Heltidarnas sak är vår

Lunds heltidare, studentlivets ryggrad, förtjänar uppmärksamhet också när det inte stormar i ankdammen. Det skriver studentlivskrönikören Robin Wikström.

Märkligt nog finns det en sak som nästan aldrig nämns när enskilda studenter pratar om studentlivet: heltidarna. Och halvtidarna. Du vet de där som alltså jobbar i ett år eller ett halvår i en studentorganisation, som presidium, kuratel, redaktörer eller samordnare. De högsta hönsen.

Med undantag för Lundagård som med rätta tagit på sig uppgiften att granska de eskapader och hyss som de heltidsarvoderade hittar på, hör du och jag väldigt sällan talas om dessa människor i centrum av studentlivets verksamheter. Och chansen att höra talas om dem när det inte är slavauktionskris, karnevalsstadgerevidering eller när skit-Membit strular är så gott som obefintlig.

Jag vet det mycket väl, för jag har själv varit där. Ett år som Akademiska föreningens programchef, samtidigt som karnevalsvårens kaos och ”tv-kanalen” Steve:s respirator stängdes av, fick mig att inse vilket ovärt, onödigt stressigt och ensamt arbete det kan vara att arbeta som heltidare för en studentorganisation. Och då hade jag ändå fem kollegor!

Tänk då hur trist det måste kan vara för många andra heltidare, ibland helt ensamma, som säger nej till sina studier i ett år för att mot lön motsvarande CSN (i många fall ännu lägre) viga sitt liv åt den organisation som den älskar. Nära och kära får betala priset för din förtroendepost när stormötet mumlat JA, och själv betalar du med hälsan ty träning blir i bästa fall en syssla på månadsbasis, i sämsta fall ett inställt fikamöte på en onsdag.

Sen slutar du ditt ”låtsasjobb”, och en ny person tar över. Kanske. Kanske en bra person, kanske ett as. Allt förpassas till två rader på ens CV, i bästa fall. I värsta fall blir sensmoralen ”vad gjorde jag med mitt liv”. Det är minst sagt fascinerande, och för en utomstående förmodligen vansinne.

Men utan heltidarna blir det inga baler, papperstidningar, studiebevakning eller sexradio! Du kanske tycker att det är nog att få lön, men jag tycker att de människor som viger sina åt vår stad och vårt topprankade universitet också förtjänar ett par sekunders tacksamhet. Av mig, och dig.

Heltidarna behövs! Så, studentvän, gå till din nations- eller kårexp, sök dig till P-6, Lundagård eller radion. Klappa din närmsta heltidare på axeln och säg:
”Tack som fan, för utan dig stannar mitt studentliv!”