Vad är det som avgör vad vi fortsätter att syssla med? I gymnasiet höll en kompis till studentlivskrönikör Virve Ivarsson ett föredrag på detta ämne. Själva frågeställningen har förföljt henne sedan dess.
När jag gick i lågstadiet tyckte jag att fysik och kemi verkade oerhört spännande. Någon dag i veckan fick jag nämligen gå till Kungliga tekniska högskolan och göra olika experiment med färger och explosioner som följd – och i pausen dricka svartvinbärsfestis.
När ämnena kom i schemat i högstadiet var dock läroböckerna skrämmande lika instruktionsmanualer för dvd-spelare och lärarna av ungefär samma spänningskaliber.
Hemma satt heller ingen som kunde förklara för mig hur ämnena fungerade eller varför de var spännande. Så blev NO-lektionerna till en transportsträcka och känsla av otillräcklighet.
Jag tänker på det här när jag sitter på praktik på Malmö förvaltningsrätt och inser att jag i och med min utbildning plötsligt inte är så långt från att bedömas lämpad att ha utslagsrösten i migrationsmål.
Hur har just jag hamnat här – och hade jag lika gärna kunnat vara på väg att bli ekosystemtekniker?
Mina framtida barn vill jag skicka till en skola som gör sitt bästa för att alla ska ha samma möjligheter att bli jurist, civilingenjör, sjuksköterska eller konstnär. För det krävs såväl lärare som läroböcker som förmår entusiasmera och förklara på en nivå så alla förstår.
Kanske vore det också bra om vi inte tvingades välja väg så tidigt – om våra universitetsprogram kunde hämta mer inspiration från liberal arts och i högre grad utveckla sina studenters kunskaper inom flera ämnen samtidigt.
I våras visade ju Pisa-resultaten oss att svenska elever brister ännu mer i kreativitet och kritiskt tänkande än i matematik och läsförståelse. Något som skulle kunna tolkas som en konsekvens av att vi i Sverige redan utbildar mycket för arbetsgivarens behov och snabbt låter bredd ersättas av spetskompetens.
Det är därför skrämmande att förslag nu läggs om att låta arbetsgivare utforma utbildningsplaner eller att genom studieavgifter försöka styra studenter att välja de utbildningar som snabbt ger avkastning. Detta kommer inte att skapa bildade eller kreativa människor.
Högre utbildning bör därför önska sig något annat i julklapp 2014. Till exempel en mer tvärvetenskaplig syn på utbildning som bättre svarar mot dessa behov – och dessutom möjliggör för fler att fortsätta syssla med ett ämne, även om de saknat incitament i sin hemmiljö för det.
