Framtiden förevigad

Framtiden förevigad

Karnevalsboken 2014 avtäcks. Från vänster: Alfred Beckman, Fanny Ramel, Ragnvi Melin och Kristoffer Lindblad. Foto: Jens Hunt

Futuralkarnevalen är över sedan länge, men dess eftermäle kommer att leva vidare. Under onsdagskvällen släpptes fotoboken som porträtterar karnevalen.

Tre fullspäckade dagar och över 50 000 bilder har kokats ned till en 320 sidors fotobok. Sedan i början av augusti har en redaktion av fotografer och designers jobbat med att planera, diskutera och sålla. Resultatet: 914 på guldvåg vägda bilder. Futuralkarnevalens nöjeschef Ragnvi Melin är nöjd med hur boken blev.
– Det känns väldigt roligt nu när den släpps. Boken är en härlig blandning av minnen och det finns tusentals detaljer att frodas i. Det är ett fantastiskt material, säger hon.

Hårt urval
Vilka bilder ska tas med och vilka ska lämnas? Boken ska skildra allt vad karnevalen var och arbetet med att välja har därför inte varit helt lätt.
– Urvalsprocessen är väldigt hård. Vi har velat utkristallisera alla delar av karnevalen och det är inte alltid de mest väntade bilderna som tagits med, säger Ragnvi Melin.

Från början var bokprojektet ett osäkert kort. Det var inte klart hur stor efterfrågan skulle vara på en bok och om man över huvud taget kunde göra en. Många var tvungna att orka dra ett tungt lass.
– Att göra en fotobok är väldigt mycket mer komplicerat än man kan tro. Boken hängde löst innan karnevalen. Vi visste inte om det skulle finnas tillräckligt material eller om någon skulle orka ta tag i det, förklarar Ragnvi Melin.

Boken är framtiden
En stor del av de som jobbat med boken är tidigare karnevalister, fotografer och redigerare med en speciell känsla för vad som lämpar sig i en fotobok om karnevalen – och vad som inte gör det. En av dem är Alfred Beckman.
– Det är en unik typ av fotobok. Det finns inga fotoböcker av av just den här typen – som skildrar något sånt här. Och vad kommer finnas kvar? frågar han sig själv.
– Om hundra år kommer inte alla våra tweets finnas kvar – men boken kommer att leva vidare. En bok är speciell på det sättet, säger han.

Arbetet stort och gratis
Och arbetet med boken har tagit tid. Det drog igång i början av augusti och har fortgått till för några veckor sedan.
– Vi har jobbat med den sex-sju veckor, vilket är minst två veckors heltidsarbete, säger Kristoffer Lindblad som också varit med och skapat boken.

Ragnvi Melin flikar in:
– Gänget som har jobbat med boken är bara hjärta. Arbetet är helt och hållet ideellt, säger hon.

Fotoboken är först och främst tänkt åt de karnevalister som bidrog i karnevalen. Om den därefter kommer släppas till allmänheten är än inte spikat.
– Den 16 och 17 december kommer boken att delas ut till karnevalister på Palaestra et Odeum. Vi får sedan se om den kommer att säljas till allmänheten, det beror lite på hur många böcker som går åt till karnevalister, avslutar Ragnvi Melin.

 

Enkät: Vilket är ditt starkaste minne från karnevalen?

Fanny Ramel, karnevalsgeneral på Futuralkarnevalen: – Jag måste säga att avslutningen var det sjukaste. Att få avsluta med alla karnevalister som jobbat – jag bara grät. Jag får fortfarande puls när jag tänker på det.
Fanny Ramel, karnevalsgeneral på Futuralkarnevalen:
– Jag måste säga att avslutningen var det sjukaste. Att få avsluta med alla karnevalister som jobbat – jag bara grät. Jag får fortfarande puls när jag tänker på det. Foto: Jens Hunt.
Andrea Berghagen (t.v.): – Karneveljen med Futu-låten. Den sitter fortfarande. Det är ju en riktig låt – en hit. Madeleine Sjödal (t.h.): – När allt löste sig till slut. När jag  släppt sitt ansvar och såg att allt faktiskt blev bra. Och alla människor jag lärt känna – det blev en sån gemenskap. Foto: Jens Hunt.
Andrea Berghagen (t.v.):
– Karneveljen med Futu-låten. Den sitter fortfarande. Det är ju en riktig låt – en hit.
Madeleine Sjödal (t.h.):
– När allt löste sig till slut. När jag släppte mitt ansvar och såg att allt faktiskt blev bra. Och alla människor jag lärt känna – det blev en sån gemenskap.
Foto: Jens Hunt.

 

Erik Höjgård: – Känslan när jag dagen innan karnevalen cyklade ner till Barnevalen och möttes av ett riktigt karnevalsjubel av de som övernattat. Då kände jag att det var karneval – det var en sån pepp!
Erik Höjgård:
– Känslan när jag dagen innan karnevalen cyklade ner till Barnevalen och möttes av ett riktigt karnevalsjubel av de som övernattat. Då kände jag att det var karneval – det var en sån pepp! Foto: Jens Hunt
Carl Johan Evander (t.v.): – Jag gillade kabarén och revyn bäst. Jag har följt varje karneval sedan 1954 och satt med i karnevalskommittén 1970 – och den här karnevalen står sig riktigt bra. Den var väldigt välorganiserad och de hade utnyttjat alla sina möjligheter. Claes Lawett (t.h.), vaktmästare på Universitetshuset: – Häftigast var att jag hade en groggroll i uppsättningen av Atlantis. Jag spelade Döden. Jag var också med en fotograf och fotade Timbuktus spelning – tillsammans låg vi på taket och kravlade.
Carl Johan Evander (t.v.):
– Jag gillade kabarén och revyn bäst. Jag har följt varje karneval sedan 1954 och satt med i karnevalskommittén 1970 – och den här karnevalen står sig riktigt bra. Den var väldigt välorganiserad och de hade utnyttjat alla sina möjligheter.
Claes Lawett (t.h.), vaktmästare på Universitetshuset:
– Häftigast var att jag hade en groggroll i uppsättningen av Atlantis. Jag spelade Döden. Jag var också med en fotograf och fotade Timbuktus spelning – tillsammans låg vi på taket och kravlade. Foto: Jens Hunt.

Facebook Comments

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may also like

Lista: 8 saker du kan göra om du stannar i Skåne i sommar

Har du hört från alla vännerna att Lund