Nu svarar Peter Ericsson från Vänsters studentförbund i Lund på kritiken från Blanche Jarn, studentföreningen Ateneum.
”Vägen till att få fler ungdomar i sysselsättning och utveckling går inte genom att avgiftsbelägga Sveriges ungdomar”, skriver han.
I en debattartikel signerad Blanche Jarn från den konservativa studentföreningen Ateneum problematiserades VSF:s ställningstagande i frågan om studieavgifter. Kritiken ser ut att baseras på Margaret Thatcher idé om att problemet med socialism skulle vara att förr eller senare så tar någon annans pengar slut.
I debattartikeln framställs det som att det i grund och botten är fel att finansiera högre utbildning offentligt eftersom att pengarna i sådana fall kommer från andras inkomster. Denna idé är väldigt intressant och den motfråga jag skulle vilja ställa till Jarn är vad mer i vår välfärd som i sådana fall måste skäras bort? Är det fel att en direktör via skattesedeln finansierar sjukvården till anställda som slitit hårt för att skapa hens rikedom från början?
I länder där välfärden nedmonterats enligt Ateneums idéer så har det sociala utanförskapet ökat kraftigt. Ett exempel på detta är det amerikanska utbildningssystemet, där de som gått i offentliga skolor får mycket sämre förutsättningar än jämnåriga som kommer från en bakgrund där det finns pengar till dyra privata skolor. Även i den amerikanska sjukvården märks detta då exempelvis cancersjuka nekas behandling de inte har råd med.
Den politik Ateneum förespråkar skulle om den följdes strikt skapa ett ojämlikt samhälle där enbart de rika har rätt till ett drägligt liv. I Sverige har vi valt en annan väg genom vårt progressiva skattesystem. Genom att finansiera den offentliga sektorn genom principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” så har vi skapat ett samhällssystem där höginkomsttagare och storföretag även de bidrar till välfärden, något som Ateneum tycks ha glömt bort i exemplet med den ensamstående mamman, som i utbyte mot sina skattepengar garanteras hennes barn har rätt till sjukvård och utbildning.
Ateneum menar även på att en kundrelation skulle ge ett högre studentinflytande. I Sverige garanteras redan detta inflytande i högskolelagen. Jag personligen har svårt att se att detta inflytande skulle utökas i en demokratisk riktning enbart för att studenterna skulle komma att avgiftsbeläggas. Istället kan jag tänka mig att högskolan blir allt mindre demokratisk då de som har råd att studera dyra och prestigefyllda utbildningar kan göra detta på basis av sin ekonomiska status snarare än sina akademiska meriter. Demokrati handlar i grund och botten om möjligheten att påverka sitt eget liv, med den politik som förespråkas i artikeln så utestängs stora mängder av studenter från universiteten.
Artikelförfattaren framhåller bland annat England som ett land där den högre utbildningen fungerar väl trots avgiftsbeläggningen. Denna bild bör dock ställas emot artiklar i till exempel The Guardian som presenterar en dystopisk framtid för Englands studenter som avslutar sina studier med skulder på nästan 600 000 SEK, pengar som den brittiska staten räknar med att aldrig få igen på grund av studenternas ekonomiska situation.
Frågan vi bör ställa oss i denna debatt är vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där människor betraktas som kunder istället för medmänniskor? Inom VSF så tror vi på ett demokratiskt samhälle som håller ihop. Vägen till att få fler ungdomar i sysselsättning och utveckling går inte genom att avgiftsbelägga Sveriges ungdomar. Istället så är vi övertygade om att den vägen går genom ett studiemedel som går att leva på utan att vakna klockan sex på morgonen med ångest över hur man skall få ihop till hyran.
Peter Ericsson
Ordförande för Vänsterns studentförbund i Lund
