Tissel, tassel och hemliga listor. Studentlivskrönkör Linus Gisborn tycker att rektorsvalet med facit i hand har förvandlats till ett demokratiskt fiasko.
Många studenter vet inte hans namn. Om vi har tur ser vi honom en gång om året. Vi kan då föreställa oss hur han kommer lufsande genom Lundagård med en säck på ryggen. Ur säcken delar han ut beröm åt duktiga fakultetsstyrelser. Lunds universitets rektor befinner sig dock på en plats mer exotisk än nordpolen. Hans kontor ligger i Universitetshuset, och vem han kommer representera – det undrar vi alla.
Från början var allt solklart. Universitetsstyrelsens ordförande, Margot Wallström, talade om en öppen valprocess. Jämställdhetsaspekten skulle ”inte glömmas bort”. Studentengageamang – ja, tack! Debatt uppmuntrades. Och vem visste, kanske skulle studenterna själva kunna nominera någon. I begynnelsen var således demokratin och Margot Wallström.
Men med facit i hand har rektorsvalet förvandlats till ett demokratiskt fiasko. De fesljumma försöken att uppmuntra studenterna innebar ett par mejl. Snart slöt sig väggarna om den ytte-pytte-lilla grupp (på fyra personer) som skulle arbeta fram ett rektorsförslag. Det tisslades och tasslades. Hemliga listor, hemliga kandidater och snart drogs en kandidatur tillbaka efter larm om dålig insyn och om lärare som blivit överkörda.
I ytte-pytte gruppen spelade Wallström en central roll. Jag intervjuade henne i våras och frågade då om hur rektorsvalet påverkade enskilda studenter. Hon verkade paff över frågan. Innan hade vi mest pratat om engagemang. Öppenhet. Demokrati. Orden låg rätt i munnen, men vilken roll rektorn spelade för studenterna verkade oklart. Wallströms demokratiska brandtal bleknade när hon svarade att rektorn bidrog med sin tydliga ”profil”. Nuvarande rektor, Per Eriksson, hade ju till exempel poserat som hemlös.
Studenterna och rektorn var viktiga. Men hur hörde de egentligen ihop? Det kan inte vara någon konst att kasta demokrati och öppenhet i sjön när det är svårt att motivera varför fenomenen finns.
Rektorn leder universitetet och har ett övergripande ansvar. Ett förslag har lagts fram. Varför han föreslås framför någon annan är oklart. En rad klyftiga överväganden har säkert gjorts. Frågan är bara vilka överväganden han representerar.
