”Gratis” högre utbildning är inte alls gratis, skriver Blanche Jarn från studentföreningen Ateneum och Fria moderata studentförbundet, i en replik till Peter Ericsson från Vänsterns studentförbund.
Peter Ericsson, ordförande för Vänsterns studentförbund i Lund, publicerade igår (19/1) en debattartikel om allas rätt till högre utbildning. Men ingenstans nämnde han något hot mot den här rätten. Vad som egentligen åsyftades var inte rätten till högre utbildning, utan rätten att få den på andras bekostnad.
”Gratis” högre utbildning är nämligen inte alls gratis. I år kommer den att kosta skattebetalarna 64 miljarder kronor. 84 miljarder, om man räknar med studiestödet. Att alla har rätt till en högre utbildning innebär inte att alla har rätt att få den betald av andra. För inte ens Vänsterns studentförbund kan väl tycka att det är rättvist att en ensamstående, lågutbildad flerbarnsmamma tvingas finansiera någon annans läkarutbildning?
Man kan inte heller hävda att studieavgifter innebär den eftergymnasiala utbildningens undergång. I Storbritannien har exempelvis en högre andel av befolkningen universitets- eller högskoleutbildning än i Sverige, trots studieavgifter. Samma sak i Kanada, USA, Ryssland, Japan, Israel, USA, Sydkorea, Australien, Nya Zeeland och flera andra länder. Att studieavgifter orsakar högre trösklar in till universitetet verkar vara fiktion snarare än verklighet.
Vad de däremot orsakar är en förlust av studentmakt för oss som studerar vid universitet och högskolor. Den som har betalat för sin utbildning ur egen ficka hamnar nämligen i en maktposition gentemot sitt lärarsäte; man har spenderat pengar och kan kräva valuta för dem. Att kräva valuta för andras pengar är inte alls lika lätt – ska man inte bara vara tacksam för att man får ”something for nothing” och leva med bristerna?
Tyvärr ser motståndarna till studieavgifter bara den direkta följden av ”gratis” utbildning: att de slipper den där räkningen vid terminsstarten. De är blinda för dem som har valt bort en högre utbildning, men tvingas betala för andras universitetsexamen. I praktiken betalar de för att andra ska få fördelar på arbetsmarknaden som de själva saknar.
Alla har rätt till utbildning. Det är självklart. Men alla borde även ha rätten att slippa betala för andras utbildning, oavsett om det gäller ingenjörsprogram, sjuksköterskeutbildning eller konsthistoria. Ingen har nämligen rätt till andras bankkonton.
Blanche Jarn
styrelseledamot i Studentföreningen Ateneum och utbildningspolitisk sekreterare för Fria moderata studentförbundet
