Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt talade mycket om den likvärdiga skolan under torsdagens Studentafton. Men är den verkligen realiserbar? Lundagårds pratstund med partiledaren rörde sig från bland annat stiftelseformen till behovet av betyg.
Jag läste i vänsterpartiets utbildningsprogram att ni vill avskaffa betygen. Hur ska man då avgöra vem som ska komma in på till exempel universitet, vilka urvalskriterier ska användas?
– Man får ju använda någon form av prövningsförfarande. Men vi föreslår inte i dag att man skulle ta bort betygen.
Inte?
– Nej, vi lägger inga sådana förslag i riksdagen. Men vi ser att överdriven betygsfixering är fel och ofta fokuserar på det som sker vid ett enskilt provtillfälle i stället för att ha en bredare kunskapssyn.
I ert utbildningsprogram står det att ni vill ta bort betygen och snarare ha antagningsprover och intervjuer?
– Ja, skulle man avskaffa betygen skulle det bli någon sådan form av system och det finns ju för en del skolformer redan i dag. Men vi lägger inga sådana förslag i riksdagen. Vi tror inte att det är där skoldebatten kommer att stå. Vi lägger inga motioner för att ta bort betygen, däremot är vi mot att gå ned i åldrarna med betygen.
Hur ska man bedöma att eleverna når upp till baskraven, att de lär sig tillräckligt?
– Alla skolor måste ha ett system med godkänd – icke-godkänd. Man måste ju kunna mäta kunskapen och pröva den och se om man klarat en kurs eller inte. Det är självklart.
Men i dag ser vi ju att det finns en hel del som inte når upp till godkänt, som till exempel inte lär sig att skriva och läsa ordentligt. Hur ska man se till att eleverna får tillräckliga kunskaper?
– Det viktigaste är att få en likvärdig skola. Ett samhälle där alla skolor är bra. Där den inte delas upp mellan olika typer av elever. Och sen är det en fråga om resurser. Att man ska få in specialpedagoger, att man ska införa små klasser, ge stöd till elever med särskilda behov.
Men är det realistiskt – att alla ska kunna få en exakt lika skolgång?
– Alla kommer aldrig att bli lika men alla ska ha samma möjligheter. Och det kräver att man satsar extra på dem som har särskilda behov. Det måste vårt ändamål ändå vara.
Lärarutbildningen brottas ju med en hel del problem, bland annat lågt söktryck. Hur ska man få folk att vilja bli lärare?
– Jag tror ärligt talat att utbildningen bara är en liten del. Jag tror att lönen spelar roll. Framtidstron och arbetsron i skolan spelar stor roll. Det man hör från människor som är lärare är att ”det funkar inte, jag känner mig inte uppskattad” och det minskar ju motivationen för andra att vilja bli lärare.
Både du och Jan Björklund har under debatten pratat mycket om lärarlöner. Men är det verkligen det som är problemet?
– Lönen är en del men också stämningen på skolan. I Finland har de inte jättemycket högre löner men där har de en skola som man tror på och där man kunnat komma överens mellan partierna.
Vilket ansvar har vänstern för att läraryrket fått så dålig status? Kan ni känna att ni haft en del i den utvecklingen?
– Nej, alltså det har ju grundlagt under en lång tid men det har blivit värre under Alliansens regeringsperiod. Jag tror att man nu reformerar mycket – sedan tar tillbaka reformerna, att man håller på och ändrar såhär mycket fram och tillbaks är dåligt. Jag tror att skolan behöver långsiktighet.
Hur skulle du definiera begreppet bildning?
– Det är en djupare förståelse för hur vårt samhälle fungerar och det kan bestå i faktakunskap men framförallt i förmåga att se sammanhang och att kunna använda det som analys av världen. Jag tror faktiskt att det är första gången jag svarar på frågan.
I dag är endast 23 procent av alla professorer vid Lunds universitet kvinnor. Är det ett problem?
– Ja, det är ett problem. Inom akademin annars så kommer ju kvinnorna. Den sista manliga bastiljonen är professorerna så att säga.
Vad tror du det beror på?
– Nedärvd patriarkal makt. Män utser varandra.
Vad kan göras åt det?
– Det är viktigt att ha ett jämställdhetsperspektiv när man utser professorer. Att det är med, alltid. Det måste också vara så att den här ökningen av kvinnliga doktoranden tillåts slå igenom.
Hur skulle ni vilja arbeta mot detta? tror ni på kvotering?
– Man tillsatte speciella tjänster för kvinnor för många år sedan och det var vi för. Jag tror att det handlar om ett mer långsiktigt arbete. Att man väger in att det varit en våldsam överrepresentation av män i själva utnämningsförfarandet. Man kan också välja att vid lika meriter ta det underrepresenterande könet.
Vad jag förstår vill ni inte att universiteten ska kunna bli stiftelser. Men hur ska man då lösa problemen med att det till exempel går trögt att sluta samarbetsavtal internationellt?
– Det kan man lösa utan privatisering.
Hur?
– Det har ju vart en rad debattartiklar som pekat på att det finns olika sätt, jag kan inte säga på rak ram men jag är övertygad om att det finns lösningar. Jag ser det mer som att stiftelsefrågan är ett sätt att inleda en privatisering av universitetsvärlden och det är det vi är emot.
