LEDARE. Lunds kommun måste sluta se studenterna som en naturresurs som inte kräver underhåll. En kravlista från studentlivet till höstens nya kommunledning är ett
första steg för att något ska hända.
De senaste två veckorna har jag spenderat mer tid på Lunds kommuns hemsida än vad någon förhoppningsvis ska behöva göra under sin livstid. Jag har läst protokoll, kollat handlingsplaner och sökt telefonnummer. Jag har gjort misslyckade Excel-ark och jag har haft skittråkigt. Men en månad innan valet ville jag försöka få det tydligt vilka visioner staden har för sina studenter. Vilka frågor prioriteras? Hur märks studenterna i politiken?
Svaret är att de inte prioriteras något speciellt och att de inte märks. I en stad som befolkats av studenter sedan 1666 tycks det inte finnas anledning att öppna sin famn. I stället präglas Lund av känslan att vara två parallella världar – den med vanliga människor, och den med studenter. I den med studenter har bostadsbrist varit ett problem sedan flera generationer tillbaka och ordet studentrabatt raderats från de kommunala sportanläggningarna. I den med studenter lever befolkningen på lånade pengar men betalar 840 kronor för sitt pendlarkort till Campus Helsingborg.
Det är märkligt att en stad så fullständigt präglad av studenter inte försöker göra mer för att ta hand om dem. Helsingborg stad satsar i år nästan sex miljoner kronor på sina studenter. Pengarna rör allt från folkbokförings-information till medel att söka för att utveckla verksamheter på Campus. I Lund är motsvarande siffra drygt en miljon. Den absolut största bidraget rör då Lundakarnevalen, något som bara berör studenterna och staden vart fjärde år.
Det hörs ofta att det är omöjligt för stora universitetsstäder att konkurrera med mindre högskolestäder om utmärkelser som årets studentstad. Jag förstår argumentationen, men jag förstår inte att den ersätts av en total visionsbrist. Det enda formella samarbete som i dag finns etablerat mellan Lunds studentliv och stadens politiker är det kommunala studentrådet. Tanken är att representanter från olika studentorganisationer där ska möta politiska representanter från de olika nämnderna för att tillsammans lyfta frågor som kan lösas gemensamt. Hur det fungerar beror på vem du frågar, något konkret som kommit ur studentrådet de senaste tio åren är dock svårt att hitta.
Ett första steg för att ta sig ur detta vakuum av snack utan verkstad är en kravlista. Lunds universitets studentkårer formulerar alltid en önskelista då en ny rektor tillsätts och samma sak bör göras gentemot den politiska ledning som väljs i höst. Det behöver inte vara något avancerat men ger ett konkret instrument för att mäta vad som faktiskt görs, och inte minst: Något att vifta med för att visa vad som faktiskt inte görs.
