin ansedda lista över de högst rankade lärosätena i världen återfinns Lunds universitet återigen på en förhållandevis blygsam placering kring 80:e bästa plats. När det handlar om anseende är Lund knappt innanför topp 100. Tråkigt för ett universitet som har högre ambitioner än så.
När Times higher educations chefredaktör Phil Baty samma vår intervjuas i Lundagård (3/2013) tror han att anledningarna till Sveriges sämre placeringar är den ekonomiska strukturen:
– Ett problem hos alla nordiska länder är att de har en väldigt jämlik finansiering. Det är tvärtemot trenden i andra länder. Deras universitet lägger fokus på en utvald grupp som de stödjer för att just den ska uppnå världs- klass. Det är ett bra sätt att locka investerare.
Phil Baty vill dock poängtera att Lunds universitet har sämre rykte än det förtjänar. Ett universitet kan exempelvis göra mycket bra för den lokala arbetsmarknaden, utan att det syns i världsrankingen. Men forskningsfram- gångar och internationellt erkännande syns på rankingen som toppstudenter världen över använder som måttstock för var de ska studera och forska. För att kunna anställa forskningsvärldens superstjärnor blir möjligheterna till investeringar centrala.
– Vi märker att det går bra för de universitet som står fria från landets regering. Många universitet i Europa är väldigt tyngda av byråkrati, vilket inte är till gagn för dem. Man måste ha akademisk frihet så att personalen är fri att tänka utanför ramarna, säger Phil Baty.
De ekonomiska möjligheterna går hand i hand med de politiska friheterna. Det är lockande med pengarna som finns i att kunna äga sina fastigheter, för att inte tala om möjligheterna som kommer med smidigt genomförbara internationella samarbeten. Universitetets begränsningar som myndighet har gjort rektor Per Eriksson försiktigt positiv till utbildningsdepartementets förslag. Samtidigt är han medveten om en rad begränsningar.
– Hur säkrar man studentinflytandet? Och hur säkert är det att man som anställd får motsvarande anställning i skiftet från myndighet? De är väl de två huvudfrågorna som dyker upp, säger Per Eriksson från en presskonferens på sitt kontor i mitten av september.
Rädslan för att studentinflytandet ska skadas är något som kårerna starkt bekymrar sig över. I förslaget finns inga tydliga riktlinjer för dess bevarande, bara att inflytandet väsentligen ska se ut som i dag. Men i förslaget som ligger blir det upp till lärosätena och kårerna att själva komma överens om hur förhållandet ska se ut. Kårerna vill att studentinflytandet ska regleras i lag för att säkra studenternas intressen. Men rektorn vill tona ner oron.
– Här i Lund har vi en kultur av mycket studentinflytande och det kommer aldrig att regleras oavsett om vi är statliga eller inte. Mycket är fortfarande upp till ett bra samspel mellan universitetsledningen och kårerna.
Trots att rektorn på många sätt tidigare kritiserat regeringens satsningar i andra frågor, är han nu tacksam över att de genom förslaget vill lösa byråkratiska problem som finns. I sitt pampiga kontor i Universitetshuset kan han samtidigt inte heller undgå att i förbifarten nämna prestigefulla bjässar som Oxford, Cambridge, Stanford och Berkeley, idolerna Lund vill efterlikna.
– De är ju de allra främsta universiteten i världen och de är gigantiskt stora på forskningssidan. Samtidigt har de utbildningar och studenterna får tillgång till en enorm kompetensmassa, säger Per Eriksson.
Med de ekonomiska musklerna pumpade och de byråkratiska knutarna lossade torde vägen ligga öppen för Lund att ligga i täten för en spetsad liga av svenska lärosäten, A-laget som ska våga ta plats och utmärka sig inom den svenska forskningen. De lärosäten som då väljer att tacka nej till förslaget riskerar istället att finna sig i att bli ifrånsprungna.
Frågan är ideologisk. Det tycker Jack Lantz från Lunds socialdemokratiska
studentklubb, LSSK, som har gått till hårt angrepp mot stiftelseförslaget.
– Stiftelsefrågan motiveras med ideologiska ord som frihet och autonomi, och till viss del också med att universitetet ska klara sig bättre i den internationella konkurrensen. Men det kan man vederlägga enkelt genom den tidigare autonomiutredningen från regeringen som visar att universitetens svårigheter med konkurrensen går att lösa utan att göra om lärosätena till stiftelser. Man kan ändra i lagstiftning för hur den här typen av myndigheter ska kunna agera på den internationella marknaden, säger Jack Lantz.
Jonatan Macznik, liberal, håller med om att frågan är ideologisk och anser att universiteten ska vara friare från staten.
– Det finns en poäng med att universiteten ska ha möjligheten och positionen att vara en fri och kritisk röst till samhället. Sen finns det ytterligare fördelar med ett stiftelseförslag, exempelvis det som handlar om avtalsskrivning och att kunna ta mer självständiga beslut än i dag. I större utsträckning ska det inte behöva vara politiken som dikterar alla besluten, säger Jonatan Macznik.
Jack Lantz är bekymrad över vad som kommer att hända med ämnesområden som kan uppfattas som mindre attraktiva att lägga pengar på. Redan nu märks det hur ämnen som rör medicin, teknik och naturvetenskap får större ekonomiska muskler av satsningar från både statligt och externt håll. Han bekymrar sig över att ämnen som humaniora och samhällsvetenskap kan åsidosättas helt om Lunds universitet privatiseras.
– Stiftelseförslaget lämnar utrymme för väldigt många privatekonomiska incitament, mer uppdragsutbildning och fler möjligheter att ha vinstdrivande verksamheter. Samtidigt så missar man av väldigt många möjligheter för politikerna att styra utbildningar och utbildningsplatserna. Det kanske innebär att man förlorar den bredd som stora universitet som Lund har, exempelvis om humaniora inte blir lika lönsamt, säger Jack Lantz.
Jonatan Macznik är inte lika bekymrad över den risken. Han vill i stället lägga mer ljus på de långsiktiga fördelarna.
– Staten kommer ju fortfarande och starkare garantera medel till högre utbildning med förslaget. Universitetsstiftelserna kommer vara mer skyddade mot stora budgetneddragnignar än vad de är i dag. Men det är viktiga är att säkra att universiteten får stå mer fria att styra om vad de ska forska om och vad som ska bedrivas.
Men det finns en fråga som verkar förena socialdemokraten och folkpartisten – frågan om studentinflytandet, som enligt förslaget från regeringen väsentligen ska hållas intakt. Samma väsentligen som kårerna bekymrat sig om, och vars oro rektor Per Eriksson vill stilla.
– Framtiden för studenternas makt och inflytande över utbildningarna känns lite oroande. Förslaget handlar ju ändå i stora delar handlar om att förflytta makt från stat till universiteten. Men då undrar man vem det är makten förflyttas till, vem är autonomin till för, säger Jack Lantz och fortsätter:
– I hela den här promemorian skriver man inget om hur studentrepresentationen ska se ut, bara att den väsentligen ska vara som i dag. Med stiftelseformen får universitetet en helt ny struktur med bolag som utbildningen bedrivs i och hur ska studenterna då få någon slags representation i sig? Det känns som det är en stor risk att det här blir väldigt toppstyrda organisationer.
Studentinflytandet, eller bristen på det i förslaget, är också något som Lunds universitets studentkårer, Lus, tryckt på i sin remissutredning. I en egen fokusgrupp går Lus igenom stiftelseförslaget och deras synpunkter och åsikter kommer att ingå i Lunds universitets remissvar till regeringen. Peter Honeth, statssekreterare på utbildnings departementet och en av stiftelsefrågans största förespråkare, har själv sagt att studentinflytandet är något som universiteten och kårerna får göra upp om från lärosäte till lärosäte – något som Lus uppfattar som problematiskt.
– Kårerna har inte tagit ställning i själva stiftelsefrågan. Men det är viktigt för kårerna att studentinflytandet inte försämras gentemot i dag. Det är viktigt att studentinflytandet regleras i lag, och inte i avtal mellan universitet och kårer. När man läser förslaget står det att inflytandet väsentligen ska vara samma, men inte hur. Det är så klart upprörande, säger Clara Lundblad, Lus ordförande.
Utöver studentinflytandet finns ytterligare luckor som de 136 sidorna inte har svar på. Hur ser det ut med studenternas rättssäkerhet? Kommer de fortsätta vara försäkrade? Vad kommer stiftelseförslaget få för konsekvenser för doktorandernas anställningstrygghet?
– I dagsläget är mycket reglerat genom förvaltnings lagen, högskolelagen och högskoleförordningen. Enligt stiftelseförslaget är det tänkt att i stort sett samma principer ska gälla, men inte hur de ska regleras. Det finns inga konkreta lagändringsförslag. Förslaget är ju inte alls långt i relation till hur mycket som faktiskt ska avhandlas, säger Clara Lundblad.
I Lund har sommaren blivit höst. I Café Athen arrangeras Debatt i Lund. Moderatorn tillika Sydsvenskans journalist Andreas Ekström håller låda och försöker få liv i högskolestiftelsefrågan, ett ämne som ur allmänhetens synpunkt verkar sakna gnista.
– Frågan stat eller stiftelse är väldigt spännande. Jag har försökt förklara för personer som inte har koll på universitetsvärlden om varför den här frågan brinner. Men jag tror att väldigt många av er här i rummet har gott om förkunskaper nog för att förstå, berättar Andreas Ekström.
Det har han rätt i, på ett kanske tråkigt sätt. I publiken sitter mest de närmast sörjande. Professorer, kårmänniskor, doktorer och rektorer från andra högskolor. Studenterna verkar mindre pigga på att närvara.
Peter Honeth är där och är debattpanelens stora höjdare, på plats för att kunna krävas på svar om ansvar. Han har bokat in kvällen som en del i en charmturné för att övertyga lärosätena om att förslaget att bli högskolestiftelser är ett erbjudande värt att fundera över.
Och nog verkar många få sig en funderare. Visst finns det frågetecken om hur finansiering ska säkras, vem som ska styra skeppet och om det är rätt att Lunds universitet ska segla ifrån sina mindre syskon till högskolor. För att inte tala om vikten av de kollegiala samarbetena, öppenheten och möjligheten för universitetet att äga fastigheter.
Men frågorna får också sina bemötanden och svar, oavsett om de uppskattas av publiken eller ej. Förutom undringarna om studentinflytandet då. Inte så konstigt heller, för ingen bemödar sig att ordentligt ställa någon fråga om det.
Redan efter nästa sommar kan Lunds universitets position som en myndighet tillhöra det förgångna. Då kan ett av Sveriges främsta lärosäten ha blivit privatiserat, och mycket av arbetet kring det verkar fortgå i det dolda, långt från studenternas vardagliga bekymmer. Konsekvenserna av förslaget lär heller varken kunna förutspås eller skönjas förrän om beslutet har trätt i kraft. Och skulle man väl då ångra sig då finns det enligt Peter Honeth knappt någon återvändo:
– Nej, och det är ju en av fördelarna. Fördelen med en stiftelse är att den är svårändrad och långsiktig. Det tycker jag stämmer väldigt bra med universitetens roll i samhället. Det ska inte gå lätt för staten eller någon annan extern aktör att ändra på universitet.
Fotnot: Efter att Lundagårds papperstidning gått i tryck har Times higher education släppt en ny ranking av världens universitet. I den har Lunds universitet fallit drygt 40 placeringar, från plats 82 till plats 123.
